fbpx

Skönhet som slösas bort

Strandhotellet i Mellbystrand med nya grannar. Foto: Johanna Roos 2010

Kulturmiljön kan ge oss skönhetsupplevelser, men i arbetet med Gula listan ser vi många fall där skönhet slösas bort när byggnader rivs, byggs om ovarsamt eller inte anpassas till sin omgivning.

Bland nykomlingarna på listan hittar vi den klassiska biografen Draken, uppförd 1938, vid Fridhemsplan i Stockholm. Den påkostade interiöra utsmyckningen skapad av bl.a Isaac Grünewald riskerar nu att rivas ut då en förrådsuthyrningsfirma och butiker ska flytta in. Stadsmuseet har tydligt tagit ställning för att förslaget inte är förenligt med byggnadens kulturhistoriska värden. Trots det har politikerna sagt ja till förråd i Draken. Vilket slöseri med skönhet!
I Mellbystrand förloras stora skönhetsvärden. Strandhotellet valdes för några år sedan till en av Sveriges tio vackraste byggnader. De senaste åren har hotellet varit stängt och bytt ägare flera gånger, men i år väcktes den gamla pärlan till liv igen. Den nya ägaren har påbörjat en restaurering, vilket är bra. Mindre bra är att det också byggs 22 kubformade stugor intill hotellet. Stugornas gestaltning tar inte hänsyn till miljön kring strandhotellet utan förfular området. Enligt PBL ska byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Vad som är estetiskt tilltalande kan så klart diskuteras, men i det här sammanhanget vågar vi säga att det inte är det. Något som faktiskt byggnadsnämndes ordförande höll med om i en intervju i Laholms Tidning den 6 maj 2010: – Byggnaderna är inga vackra skapelser. Men har de fått sålt några så är det ju i alla fall några som tycker om dem.

 


Bara det gamla huvudhuset, Lyngsåsa, blir kvar trots att Riksantikvarieämbetet beslutat att hela Dalarö by och farleden utanför är av riksintresse för kulturmiljövården.


På sommarorten Dalarö, i Haninge, riskerar den vackra strandpromenaden att snart vara ett minne blott. På Baldervägen 44–48, som tidigare ägdes av Frälsningsarméns folkhögskola, vill byggbolaget BTH-Bygg AB uppföra nio trevåningshus och ett underjordiskt garage. Med förslaget förvandlas skärgårdsmiljön till en stadsmiljö med flera tätt placerade och höga hus, få träd och små gräsplättar – men med mycket plats för bilar. Bara det gamla huvudhuset, Lyngsåsa, blir kvar trots att Riksantikvarieämbetet beslutat att hela Dalarö by och farleden utanför är av riksintresse för kulturmiljövården. Förtätningen tar knappast hänsyn till miljön eller kulturvärdena. På sin hemsida skriver Dalarös Vänner: »Innebär stadsplanering att vår by måste bli en stad?«

Ovarsamt fönsterbyte
på funkishus i Karlstad. Foto: Peter Sörensen 2010

Frågan om vad som är fint och fult har ställts på sin spets i Stockholm där planerna på att riva delar av Trygg Hansa-huset går vidare. Stadsmuseet har beslutat att »blåklassa« 1970-talsbyggnaden, vilket innebär att anläggningen uppfyller kraven för byggnadsminnesförklaring. Trots detta går rivningsplanerna vidare. Kvarteret ska förtätas och ett nytt kontorshus uppföras. Det är inte bara kulturmiljövården som har reagerat. Trygg Hansas tidigare vice VD och ansvarig representant för byggherren samt ansvarig arkitekt för huset skrev nyligen en insändare i SvD där de menar att planerna hotar anläggningens arkitektoniska och kulturhistoriska värde samt att ansvarigt borgarråd struntar i blåklassningen.

 


De gamla grönmålade, ospröjsade, tidstypiska funkisfönstren ersätts med vita, spröjsade allmogefönster och den putsade originalfasaden kommer att ersätts av en svartmålad träfasad i vad man kallar »gammal stil«.


 

Genom varsam renovering kan kultur- och skönhetsvärden bevaras. Förhoppningsvis är en sådan på gång för det lilla bostadsrättshuset på Bäverns gränd nära Dragarbrunnsgatan i Uppsala. Huset, som är en av få bevarade 1800-talsbyggnader i området, har under flera år förfallit och idag möts betraktaren av flagnande puts och klottrade fasader. Nyligen avslogs en rivningsansökan och föreningen fick besked om att upprustning måste ske – annars blir de vitesbelagda. De har nu sökt bygglov för att återskapa fasaden och har knutit en antikvarie till projektet. Interiört tänker de sig att bevara/återskapa stora delar av originaldetaljerna. Fönstren byts mot spröjsade treglasfönster. Det lilla bostadshuset ser alltså ut att gå från skamfläck till något att vara stolt över.

Tråkigast är kanske att Karlstad kommun åter hamnat på Gula listan. För två år sedan anmäldes kommunen av Byggnadsvårdsföreningens länsombud Peter Sörensen för att de inte följde Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer, se tidigare artikel i Byggnadskultur nr 3 2008. Trots att länsstyrelsen för 1,5 år sedan riktade allvarlig kritik mot kommunen och trots att kommunen lovade bot och bättring, har man nu gett bygglovet en ovarsam ändring av en byggnad! Ett karaktäristiskt funkishus, ett av områdets och i Karlstad som helhet så pass orört, byggs nu om radikalt. De gamla grönmålade, ospröjsade, tidstypiska funkisfönstren ersätts med vita, spröjsade allmogefönster och den putsade originalfasaden kommer att ersätts av en svartmålad träfasad i vad man kallar »gammal stil«. Bygglov lämnat på delegation 2010-09-01.

 

Johanna Roos, bebyggelseantikvarie vid Minne och Miljö.

4/2010