Antroposofernas rum känns lätt igen på färgskalan och de oväntade vinklarna. Men vilken roll spelar de för antroposofins verksamheter? Foto: Erik NordbladRummets utformning och funktioner har en central plats i antroposofiska verksamheter. Men vad har färger, former och material egentligen med andlighet att göra? Anna Sjöstrand åkte till Ytterjärna för att leta svar och kom hem med ännu fler frågor.

Mina första möten med de färgglada husen som flyter omkring på den sörmländska slätten kring Ytterjärna gav en stark känsla av rymd. Utrymme. Ingenstans verkade det bli trångt. Det var i början av nittiotalet och jag visste ännu mycket lite om eurytmi, biodynamisk odling, waldorfpedagogik, formteckning, alternativ ekonomi eller ullens förträfflighet.
Oavsett hur jag förhållit mig till antroposofin har jag alltid återkommit till byggnaderna. Till utrymmet. Här är det högt till tak, här har någon tänt en eld, här kan jag sätta mig ner vid ett stort fönster med stillheten som utsikt. Lugnet sprider sig.
Den som börjar undersöka begreppet andliga rum inser ganska snabbt att det inte finns något facit. Svaret glider undan. Ett besök i Ytterjärna ger nya funderingar och fragment av svar.

Helheten viktig

I ett hörn av Järna kafé i kulturhuset möter jag arkitekten Michael Pietsch. Michael är pratsugen och full av energi. Han tänker varken göra reklam för sig själv och sin verksamhet eller för antroposofin. Och kulturhuset tycker han, så här mellan oss, är ganska övertydligt i sitt formspråk.
– Visst är det en härlig byggnad. Men någonstans kan jag känna att okej, jag fattar, säger Michael som inte är en vän av alltför stora gester.

Människorna i rummet kan vara andliga, det är en kvalitet hos dem som gör något
i rummet, inte hos rummet självt.

Ett andligt rum i antroposofisk tradition – och förnyelse – handlar enligt Michael om att se till helheten, att inte låta någon del ta för mycket utrymme och att visa hänsyn till människorna som ska använda rummet. Det är inte lasyrfärgen eller vinklarna i sig som skapar stämningen; alla delar måste fungera i balans. Färg är ett av flera verktyg för att skapa helheten och används bland annat för att stimulera eller dämpa känslor. Det är inte exklusivt antroposofiskt att arbeta med helheten, men utan att arbeta med helheten blir det inte antroposofi.
– Det finns mängder av arkitektur idag där huvudsyftet är att visa upp beställaren eller arkitekten. För mig är det viktigaste vem som ska vara här inne och vad som ska hända här. Med en antroposofisk hållning är min uppgift att göra ett rum för människor.
Ytterst handlar allt om närvaro, menar Michael. Som exempel på en byggnad som kännetecknas av en absolut närvaro, väljer han den katolska Sankt Canisiuskyrkan i Berlin-Charlottenburg (arkitektkontor Büttner, Neumann, Braun) där ljuset, rörelsen, materialen och sambanden skapar upplevelsen av ett andligt rum som trots sin avskalade interiör blir omhändertagande.

Katedral för kor

Vi ger oss ut för att besöka ett par byggnader som Michael och hans kollegor ritat i trakten. Först kommer vi till den biodynamiska visningsgården Nibble gård. Här fanns tidigare en äldre ladugård som brann ner till grunden för några år sedan. Nu står här två nya träbyggnader, målade i järnvitriol och smyckade med mängder av rostfria spikar.
– Någon har kallat den nya ladan för en katedral för kor, berättar Michael som ville göra en byggnad där både djur och människor kan må bra.
Taket reser sig mot himlen och den finns här också, känslan av utrymme. Korna tuggar godmodigt och jag kommer att tänka på En kos dagbok av Beppe Wolgers. Här händer det grejer. Inuti.
Färden fortsätter in till Järna där vi tittar på ett tillägg i en äldre miljö. I en före detta skridskofabrik från tidigt 1900-tal, påbyggd i omgångar, finns i dag särskolan Novalisgymnasiet där Michael fick till uppgift att rita en matsal och entré.
Från den öppna köksdelen rinner rummet ner i ett mjukt format utrymme med runda, träbord och stolar lackerade med illgult billack. Längs hela fasaden finns fönster och den vinkelställda ursprungliga byggnaden lutar sig fram för att berätta sin historia.
– Vi lever i tilliten att rummen vi vistas i är verksamma och påverkar oss. I synnerhet när vi skapar miljöer som här, för elever med en särskild känslighet. Vi ville förmedla glädje till de som kommer in här för att äta.
Några elever finns inte här just nu så jag kan inte fråga om de blir glada. Men det blir jag. Framför allt blir jag hungrig.

Rummet som stöd

Innan vi lämnar Järna hinner vi tala några ord med Gérard Lartaud, verksamhetschefen för Saltå by, en verksamhet för människor med psykiska funktionsnedsättningar. Han har just hållit ett föredrag om Rudolf Steiner, den korta varianten på två timmar.
Rummen där verksamheterna bedrivs har blivit en av Gérards viktigaste frågor som verksamhetschef och han vill visa den nybyggda ateljén där deltagarna arbetar med olika konst- och hantverksprojekt.
– Andliga rum. När du sa det var min första tanke att det inte finns några andliga rum. Människorna i rummet kan vara andliga, det är en kvalitet hos dem som gör något i rummet, inte hos rummet självt, säger Gérard.
Vi sitter alltså i ateljén och talar om det som inte finns. Men medan skymningen faller utanför det höga norrfönstret som vetter mot en tynande blomsterodling, blir jag alldeles lugn. Även om Gérard är väldigt sympatisk så beror det inte bara på honom.
– De finns ju här inne, ingredienserna som man förknippar med ett antroposofiskt rum; ljuset, takhöjden, färgerna. Framför allt finns det plats. Människor som inte mår bra psykiskt tål inte alltid varandra, det behövs extra utrymme.
Men är det inte också extra dyrt med extra utrymme, äkta lasyrfärg och fem meters takhöjd?
– Vi väntade länge för att kunna bygga ateljén. Den kostade åtta miljoner att bygga och är inte dyrare än något annat hus med de här funktionerna. Det dyra är inte att bygga, utan att tvingas bygga om, det vet alla som arbetar med byggnadsprojekt.
Vi avslutar med att titta på den nybyggda matsalsbyggnaden som rymmer flera matsalar. Gemenskap och en tilltalande estetisk miljö ingår i den terapeutiska idén, säger Gérard som öppnar en skjutdörr till den stora matsalen. Rummet öppnar sig i sin mäktighet med en öppen granitspis i bortre änden. Gérard stryker med handen över borden och säger att de här möblerna blir bara finare ju mer de slits.
När vi kommer ut är det nästan mörkt. Vid den här årstiden är rummen viktigare än någonsin och jag vill bara gå in i värmen igen.
Kanske börjar det andliga rummet där – i att bejaka känsligheten och erkänna att vi behöver rummets stöd. Vem vet? Vissa frågor har många svar. Just de frågorna är viktiga att ställa.

Antroposofi i korthet

Antroposofin grundades 1913 i kretsen kring Rudolf Steiner, född 1861 i dåvarande Österrike-Ungern. Ordet antroposofi betyder ordagrant kunskap om människan. Steiner intresserade sig för i stort sett alla mänskliga områden och utformade en lära om hur människan kan nå kunskap och medvetenhet om tillvarons helhet genom inre övningar. Antroposofin ligger till grund för en mängd verksamheter inom hälsa, utbildning, odling, mat och kultur. ytterjärna söder om Södertälje fungerar som ett svenskt antroposofiskt centrum. Flera av de organiskt formade husen, bland annat kulturhuset, är ritade av arkitekten Erik Asmussen.

Anna Sjöstrand är frilansjournalist med inriktning mot livsfrågor, material och kulturhistoria. anna@velda.se