Gamla hus drabbas alltid av röta och insekter, i större eller mindre omfattning. Grips då inte av panik. Det leder ofta till onödiga eller felaktiga åtgärder. Det finns visserligen inga patentlösningar, men här får du råd som gör det möjligt att spara på ursprungliga material och konstruktioner, och skona miljön genom att undvika gifter. Lär dig att skydda huset mot nya skador och bevara så mycket som möjligt av originalet.

»Hugg ruttna plankor bort så väggen trivs.
Låt rötan stå och huset rivs.«
(W. Shakespeare: Kung Rikard II, akt 5, scen 3 – skriven omkring år 1600)

Historiskt problem

Trävirke har många goda egenskaper: det är lätt att få tag i, det är starkt, formbart och har relativt lång livslängd. Men att byggnadsmaterial småningom bryts ner har alltid varit ett problem. Redan i tredje Mosebok finns en målande skildring av »ondartad spetälska« (äkta hussvamp) i hus och hur man gör för att sanera skadorna. Rötskador har man på olika sätt försökt förebygga genom att utveckla skyddande konstruktioner som utvändig panel och grundmur. Men också användning av kemiska preparat har haft stor betydelse.

Naturlig, långsam nedbrytning

Det är självklart att man försöker uppnå maximal livslängd för byggnadsmaterial. Därför måste man hindra rötsvampar och träskadeinsekter att få fäste och så långt det är möjligt begränsa den skada de gör. Men förr eller senare måste man förnya byggnadsmaterialet på grund av de rötskador som den naturliga fukten leder till. Livslängden för trävirke varierar beroende på de omgivande förhållandena, från få veckor i nedbrytningsförsök på laboratoriet till flera hundra år i en relativt torr yttervägg (se figuren på nästa sida). Träet i gamla hus är överraskande ofta ursprungligt, vilket betyder att det kan vara flera hundra år gammalt. Vid oförändrad fuktbelastning sker en kontinuerlig, långsam nedbrytning av trämaterialet.

Om de gamla husen genomgår förändringar i form av modernisering (ombyggnad, isolering, ändrad användning), påskyndas ofta nedbrytningshastigheten. Ett hus som fått stå relativt oförändrat och klarat sig bra under lång tid kan efter en ombyggnad mycket snabbt bli kraftigt skadat.

Moderna material och konstruktioner – snabb nedbrytning

När man fogar moderna konstruktioner till gamla hus eller använder moderna byggnadsmaterial, sker en tydlig ändring i nedbrytningsmönstret. Dels kan gamla, långsamt växande angrepp ta fart, dels kan nya angrepp få fäste och snabbt växa till.

Vi vet från många fältundersökningar, bl.a. efter den stora översvämningskatastrofen i Norge 1995, att det i överraskande många gamla hus finns små, relativt ofarliga angrepp av rötsvampar. Det visade sig bland annat att det i 25 procent av de undersökta husen påträffades äkta hussvamp. Dessa angrepp hade troligen funnits där i många år utan att göra någon allvarlig skada – troligen tack vare luftiga och svala konstruktioner.

Dessa skador hade förbisetts vid reparationsarbetena efter översvämningen och levde kvar i husen. Då man ökade tjockleken på isoleringen och tätheten i konstruktionen genom ångspärr och golvmattor, ökade också fuktbelastningen i de skadade delarna och därmed risken för kraftig vidareutveckling av både rötskador och mögelväxt.

Det har dessutom visat sig att äkta hussvamp kan utnyttja det mycket vanliga isoleringsmaterialet stenull till accelererad nedbrytning av trävirke. Resultatet kan vid sådana skador bli mycket imponerande, åtminstone om man är mykolog. Att husägarna som regel inte visar lika stor uppskattning är kanske inte så överraskande…

En annan viktig skadeorsak i gamla hus är modernisering, som har försämrat möjligheten för naturlig genomluftning av torpargrund (tätare grundmur), bjälklag och ytterväggar (efterisolering, moderna färgsystem, ångspärr, energibesparing). Dessutom ger modern livsstil med dusch, tvätt, matlagning en ökad fuktbelastning på de gamla materialen och konstruktionerna.

Existerande skador – ett problem…

Det är nödvändigt att man tar alla skador på allvar och undersöker dem grundligt, så man kan ta ställning till vilken åtgärd som man bör tillgripa. Om man kan hålla fuktbelastningen konstant eller till och med minska den, är det relativt lätt att förutsäga den vidare skadeutvecklingen. Vår erfarenhet efter att ha undersökt och följt ett stort antal skador är att det överraskande ofta är oproblematiskt att låta skadorna stå, bara man minskar fuktinträngningen – dock under regelbunden uppsyn.

I många andra fall kan en begränsad åtgärd åtminstone leda till att ursprungliga material i hög grad kan behållas. Detta betyder också att man kan undvika en urskiljningslös användning av kemiska bekämpningsmedel. Att man samtidigt kan spara stora utgifter är man förstås som husägare mycket nöjd med.

…och historiska dokument

Skador i gamla hus vittnar om äldre tiders materialanvändning, underhåll, reparationer och fuktbelastning. Lokala insektsskador i köksgolvet, i källaren eller i möbler i vardagsrummet visar till exempel tydligt att här har luftfuktigheten varit högre, på grund av användning av vatten eller begränsad uppvärmning. Om sådana gamla skadade delar (där angreppet hejdats och virket har kvar tillräcklig styrka) repareras eller byts ut, förlorar man samtidigt viktig information om hur huset förr använts.

Undersökning

Det är viktigt att undersöka byggnaden i de delar där det är mest troligt att skador kan ha utvecklats. Detta betyder nästan alltid (undantag husbock) att man måste tänka sig var fuktinträngningen har varit eller är störst. Torpargrund, källare, ytterväggar och tak är typiska skadeområden. Dessutom förekommer mycket ofta skador i våtutrymmen (badrum, tvättstuga) – ju nyare badrum, desto större risk…

Man ser sällan skador på ytan, ofta måste man undersöka hur det ser ut under paneler och tapeter eller i konstruktionen. Fuktmätning och provtagning kan ge viktig information om tillståndet och belastningen på konstruktionen. Det bästa är dock att med egna ögon undersöka misstänkta byggnadsdelar. Därför måste man försöka komma in i torpargrunder, gå runt i källare, krypa upp på vinden och lossa panelbrädor i ytterväggar.

Bedömning

Efter en systematisk undersökning och registrering av skador, tillsammans med en tillfredsställande analys av eventuella skadeorganismer, är det möjligt att bedöma situationen. Först efter en grundlig bedömning kan man lägga upp en förnuftig plan för hur eventuella problem skall lösas. Att göra en analys av problemet innan man sätter igång åtgärden är viktigt för att kunna utvärdera om denna haft avsedd effekt.

Under normala förhållanden utvecklas inte röt- och insektskador explosivt, och man har därför relativt god tid på sig att observera förhållandena och klarlägga alla detaljer om skadan. Då kan man dessutom följa upp resultatet från varje åtgärd, innan man eventuellt går vidare. En mycket typisk situation är tyvärr att man har misstanke om hästmyror i huset och därför går lös på väggar och golv med stora mängder insektgift – i stället för att i lugn och ro lokalisera boet och därefter utföra en begränsad, men effektiv sanering av själva boet.

Åtgärder

Lika viktigt som det är att ställa en riktig diagnos vid sjukdomar innan man börjar medicineringen, är det att klarlägga skadebilden vid byggnadsskador så grundligt att man kan bestämma sig för en bra åtgärdsplan.

Generellt sett gäller följande riktlinjer vid röt- och insektskador:

1. Klarlägg skadeorsaken (= fuktkällan) och förhindra vidare fuktinträngning.

2. Identifiera den aktuella skadeorganismen eller organismerna.

3. Bedöm skadans omfattning. Det är viktigt att bedöma vad som skulle ske om inga åtgärder gjordes och
jämföra med den förväntade utvecklingen om olika tänkbara åtgärder sattes in.

4. Efter utförd åtgärd måste effekten kontrolleras genom uppföljande kontroll innan eventuella vidare åtgärder vidtas.

Det är mycket viktigt att anpassa åtgärderna till den aktuella skadan, så att huset påverkas så litet som möjligt och effekten av åtgärden blir bästa möjliga. Detta är dessutom som regel ekonomiskt och har god inverkan på innemiljön.

Erfarenheterna visar att en grundlig undersökning efterföljd av enkla åtgärder för att minska vidare fuktinträngning är vad man först måste göra.

Ett begränsat utbyte eller förstärkning av skadade material ofta är tillräckligt för att både hindra vidare skadeutveckling och uppnå tillräcklig styrka hos konstruktionen. Användning av svamp- och insektsgift överdrivs ofta och kan som regel undvikas helt.

Johan Mattsson

Biolog i Mycoteamas, med mer än 15 års erfarenhet av biologiska byggnadsskador i gamla hus i Norge och internationella uppgifter för ICOMOS.

1/2000