fbpx

Sista halmstrået borta?

Alltfler medborgare tar strid för sin kulturmiljö. Protestlistor startas, bloggar skapas, beslut överklagas och opinion bildas. Tanken är att medborgarna ska vara delaktiga i utformningen av sin närmiljö, men ofta blir i stället både medborgare och kulturvärden överkörda.

I Byggnadsvårdsföreningens arbete med Gula listan ser vi en utveckling där engagerade medborgare väcker fråga om byggnadsminnesförklaring som en sista utväg att avvärja rivning eller förvanskning. Utfallet är allt annat än upplyftande. Ärendena får avgöras under stor tidspress och med påtryckningar från fastighetsägare och kommuner blir resultatet ofta avslag. I flera fall är det byggnader som tidigare pekats ut som värdefulla i inventeringar och i vissa fall även i detaljplaner.
Så var t ex fallet för Länsmansgården i Öjebyn i Piteå, Jordberga sockerbruk i Trelleborg, och Fritz Olsson-huset i Luleå. Då det stod klart att Saluhallen i Lund stod inför en ovarsam om och tillbyggnad väcktes frågan av en av de tre politiker i kommunfullmäktige som röstat mot bygglovet. Men Saluhallen blev inget byggnadsminne. I sitt beslut skrev länsstyrelsen att byggnaden tillmäts ett stort värde, men att den inte uppfyller kravet på att vara synnerligen märklig av flera skäl: interiören har delvis förändrats, vissa av arkitekt Salomon Sörensons övriga offentliga byggnader har ett visst skydd och slutligen att det i Göteborg finns en byggnadsminnesförklarad saluhall. Dock påpekar man att det är viktigt att saluhallen i Lund förses med skyddsbestämmelser i detaljplan enligt Plan- och bygglagen. Det är tveksamt om så blir fallet och det kommer inte att hindra rivningen av den för helheten viktiga fiskhallen och inte heller den tveksamt utformade tillbyggnaden.
I halmstad har kommunen beviljat rivningslov för den fina sporthallen från 1956, något som retat upp Halmstadsborna. Den tidstypiska byggnaden, smyckad med konstverk av Halmstadsgruppskonstnären Sven Jonsson och danske kollegan Wilhelm-Bjerke Pedersen, klassades som kulturhistoriskt mycket värdefull i en inventering från 2006. En stark allmän opinion med Peter Wahlbäck i spetsen har engagerat sig mot rivningen. Trots demonstrationer, namninsamlingar och ett flertal debattinlägg vill politikerna riva hallen och uppföra bostäder för att bekosta en ny arenahall. Överklagandena av rivningslovet har avslagits i alla instanser.

Ett annat exempel är rivningen av Aspuddens badhus i Stockholm. I samband med rivningshotet överklagades rivningslovet av Aspuddens Badhusförening, men överklagandet avslogs. Som en sista utväg väcktes fråga om byggnadsminne, men ansökan avslogs utan utredning då kommunens inventering inte bedömt byggnaden som synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

Vad ska byggnadsvårdsföreningen råda medborgarna och de boende i Malmberget att göra när ett stort område med tjänstemanna- och arbetarbostäder, disponentvilla, bolagskontor och bolagshotell m m stängslats in och riskerar att rivas då det ligger inom rasriskområde? Bebyggelsen, som är av riksintresse för kulturmiljövården, utgör såväl en viktig del av Malmbergets historia som en uppskattad miljö. Kommer en fråga om byggnadsminnesförklaring bara att skjuta upp det oundvikliga?

Även för den fantastiska grosshandlarvillan Älggården på Mörtnäs udde på Värmdö, uppförd kring 1915, har rivningslov beviljats. Fastighetsägaren vill ersätta villan med ett femtontal exklusiva bostadshus. Detta trots att Värmdö kommuns kulturavdelning motsatt sig rivning. I ett yttrande skrev de: »Älggården ger platsen historia, oersättliga mervärden i den tänkta villabebyggelsen som planeras för tomten. Närvaron av det förgångna i nya områden har i flera fall visat sig även ha kommersiella värden.«Kulturhistoriska värden och möjligheten att skapa en miljö med historisk förankring får stå tillbaka för snabba vinster. På initiativ av en engagerad ortsbo har Älggården lagts ut på Blocket där den nu är till salu för nedmontering. Än har ingen nappat och snart anländer grävskoporna.

Byggnadsminnesförklaring är till för de allra värdefullaste byggnaderna, och visst kan den ökade ärendebelastningen upplevas som tröttsam av länsstyrelserna när att väcka frågan blir det sista halmstrået att gripa efter. Men att det blir praxis att i princip skriva av ärendena utan utredning är en oroande utveckling. Lika oroande är att kommunerna gärna kör över sina egna utpekade värden.Vem ska då ta ansvar för kulturvärdena?

Trots protester och en stark opinion har rivningslov medgetts för Halmstads sporthall.

Rivningslov har beviljats för grosshandlarvillan Älggården, nu ligger den till salu för nedmontering på Blocket.

Meny