Idag är det ovanligt att badrum renoveras, i varje fall om vi talar om stora fastigheter. Regeln är istället att hela inredningen i samtliga badrum byts ut, även om delar skulle kunna fungera i många år till. Urban Alvring beskriver situationen och ger förslag på förbättringar.

Under mina år som byggnadsingenjör på Hyresgästföreningen och senare som sakkunnig för enskilda hyresgäster i hyres och hovrättsmål med grupptalan, har jag förordat varsamma badrumsrenoveringar. Boende vill ofta behålla sina befintliga badrum och rivningarna av bad&rummen innebär stora hyreshöjningar. Till det kommer det stora resursslöseri som rivningarna av fungerande ytskikt och installationer med porslin innebär. Med rätt renovering skulle de kunna fungera många år till. Som de flesta boende anser jag det vara vansinne att kasta bort fullt dugliga material.

Standardtänkande rättfärdigar rivningar

I de fall där jag har medverkat har fastighetsägarna, både privata och den så kallade allmännyttan, satsat stora resurser för att vinna rättegångarna och kunna bygga om badrummen fullständigt. Ingen av dem har valt att söka lösningar med bevarande av badrummen och ingen av dem har visat en självkritisk hållning.

Som jag ser det finns flera orsaker till att fastighetsägare väljer total ombyggnad. övergripande kan sägas att bygg och bo stadsbranschen fortfarande är fast i sin egen historia. Då tänker jag på 1933 års bostadssociala utredning, som på många sätt var viktig och grundlade hela tanken på en bra bostadsstandard för alla.

Samtidigt innebar utredningen att rivningar rättfärdigades och genomfördes i den höga standardens namn. Allt som inte höll måttet skulle rivas, inklusive badrummen. På 1930talet var det många gånger befogat, men sedan dess har rivningar genomförts i stor omfattning, vilket många boende, filmare och journalister har vittnat om. Senast kunde vi se det i Anders Wahlgren dokumentärserie för SVT, »Göteborg – en resa i tiden«.

Komplex problembild

Men hög standard är långt ifrån den enda orsaken till varför badrum har rivits ut. Nedan belyser jag några av problemområdena och föreslår förändringar som skulle krävas för att undvika de slentrianmässiga rivningarna av badrum. Exemplen nedan är hämtade från hyreslägenheter, men i många delar gäller de även för bostadsrätter.

Problem 1 – Saknas sammanställningar över vattenskadornas orsaker och tidpunkt:

När det kommer till vattenskador saknar fastighetsägarna i regel statistiskt underlag för skadornas orsaker och tidpunkt. Jag har inte kunnat få belägg för att de gamla tätskikten i golv och på väggar i bad, skulle vara bristfälliga. Den enskilda boende får nästan aldrig något kunskapsunderlag som visar vad som gäller i just hennes/hans badrum.

Förslag på förändring: Vattenskador i badrummen uppstår av två orsaker, att fritt vatten i badrummet läcker ut genom tak, vägg eller golv eller/och att något av vattenrören, kall, varm eller avloppsrören, läcker. Genom att noggrant analysera skadeorsaken kan man åtgärda själva skadan, istället för att riva hela badrummet. En renovering kostar idag mellan 100 000 och 200 000 kr/ badrum i standardutförande. Ett läckage på en ledning kan vanligtvis åtgärdas för 1000– 10 000 kr. Tätskikt som är skadade går också att laga.

Problem 2 – Förebyggande arbete saknas:

Fastighetsägarna gör inte förebyggande skadebesiktningar av tätskikten, ytskikten och rörinstallationerna i badrummen. De boende involveras inte i ett så kallat vattensäkert tänkande.

Förslag på förändring: Rörmokare anser att avloppsrör bör rensas minst vart femte år för att behålla funktionen och hålla länge. Visserligen har fler och fler insett vikten av rensning, men det pedagogiska arbetet kan definitivt förbättras. Som boende måste man få en chans att förstå sin nyckelroll i arbetet med att förebygga vattenskador.

Problem 3 – Hyreshöjningar för hela hyreskollektivet:

Osunda kollektiva avtal mellan fastighetsägarna och hyresgästföreningen som gör att hyreshöjningar sker för hela hyreskollektivet vid badrumsrenoveringar. Utgångspunkten i avtalen är att badrummen ska rivas. Hyresgästen får endast yttra sig om marginella detaljer exempelvis handukstork och krokar i det helt nya badet.

Förslag på förändring: Avtalen bör utformas så att badrummet bevaras och eventuella skador lagas. Följden skulle bli att de starkt ifrågasatta hyreshöjningarna vid stamrenovering inte behöver ske.

Problem 4 – Branschdokumenten gör det svårt att renovera:
Branschdokument som gör att ingen vågar avvika från utförandena som utgår från ett helt nytt badrum. Det gäller ytskikten med tätskikt för golv och väggar, rörinstallationer och försäkringsvillkor.

Tätskikt går att åstadkomma på många sätt: Plasttapet/plastmatta, målarfärg, glas, plastlaminat, flytande produkter med mera. För vissa finns branschdokument som anger hur tätskiktet ska monteras av lekmän och fackmän för att bli täta.

Förslag på förändring: Här måste branscherna ta fram manualer, typblad och villkor som visar hur man kan reparera och eventuellt förbättra befintliga material i badrummen. Fabrikanterna måste också åläggas att hålla reservdelar till sina produkter såsom sanitet porslin, rördetaljer, golvbrunnar med mera.

Problem 5 – Resurshushållning präglar inte byggbranschen:

Samhället, säg staten, tar inte ansvar för sina ambitioner i lagtexten i relation till genomförbarheten.

Målkonflikterna blir stora när det kommer till det praktiska. Här tänker jag fram för allt på uppmuntran av produktion, kontra behovet av resurstänkande i stort och i synnerhet i byggbranschen som genererar stora avfallsmängder.

Förslag på förändring: För att staten ska bli trovärdig i sina miljömål måste man formulera och stötta vägarna till resurshus hållning. I det här fallet betyder det att man på ett mycket mer konkret sätt måste ta fram underlag som visar hur man kan bevara ett äldre badrum med manualer och exempel. Ett annat sätt är att ställa högre krav på de inblandade branscherna, krav som måste uppfyllas för att få agera på den svenska marknaden.

Sammantaget behöver en rad förändringar komma till stånd för att dugliga badrum inte ska fortsätta slängas på tippen. Vårda det befintliga och välfungerande.

Urban Alvring

är byggnadsingenjör, Alvring bo miljöanalys

alvring@swipnet.se

4/2013