Om lagskydd, oseriösa fastighetsköp och Häverödals tingshus. även byggnadsminnen kan råka illa ut; Häverödals tingshus i Uppland är ett av dem. Karin Linder berättar tingshusets historia och frågar sig hur effektiv lagstiftningen egentligen är och vilka ägandeformer som är de bästa för landets mest värdefulla kulturbyggnader?

På höjden ovanför Häverödals forna järnvägsstation, gömd bakom träd och sly, tronar det mäktiga tingshuset. Det uppfördes i början av 1920-talet och bekostades av häradsborna i Norra Roslags domsaga, som då bestod av Väddö och Häverö skeppslag och Närdinghundra härad. Arkitekturen blev något utöver det vanliga.

I samband med invigningen 1923 beskrev den poetiske journalisten på östhammars tidning tingshuset som en byggnad med »den medeltida Upplandsskyrkans djärva takresning, stödd av den roslagska bondgårdens låga men stormsäkra ytterväggar«. Sedan dess har andra stormar drabbat huset och idag ekar de sönderslagna fönstren tomma. Huset har stått övergivet i 20 års tid.

Byggnadsminnet byter ägare

I slutet av 1980-talet, några år efter att tingshuset slutat fungera som domstolslokal, köptes det av Roger Criborn och hans bolag. Ungefär samtidigt kom en förfrågan från Länsstyrelsen om att byggnadsminnesförklara byggnaden, både exteriört och interiört. Den nye fastighetsägaren sa ja till förslaget, utan att riktigt veta vad det innebar. Byggnadsminnesförklaringen gjorde att han inte fick