Trots fungerande material och teknik har människan, kanske av medfödd nedärvd nyfikenhet, strävat efter nya metoder och tekniska lösningar. Inte minst har byggnadsbranschen varit utsatt för denna ständiga förändring. Då och då görs radikala förbättringar som drastiskt förändrar förutsättningarna för byggandet, både som möjligheter för formspråk och tidslpenningbesvarande vinster. I byggnadsrestaureringsdebatter väcker frågan om ny eller gammal teknik motstridiga känslor hos de flesta. För att närmare förklara detta finns det anledning att göra en historisk tillbakablick, skriver här Tord Andersson.

Bortsett från att man i alla tider medvetet restaurerat sina hus så kan man, litet slarvigt uttryckt, påstå att den moderna ideologiskt grundade restaureringen har sin början vid 1800-talets mitt. De stora gotiska katedralerna i bl.a. Frankrike, Tyskland och England var i behov av omfattande reparationsarbeten. I första hand var skadorna orsakade av allmänt åldrande, men i viss mån också av en begynnande vittring till följd av luftföroreningar. I takt med den industriella utvecklingen och industrins krav på energi, vilken man främst hämtade ur stenkolet, så försurades också stadsmiljöerna i centrala