Savannahs stadskärna är fylld av gamla vackra byggnader. På europeiskt vis är den tillgänglig för gående och huvudgatan är en livlig butiksgata. Hela centrumområdet är skyddat som Historic District, ett av de största i USA. Eva Dahlström Rittsél och Johan Rittsél berättar här om Savannah och hur den blev en av USA:s bäst bevarade äldre städer.

Hur kan det komma sig att Savannahs centrum inte drabbats av samma urbana utarmning som andra städer i USA? Den frågan ställde vi oss när vi bodde i staden ett par vårmånader 2006. För att få svar besökte vi tre institutioner som spelat en viktig roll för bevarandet av staden. Vi intervjuade ”preservation officer” Beth Reiter och hennes yngre kollega Sarah Ward på Metropolitan Planning Commission på Chatham County (county kan översättas med län, men motsvarar inte de stora svenska länen utan innebär i detta fall staden Savannah med omgivande landsbygd).

På Savannah College of Art and Design (SCAD) träffade vi professor Robin Williams som leder Arcitectural Historic Department, där en motsvarighet till byggnadsantikvarier utbildas. Sist träffade vi Marc Mc Donald på Historic Savannah Foundation (HSF) som räddar kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Orsaken till att staden är så välbevarad visade sig ha rötter i dess historia, dess stadsplan och arkitektur, samt att bevarandet skett på privat initiativ genom Savannahbornas stolthet över sin stad. Vi ska här försöka ge en bild av hur staden räddades och tar utgångspunkt i dess äldsta historia.

Om Savannah

Savannah ligger i delstaten Georgia, mellan Florida och South Carolina. Stadens norra gräns utgörs av Savannah River vars utlopp i Atlanten bildar ett träskområde öster om staden. Hamnen har alltid varit en av de viktigaste och största vid USA:s östkust. Fram till 1800-talets slut omgavs staden av bomullsplantager som under 1900-talet till stora delar bebyggts med vidsträckta förortsområden, militäranläggningar och industrier. Kommunikationerna grundas på bilism, men i centrum finns något så ovanligt som en gratis busslinje. Befolkningen uppgår till 145 000 varav bara 5 000 bor i det skyddade historiska centrumet. Staden är segregerad och delad mellan lika många svarta som vita. 35 000 hushåll lever under den amerikanska fattigdomsnormen. Arbetslöshet och kriminalitet är stora problem.

Demokratisk stat och stad

Georgia och Savannah grundades 1733 av general James Oglethorpe på uppdrag av den engelske kungen, som ett skydd mot det då spanska Florida. Den protestantiske Oglethorpe ville skapa en mönsterstat där personer som var förföljda av religiösa och ekonomiska skäl kunde få en fristad. Ingen religion fick dominera utan alla skulle vara likställda. Plantagernas storlek var reglerad så att alla skulle ha samma ekonomiska förutsättningar. Georgia skulle vila på demokratiska grunder. I början var slaveri förbjudet, men det kom senare att tillåtas.

Med dessa demokratiska förtecken skapade Oglethorpe en stadsplan för Savannah, avsedd att fördela makten inom staden. Stadsplanen kan liknas vid en mängd små städer sammanlänkade till en stor. Oglethorpe var general och troligen var militärläger förebilder för planen, men möjligen även Beijing. Kina sågs av européerna vid denna tid som lyckoriket på jorden och var en stor inspirationskälla.

De viktiga torgen

Istället för ett centralt torg fick staden 24 mindre som lades ut symmetriskt i ett rutnät. Vid varje torgs kortsida gavs plats för två offentliga byggnader och på långsidorna bostäder. Eftersom det ansågs finast att bo vid ett torg byggde de välbeställda där, medan tomterna längs tvärgatorna bebyggdes av de mindre bemedlade. Bakom bostadshusen löpte smala gator, så kallade ”lanes”. Vid dessa bakgator placerades slavarnas bostäder samt stall och andra uthus. Längre fram drogs elledningarna här och det blev platsen för soptunnorna. Hela den sociala rangskalan fanns kring torgen och varje torgområde blev en stad i staden. Torgen i sig rymde gemensamma funktioner som vattenbrunn och bakugn och blev därmed en naturlig träffpunkt. De var redan från början gröna för att kunna fungera som tillfällig betesmark om staden attackerades av de omgivande indianstammarna. Vid anfall skulle hästar och boskap drivas in från borgarnas betesmarker utanför staden.

Boulevarder och monument

Omkring 1800 började man plantera träd på torgen. En trädreguleringsplan för gatorna gjordes 1802–1803 och 1820 anlades två trädkantade boulevarder. Det första fristående monumentet i hela USA restes 1825 på ett av torgen.

Smyckningen av staden visar att stadsplanen uppskattades, menar Robin Williams på SCAD. De parklika torgen och de trädplanterade gatorna skapade en grönskande stad som gav svalka i söderns hetta. Även bostadstomterna grönskade tack vare att endast 75 % av ytan fick bebyggas. Det gav utrymme för smala men rikt planterade trädgårdar mot gator och torg.

Grekiska tempel och palladianska villor

Ekonomin blomstrade efter de mekaniska kardmaskinernas intåg i början av 1800-talet. Bomullsplantagerna skapade stora rikedomar åt sina ägare De viktiga torgen och de manifesterades i nya grandiosa bostadshus. År 1817 kom William Jay, en i London utbildad arkitekt, till Savannah och på bara fem år ritade han ett flertal byggnader. Den säregna stadsplanen fylldes av vackra bostadshus och fick en tidsenlig arkitektonisk utformning av hög klass, vilket inte var det gängse i USA. Den goda ekonomin medförde också nya och större kyrkor. Vid torgen stod nu grekiska tempel och palladianska villor inspirerade av italiensk renässans.

Traditionen att anlita arkitekter kom att leva vidare och en stolthet över den vackra staden växte fram hos Savannahborna. Det amerikanska inbördeskriget kunde ha inneburit en total ödeläggelse av staden, så som för Georgias huvudstad Atlanta dramatiskt skildrat i ”Borta med vinden”. Men Savannah brann aldrig. Invånarna ville inte se sin stad förstörd utan räddade den genom att helt enkelt ge upp och skänka staden i julklapp till president Lincoln 1864.

Bilsamhället bryter upp

Savannahs utbyggnad har följt Oglethorpes stadsplan. Torgen uteslöts visserligen redan kring 1850 men bakgatorna först hundra år senare. Det dröjde in på 1960-talet innan man släppte rutnätsmönstret från 1733.

Bilismen ställde nya krav på staden. I Savannah började bilburna förorter byggas redan 1910. På 1930-talet revs hus för att ge plats åt bensinstationer och parkeringsplatser. I stadens västra del, som var centrum för den svarta befolkningen, drogs en trafikled fram längs Montgomery Street 1939. Flera hus revs och torg ödelades. På vissa torg drogs gatorna rakt över den planterade mitten, andra asfalterades och blev parkeringsplatser. 1940-talet var fattigt och många byggnader förföll. Under 1950-talet övergavs affärsgatan för nya köpcentrum utanför centrum.

”Oh dear!”

De negativa förändringarna av staden uppmärksammades redan på 1930-talet av kvinnor i överklassen. De räddade enstaka hotade hus genom att helt enkelt köpa upp och rusta dem. Att det var damer från de rika Savannahfamiljerna som protesterade förklaras av att de praktfulla bostadshusen ofta ärvdes på kvinnosidan som en slags hemgift. De förmögna familjerna, som fortfarande bodde kvar i sina ”mansions”, såg nu sin gamla kultur hotad av den nya tiden. Opinionen mot rivningarna var dock inte särskilt organiserad, enligt Marc Mc Donald på HSF rusade damerna mest runt och ropade ”Oh dear!” när de såg hur det ena huset efter det andra revs.

Den första större räddningsaktionen var ”Trustees Garden”, ett område bestående av ca 60 enklare sten- och trähus med koppling till hamnen. Det hade sedan länge en kosmopolitisk karaktär, här fanns bl a flera sjömanskrogar. Hela området ägdes av Savannah Gas Company som planerade att riva allt. Mary Hillyer, hustrun till bolagets president, övertalade sin man att istället rusta upp bebyggelsen, vilket skedde 1945. En bidragande orsak till intresset för området var sjömanskrogen ”The Pirates’ House” där kapten Flint dog i Stevensons roman ”Skattkammarön”.

Ideellt engagemang

De mer omfattande protesterna mot skövlingarna dröjde till 1954 då Savannah City Market, stadens saluhall, revs för att ge plats åt ett parkeringshus. Dess öde och den femton år tidigare byggda ”highway” kom att lyfta bevarandefrågan. Sedan dess har omkring 1 500 byggnader restaurerats liksom många torg, och delar av staden har utpekats som bevarandeområden.

En viktig aktör i detta arbete är Historic Savannah Foundation (HSF), en ideell organisation som bildades 1955 genom att en rad personer gick samman för att rädda ”Isaiah Dawenport House” från 1820.

Verksamheten finansieras genom donationer och ett viktigt arbete är att samla in pengar. Ett annat är att övertala ägarna till kulturhistoriskt värdefulla byggnader att sälja sina hus istället för att låta dem förfalla. Från 1955 fram till 2002 har 350 byggnader räddats, främst bostadshus av olika slag.

Finansieringen är intressant, HSF köper optioner på att få köpa hotade byggnader. Därefter letar man upp en passande köpare till huset. Optionen ger möjlighet att pussla ihop hotade hus med nya ägare, utan att binda eget kapital. HSF har också inventerat stadens bebyggelse och pekat ut värdefulla byggnader. Liknande organisationer finns på andra platser i USA, men de är inte vanliga.

I Savannah finns flera frivilligorganisationer som vårdar och levandegöra enskilda byggnader och ett flertal museer drivs av föreningar och stiftelser. Dessutom har flera byggnader räddats av välbärgade privatpersoner. Även de religiösa samfunden har bidragit till stadens bevarande genom att inte överge sina tempel i centrum till fördel för ytterområdena, vilket annars är vanligt i USA.

Universitet restaurerar värdefulla byggnader

En annan viktig aktör har varit Savannah College of Art and Design (SCAD). Det startades 1978 av några privatpersoner och en bärande idé var att finnas i Savannahs historiska centrum, dels för att ge de studerande en inspirerande miljö, dels för att göra staden mer levande. Universitets campus har integrerats i centrum vars befolkning fördubblats tack vare de mer än 6 000 studenterna.

SCAD har dessutom bidragit till stadens restaurering genom att använda övergivna hus istället för att bygga nya. Deras första byggnad var Savannah Volunteer Guard Armory från 1892 som restaurerades 1979. Därefter har SCAD räddat och renoverat mer än 60 kulturhistoriskt värdefulla byggnader som skolor, biografer och till och med ett motorhotell från 1960-talet som gjorts om till studentbostäder. Tack vare SCAD har stadens yngre och större byggnader räddats.

I flera fall har de restaurerade byggnaderna inneburit en nystart för det omgivande området. Privatpersoner har vågat köpa och renovera äldre byggnader intill efter att SCAD flyttat in i området. SCAD:s restaurering av två biografer och ett varuhus på stadens huvudgata har hjälpt till att göra gatan levande igen. Gatan är i dag en av få så kallade ”main streets” i USA som lever och har kvar sin gamla bebyggelse. Att SCAD:s restaureringsverksamhet har varit möjlig rent ekonomiskt beror till viss del på att man fått campusområdets infrastruktur gratis. Pengar som skulle ha gått till exempelvis vägbyggen i ett nytt campusområde har här istället använts för restaureringar av gamla byggnader.

Hjälp från stat och myndigheter

Det privata ägandet har en stark ställning i USA och går utöver de flesta andra intressen. Myndigheter kan inte tvinga fastighetsägare att rusta sina hus eller förbjuda dem att riva. Därför är det lättare att driva kulturmiljövården med hjälp av frivilligorganisationer och som välgörenhet, än att myndigheter gör det, vilket Savannah är ett bra exempel på.

Lån med låg ränta

Statlig och kommunal hjälp har funnits sedan 1970-talet. I USA startade då ett Urban renewal program som skulle hindra att slummen bredde ut sig i städerna. I de flesta städer innebar projektet att förfallna hus revs, men i Savannah utnyttjade man detta till att rusta upp husen. Staden hjälpte till med lån med låg ränta (3%) till dem som renoverade äldre hus.

År 1960 gick staden och den omgivande landsbygden ihop och bildade Chatham County vars avdelning Metropolitan Planning Commisson 1986 inrättade en tjänst för bevarandefrågor, ”preservation officer”. Omkring 150 samhällen i Georgia har i dag en ”preservation officer” och i hela USA finns 5 000 städer med sådana tjänster. De flesta har tillkommit sedan 1990-talets mitt, men i staden Charleston norr om Savannah inrättades en sådan tjänst redan 1933. Intresset för bevarandefrågor skiljer sig mycket åt mellan olika stater.

Skyddsområden och direktdemokrati

I dag är inte bara stadens centrum skyddat utan även yngre områden har pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla. Ett egnahemsområde byggt på 1950-talet är det senaste som myndigheten, tillsammans med de boende, vill skydda. För sådana områden upprättas generella riktlinjer och råd, exempelvis att Oglethorpes stadsplan ska följas och där visas husens bredd, höjd, rytm och fönstersättning.

I skyddade områden måste tillstånd sökas för större utvändiga ändringar. Dessa tas upp vid öppna möten, Savannah Historic District Board of Revue. Här deltar den sökande som får svara på frågor från allmänheten och myndigheten. Beslutet fattas av en politiskt tillsatt jury. Det kan liknas vid en rättegång men är också ett exempel på direktdemokrati. Savannah Historic district är ett av få områden i USA där det är möjligt att påverka husens färgsättning.

Turismens dilemma

I Savannah står än i dag hundraåriga hus övergivna och förfallna i den vackra stadskärnan. Men som en följd av att staden blivit känd för sin unika miljö, bl a genom filmatiseringen av bestsellerromanen ”Midnatt i ondskans och godhetens trädgård” har turismen blivit ett större hot.

Turismen har ändrat stadens stilla och lugna stämning till en mer myllrande upplevelse och lett till att en mängd hotell byggts i det historiska centrat. År 2006 planerades ytterligare 38 nya hotell i staden. Exploatörerna vill nu bygga på 100 procent av tomtytorna och inte 75 procent som varit det gängse. Nya byggnader hotar att bli för höga och för stora i förhållande till de äldre husen. De utformas nästan undantagslöst i gammal stil då exploatörerna menar att det är det som säljer. De kulturhistoriska institutionerna och organisationerna är oroade för att det finns en risk att Savannah blir ett Disneyland.

Arbetet med att bevara staden fortgår. År 2006 revs det garage som 1955 byggdes på platsen för Savannah City Market, vars rivning utgjorde starten för stadens bevarande. Torget ska återställas och ge mer plats för turisterna. Kvalitéerna i Oglethorpes stadsplan är än i dag aktuella och har i Sverige inspirerat arkitekterna till den nya detaljplanen för Sävja gård i Uppsala.

Johan Rittsél, bebyggelseantikvarie  AIX Arkitekter AB

Eva Dahlström Rittsél, industrihistorikeroch 1:e antikvarie Länsstyrelsen i Stockholms län.

4/2009