En intressant konferens om problem och utmaningar inom renovering och restaurering för dagens funktion ägde under sensommaren rum i Mariefred. Arrangörer var, förutom Svenska föreningen för byggnadsvård, Boverket, Högskolan på Gotland, Riksantikvarieämbetet och Sveriges fastighetsägareförbund. Birger Åström från programkommittén refererar här några av konferensens inlägg. Andra deltagare i konferensen skriver på annan plats i detta nummer av Byggnadskultur.

Den massproducerande och med statsbidrag understödda tillverkningen av nya bostäder har praktiskt taget upphört. Renovering, kontinuerligt underhåll och prov av olika mediciner för sjuka hus har blivit huvudsysslor för de företag som överlevt de senaste årens kris. Ur detta har fötts ett ökat intresse för äldre byggnadsteknik och för de särskilda kunskaper som krävs för restaurering av kulturmiljöer. Som en tung skugga vilar den brist på närservice som uppstått i externhandelns fotspår och de sociala problemen i vissa stadsdelar.

Ett övergripande mål har blivit att öka mångsidigheten i ensartade bostadsområden. Genom återanvändning av byggnader eller delar av dessa för nya, varierande ändamål, som kontor, hantverk m.m. och försiktig komplettering med ny bebyggelse, hoppas man kunna förbättra livsvillkoren. Det handlar till stor del om