Hur går vi till väga för att reparera kring den söndriga cementputsen (som får sitta kvar något år tills vi har sparat ihop större renoveringskapital.
*Hur gör vi med de större sjoken som är svåra att putta tillbaka då stenen bakom har kasat och är helt lösa? Kan man ta bort just den delen cement och reparera på rätt sätt, i så fall hur?
*Hur fogar man samman mellan stenar och mellan syllen och stengrunden? Vad använder man för murbruk? kan man använda annat än cement ihop med resterande cementmur? Många har tipsat om hydraliskt kalkbruk?
Lägger man något mellan syll och mur, typ näver-tjärpapp?
Hur reparerar vi de långa springorna mellan träsyll och stenmur?
Kan vi få muren se estetiskt bra ut och inte som ett lapptäcke? Går det tex att täcka med ett tunt lager av det valda bruket över hela muren så allt ser enhetligt ut?

Svar:

Många hus fick cementkakor utanpå sina stengrunder under mitten av 1900-talet. Det ansågs modernare och mer underhållsfritt. Tyvärr var det ingen bra idé, Cementen är i sig ett för tätt material och kan inte vädra ut fuktighet. Det blir frostskador och typiska skador kan man se på bilderna där cementkakorna har kalvat och skapat glipor längs fasaden där ännu mer fukt ansamlas.

Om huset är från 1850 så är det högst sannolikt ett timmerhus. Timmerstommen vilar då på grundlagda stenar under varje knutkedja i hörnen. Dessa är avgörande för bärigheten. Mellan knutstenarna ligger så kalla ifyllnadsten som bara är staplade mellan marken och syllen och har begränsad bärande funktion. Vid nyläggning kan man gräva ut för en dränerande bädd av makadam som grundläggning. Mellan sten och syll är det bra med näver eller asfaltspapp för att hindra fuktvandring. Mindre rörelsefogar eller när det blir springor mellan mur och syll när materialet har satt sig drevas med lindrev och kilas vid behov med flata stenar.

Cementen bör absolut tas bort. Med en bilhammare kan man slå bort cementen i mindre bitar och frigöra från fastmurade stenar som kan återanvändas. Arbeta i sektioner och var uppmärksam på sättningar. Stödben, s.k. stämp, kilar och domkrafter är bra hjälpmedel. Därefter staplas muren upp igen, kompletteras vid behov med fler stenar och fogas vid behov med hydrauliskt kalkbruk. Vägledning för kallmurning finns i skriften Handbok i kallmurning. Det är bra att täta från insidan med lerbruk eller kalkbruk om ni kommer åt. Om ni inte hinner åtgärda allt på en gång kan ni tillfälligt fästa en snedsågad vattbräda på syllbrädan så att regnvatten rinner ut utanför grunden. Den återställda grunden skall inte gå ut utanför fasaden, annars kommer regnstänk att skada syllen. Ett alternativ är att montera eller fräsa in en mer permanent vattbräda när arbetet är klart.

Detta är dock inget jobb man skall ge sig på om man känner sig osäker. Ett tips om ni vill göra så mycket som möjligt själva är att köpa några timmar av en erfaren byggnadsvårdare som kan ge vägledning på plats.

Stephan Fickler

Stephan har det övergripande ansvaret för föreningens förvaltning och arbetar nära styrelsen, redaktionskommitté och externa samarbetspartners.