fbpx

Reparation av panel – spik, virke och färg?

Ett hus från 1901 målat med rödfärg.
1. Vi har precis börjat laga dålig panel och hade tänkt använda trådspik men så kom vi över två hinkar med gammal spik som benämndes klippspik. Efter mycket googlande misstänker vi att det kan vara presspik men vi är osäkra. Vi vet inte var den har suttit förut eller hur gammal den är. Nu är frågan om vi skall använda denna spiken istället för den moderna trådspiken?
2. Om ni rekommenderar oss att använda den gamla rostiga spiken, skall vi göra något annat än att räta ut den?
3. Vi har köpt lockläkt för att byta ut där det behövs. Vi har efteråt noterat att de flesta, men inte alla, lockläkter som satt på vår fasad har urfasningar på undersidan som en skålning för att täta bättre om panelbrädorna. Skall vi köpa ny urgröpt eller kan vi fortsätta med icke urgröpta? Har ni något tips på hur vi själva bäst kan gröpa ur dem?
4. De nya brädorna har vi grundmålat en gång med utspädd rödfärg. Vi planerar att måla hela huset nästa år. Skall vi måla det som grundats en gång till med outspädd färg eller skall vi låta det vara grundmålat till nästa år då vi målar hela huset två ggr? Vi är rädda för att det kan hinna komma påväxt.

Svar:

Klippspik är stansade ur en svagt konisk plåt, för att få en större spikskalle behövde den pressas, därav namnet presspik. Under perioder fanns olika sätt att tillverka spiken och lite mer om spikens historia står att läsa i artikeln Spik och spikning från 2000.  Den gamla spiken går mycket väl att använda, om inte annat av miljöskäl 🙂 Den sitter tillräckligt bra men inte riktigt lika bra som modern trådspik som är lite räfflad. Galvaniseringen gör också att den moderna spiken fäster bättre och framförallt inte rostar lika lätt.  Fördelen med den gamla spiken är att panelen enkelt går att ta loss vid en eventuell framtida renovering och återmontering. På en faluröd fasad gör det ju inget om den gamla presspiken rostar eftersom det är nästan samma färg – järnoxid.  Antikvariskt kan man resonera på olika sätt – den gamla spiken är mer autentisk och tidstypisk men den visar inte vad som är moderna tillägg. På ett hembygdsmuseum skulle man som exempel nog välja den gamla spiken förutsatt att den är likadan som de ursprungliga.

I gamla tider använde man panel som var tagna ur stockens mitt, med hög andel kärna och med stående årsringar. Det gjorde att de inte slog sig och blev böjda som modern panel.  Modern locklistpanel har normalt urfräsningar på locklistens baksida som gör att den ändå kan sluta tätt oberoende av vilken del av stammen listen kommer ifrån. Beroende på vilken kvalitet ni har fått på er nya panel kan det ibland vara en poäng att låta en såg fräsa en konkav baksida eller om det går att byta panelen på brädgården. Ett alternativ för att förbättra anliggningen på ofrästa locklister något, är att i motsats till regeln montera locklisten med kärnsidan inåt. Dagens virkeskvalitet där man använder splintved i stor utsträckning gör att kvalitetsskillnaden/motståndskraften blir marginell. Läs mer om panelkvalitet i artiklarna Av rätta virket och Att välja trä.

Beträffande målning skall man främst följa tillverkarens rekommendationer. Men röd slamfärg är en enkel produkt som är svår att misslyckas med och enkel att underhålla. Den målas företrädesvis på ohyvlat virke eftersom den fäster mekaniskt. Målning på hyvlat virke behöver tätare underhåll och det är bra om panelen då kan stå obehandlad något eller några är så att virket blir lite grövre i ytan. Inblandning av linolja gör också att färgen fäster lite bättre på det hyvlade underlaget. Inför underhåll borstas ytan med rotborste (använd andningsmask) och målas därefter. Om ni väljer att slutstryka nästa år bör det räcka med en enkel avborstning. Mögelprickar kan uppstå av olika orsaker och det är vanligare på ny panel än gammal beroende på hur virket lagrats och växtämnen som ännu inte lakats ur.

Som kuriosa kan man läsa artikeln Rödfärgsrecept 1725 och erinra om konstprofessorn Axel Romdahls citat från 1930-talet
»Rödfärgen…blir liksom ett gott rödvin ädlare med åren. Den kan -visserligen liksom rödvinet bli för gammal – men till och med då, in i det sista, är den fin och förnäm.«

 

keyboard_arrow_up