Hej! Vi har ett torp från 1700-talet på Arnö i Mälaren. Ovanför vedspisen finns en murad spiskåpa som behöver restaureras. Det är många lager puts som har spruckit och putsen är slarvigt pålagd. Vi har börjat att skrapa loss den löst sittande putsen, vissa delar sitter så löst att vi kommer direkt in till teglet. Vi förstår det som att det sitter lera närmast, sedan kalkputs och ytterst nån form av cementputs. Innan vi går vidare i arbetet skulle vi vilja veta om det finns några särskilda risker vi behöver ta höjd för – att kåpan ska rasa exempelvis (den känns dock väldigt stabil). Vi undrar också vilket material vi ska välja när vi lägger på ny puts? Det ligger närmast till hands att tänka lera eftersom vi tror att det är det materialet som ursprungligen använts. Är det en bra idé och hur ska vi i sådana fall använda leran?
Svar:
Jag är murare sedan 30 år tillbaka med egen verksamhet och det är som murare jag hittade kärleken till gamla hus. När jag jobbat i några år fick jag upp ögonen för saker man kunde ställas inför när man arbetade i gamla hus: Varför fungerade inte de nya produkterna som översvämmade byggmarknaden? Varför var husen byggda på liknande vis, fast de inte låg i närheten av varandra?
Snart insåg jag att för att närma mig husbyggnadsprinciperna fick jag leta i helheten under den period som husen byggdes. Hur levde folk och vad levde de av? Vilka material fanns att tillgå?
Jag är aktiv i ett flertal lokala föreningsnätverk och inser att de lokala skillnaderna som finns i landet är viktiga. Länsombud i Svenska byggnadsvårdsföreningen är viktiga av just den anledningen. Vi kan hjälpa till med ett av de första och bästa hjälpmedlen för att åstakomma bättring – studiet av vår egen lokala/regionala byggnadskonst.
