Arkeologin studerar materiellt kulturarv, och har som en av sina uppgifter att hjälpa oss att minnas vår historia. Maria Persson beskriver begreppet samtidsarkeologi och hur man med hjälp av lämningarna efter det nära för flutna, kan föra samtal om mer problematiska delar av vår historia.

I dag finns ett ökat intresse för det som kan kallas för obekväma eller problematiska kulturarv. Det är platser, byggnader, ting eller traditioner som minner om de svåra delarna av vår historia, spår efter exempelvis sjukdomar, krig, sociala orättvisor och utanförskap. Listan kan göras lång.

Ofta har det som ryms inom det vida begreppet »kulturarv« varit dominerat av positivt laddade företeelser. En viktig uppgift som kulturarvet har, oavsett om det är positivt eller negativt laddat, är att hjälpa oss att minnas, och att låta det förflutna vandra med oss in i vår egen tid.

Kulturarv till nytta och nöje

Men vad är egentligen viktigast att minnas och dra kunskaper från: det mindre komplicerade eller det svåra? Grundfrågan ligger i vad vi egentligen ska ha kulturarvet till. Om vi låter svaret i all enkelhet bli: till både »nytta och nöje« bör vi reflektera över vad nyttan kan vara.

Kulturarvet kan fungera som en värdefull utgångspunkt för att diskutera svåra och konfliktfyllda ämnen. Om kulturarvet används för att lyfta större samhällsfrågor som exempelvis rasism, integration eller ojämlikhet, kan det verka som en kontaktyta för samtal, och fyller i och med det en ny funktion.

Kulturarvet är laddat med historia, minnen och erfarenheter. Kanske är det just stenen i skon som är viktigast att sätta fokus på? Det som skaver.

Arkeologi för ökad förståelse

Att undersöka kulturarv med koppling till svårare delar av vår historia är en viktig del av samtidsarkeologin. Inom detta område studeras vår egen tid och det nära förflutna. Det kan röra sig om platser som antingen är övergivna eller fortfarande i bruk, om byggnadslämningar och föremål.

Samtidsarkeologi behöver inte innebära att gräva efter det som är dolt i marken. Det kan även vara att försöka förstå det som är väl synligt och kanske fortfarande används, men att se det med arkeologisk blick.

Eftersom det materiella kulturarvet finns där rent fysiskt, kan det göra både det för flutna och nuet greppbart. När kulturarvs­ begreppet breddas till att omfatta även det som är smärtsamt, får sådana platser och materiella lämningar nya uppgifter. Det kan bli en utgångspunkt för att förstå det svåra, och se det ur nya vinklar.

Begreppet konfliktarkeologi

Inom samtidsarkeologin är undersökningar av platser med koppling till konflikter och krig så pass vanligt att det till och med pratas om »konfliktarkeologi«. Inom detta område studeras ett brett spektra av materiella lämningar, platser och föremål som på olika sätt är resultaten av en konflikt. De studeras för att förstå hur konflikter har påverkat människan, det materiella och landskapet. Det kan vara krigskyrkogårdar, platser för olika sorters läger, försvarsanläggningar och andra krigs strategiska installationer. Från hela byggna der till enstaka ting.

Alla dessa platser och ting kan sägas vara konfliktfyllda kulturarv. Dels är det konflikter och krig som har gett upphov till materiella spår, dels räknas de som konfliktfyllda kulturarv genom att det inte är någon själv klarhet att de ska betraktas som kulturarv överhuvudtaget. I den mån de ändå betraktas som sådant, är det med en »obekväm« stämpel. Ett sådant exempel är lämningar med koppling till andra världskriget.

Trots att Sverige var en neutral stat, resulterade kriget i en rad olika materiella lämningar i det svenska landskapet.

De lämningarna är mycket viktiga för att förstå dessa tiders händelser. Och återigen skapar det en greppbarhet – det finns där rent fysiskt. Exemplen är många, här ska nämnas två:

Backamo lägerplats

Utanför Ljungskile i Bohuslän ligger Backamo lägerplats. På denna före detta övningsplats för 1 17 regemente fanns 1945 ett av Sveriges största militära interneringsläger. Där vistades under perioden maj till november 1945 drygt 1200 utländska militärer. De var från den tyska krigsmakten, främst från fronterna i Kurland och Polen.

I slutet av 1945 utlämnades de under dramatiska former, de flesta till Sovjetunionen. Denna tyskutlämning är ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Denna historia har med varsam hand lyfts fram av föreningar engagerade i Backamos historia, och berättas idag på platsen. Lägerplatsen är välbevarad och används än idag till olika ändamål. De flesta av byggnaderna finns kvar och de bibehållna exteriörerna och platsen i sig bidrar till en känsla av att komma historien nära.

Bohusläns försvarslinje

Ett annat konfliktfyllt kulturarv i det svenska landskapet är lämningar efter olika försvars system. Exempelvis finns i trakterna av mellersta Bohuslän resterna efter den försvarslinje som anlades efter det tyska anfallet på Norge i april 1940. Den svenska gränsen mot Norge var då helt obefäst och ett system av bunkrar, skansar och stridsvagnshinder började byg gas i Bohuslän, Värmland och Dalsland, på grund av rädsla för en tysk invasion från Oslohållet.

De flesta av dessa skansar och bunkrar finns kvar i landskapet än idag, om än i olika skick. Flertalet av dem är plomberade men i övrigt relativt intakta och väl synliga i landskapet. Försvarslinjen sträckte sig exempelvis rakt genom staden Uddevalla.

Kupolvärnen av granit är synliga på de flesta av stadens berg, en oväntad syn bland bostadsområden och affärsgator, som mitt i vardagen påminner om en annan tid för inte så länge sedan. Försvarslinjen byggdes till neutralitetens försvar och är ett kulturarv kopplat till politisk och militär historia och inte minst till den ifrågasatta svenska neutraliteten.

Använda sig av samtidsarkeologin

Tänker vi efter finns det många spår i land skapet som minner om det svåra, endera i form av byggnader eller andra slags lämningar. Frågan om platser som minner om det smärtsamma ska betraktas som kulturarv är fortfarande stundom kontroversiell, men det finns ett starkt ökat intresse för det vi kallar obekväma kulturarv.

Samtidsarkeologi, och även andra perspektiv som tar sin utgångspunkt i det materiella, kan bidra med en viktig del i samtalet kring de problematiska delarna av vår historia, efter som fysiska lämningar inte går att bortse ifrån. De finns kvar som ett slags materiella erfarenheter.

Maria Persson, Kulturarvsforskare, Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet, maria.persson@archaeology.gu.se

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Byggnadskultur nr 2, 2019.