Kulturmiljön kan ge oss skönhetsupplevelser, men i arbetet med Gula listan ser vi många fall där skönhet slösas bort när byggnader rivs, byggs om ovarsamt eller inte anpassas till sin omgivning.
Bara det gamla huvudhuset, Lyngsåsa, blir kvar trots att Riksantikvarieämbetet beslutat att hela Dalarö by och farleden utanför är av riksintresse för kulturmiljövården.
På sommarorten Dalarö, i Haninge, riskerar den vackra strandpromenaden att snart vara ett minne blott. På Baldervägen 44–48, som tidigare ägdes av Frälsningsarméns folkhögskola, vill byggbolaget BTH-Bygg AB uppföra nio trevåningshus och ett underjordiskt garage. Med förslaget förvandlas skärgårdsmiljön till en stadsmiljö med flera tätt placerade och höga hus, få träd och små gräsplättar – men med mycket plats för bilar. Bara det gamla huvudhuset, Lyngsåsa, blir kvar trots att Riksantikvarieämbetet beslutat att hela Dalarö by och farleden utanför är av riksintresse för kulturmiljövården. Förtätningen tar knappast hänsyn till miljön eller kulturvärdena. På sin hemsida skriver Dalarös Vänner: »Innebär stadsplanering att vår by måste bli en stad?«
på funkishus i Karlstad. Foto: Peter Sörensen 2010
Frågan om vad som är fint och fult har ställts på sin spets i Stockholm där planerna på att riva delar av Trygg Hansa-huset går vidare. Stadsmuseet har beslutat att »blåklassa« 1970-talsbyggnaden, vilket innebär att anläggningen uppfyller kraven för byggnadsminnesförklaring. Trots detta går rivningsplanerna vidare. Kvarteret ska förtätas och ett nytt kontorshus uppföras. Det är inte bara kulturmiljövården som har reagerat. Trygg Hansas tidigare vice VD och ansvarig representant för byggherren samt ansvarig arkitekt för huset skrev nyligen en insändare i SvD där de menar att planerna hotar anläggningens arkitektoniska och kulturhistoriska värde samt att ansvarigt borgarråd struntar i blåklassningen.
De gamla grönmålade, ospröjsade, tidstypiska funkisfönstren ersätts med vita, spröjsade allmogefönster och den putsade originalfasaden kommer att ersätts av en svartmålad träfasad i vad man kallar »gammal stil«.
Genom varsam renovering kan kultur- och skönhetsvärden bevaras. Förhoppningsvis är en sådan på gång för det lilla bostadsrättshuset på Bäverns gränd nära Dragarbrunnsgatan i Uppsala. Huset, som är en av få bevarade 1800-talsbyggnader i området, har under flera år förfallit och idag möts betraktaren av flagnande puts och klottrade fasader. Nyligen avslogs en rivningsansökan och föreningen fick besked om att upprustning måste ske – annars blir de vitesbelagda. De har nu sökt bygglov för att återskapa fasaden och har knutit en antikvarie till projektet. Interiört tänker de sig att bevara/återskapa stora delar av originaldetaljerna. Fönstren byts mot spröjsade treglasfönster. Det lilla bostadshuset ser alltså ut att gå från skamfläck till något att vara stolt över.
Tråkigast är kanske att Karlstad kommun åter hamnat på Gula listan. För två år sedan anmäldes kommunen av Byggnadsvårdsföreningens länsombud Peter Sörensen för att de inte följde Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer, se tidigare artikel i Byggnadskultur nr 3 2008. Trots att länsstyrelsen för 1,5 år sedan riktade allvarlig kritik mot kommunen och trots att kommunen lovade bot och bättring, har man nu gett bygglovet en ovarsam ändring av en byggnad! Ett karaktäristiskt funkishus, ett av områdets och i Karlstad som helhet så pass orört, byggs nu om radikalt. De gamla grönmålade, ospröjsade, tidstypiska funkisfönstren ersätts med vita, spröjsade allmogefönster och den putsade originalfasaden kommer att ersätts av en svartmålad träfasad i vad man kallar »gammal stil«. Bygglov lämnat på delegation 2010-09-01.
Johanna Roos, bebyggelseantikvarie vid Minne och Miljö.
4/2010
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.