Näs gård i Norrtälje kommun, en herrgårdsmiljö från mitten av 1700-talet, har under senare år byggts om och kompletterats med nya storskaliga byggnader och anläggningar på ett så genomgripande sätt att riksintresseanspråket har utgått. Kristina Berglund beskriver en process där kommunen har bortsett från både lagkrav och tillsyn, till stor skada för kulturmiljön. 

Riksintresset för kulturmiljövården för Näs gård i Norrtälje kommun [AB 80] motiverades enligt följande: »Herrgårdsmiljö som är ett bra och pedagogiskt ­exempel på levnadsförhållandena på en ­mindre herrgård vid slutet av 1700-talet«. Herrgården består av huvudbyggnad med två flyglar och är uppförd efter mönsterritningar av C Wijnblad. En ståtlig allé leder fram till gården som ligger högt och fritt i landskapet och med utsikt mot sjön Sparren. Herrgården jämte den kringbyggda ladugårdsmiljön ­bildade tillsammans kärnan i riksintresset. Till miljön hör också arbetarbostäder och torpbebyggelse. 

Grov förvanskning

Sedan ägarbytet 2014 har ekonomibyggnaderna i herrgårdsmiljön genomgått omfattande och synnerligen hårdhänt upprustning och ombyggnad med moderna material och metoder. Tegeltak och tak med tjärade spån har bytts ut mot svart bandplåt, takformer och taklutningar har ändrats, byggnaderna har helt ­eller delvis nedmonterats och byggts upp igen till största delen med nya material, husgrunderna har gjorts om, fönster har förstorats och nya fönster har tagits upp. 

Huvudbyggnadernas fasader har renoverats med en perfektion som eliminerat all ­patina, byggnadernas mjuka anpassning till grässlänter ersätts nu med terrasser och nya utvändiga trappor och moderna attribut har tillkommit. Dessutom har en för områdets småskaliga karaktär artfrämmande stor ridanläggning med ridbanor och parkering tillkommit. En 12 meter hög observatoriebyggnad, tänkt att kläs med koppar, byggs nu upp på grunden till ett före detta vagnslider. Stora markingrepp har skett som omdanat landskapets topografi. Ängarna har ersatts av perfekt klippta gräsmattor och hela området har försetts med modern utomhusbelysning.

Enligt plan- och bygglagen krävs inte bygg­lov för ekonomibyggnader utanför ­detaljplan och inte heller rivningslov. Riks­intresse ska dock alltid respekteras och ­oavsett planför­hållanden gäller varsamhetskrav samt förvansknings- och rivningsförbud för kulturhistoriskt värdefulla byggnader. För att dessa krav ska tillgodoses krävs stora informations- och tillsynsinsatser från kommunens sida, något som för det mesta inte sker, vilket har lett till stor skada för vårt kulturarv. 

I fallet Näs har dessa regler helt åsidosatts. Den bristande insikten om hur detta kulturarv borde ha tagits tillvara har lett till att ­områdets kulturvärden är förvanskade och förstörda. Områdets autenticitet och historiska läsbarhet har gått förlorad. 

Varför agerade inte kommunen?

En av Byggnadsvårdsföreningens medlemmar Elisabeth Rudbäck, som tipsat föreningen om förstörelsen av Näs, påtalade redan 2015 detta för kommunen, länsstyrelsen samt företaget Tyréns. Tyréns gjorde en anmälan till kommunen om olaga förändringar – att ägaren byggde om sina ekonomibyggnader på »ett hårdhänt sätt«. 

Kommunen kontaktade Stockholms byggnadsantikvarier som i april 2016 inkom med en rapport. Av rapporten, som begränsats till ekonomibyggnaderna kring ladugårdsbacken, framgår att ombyggnaderna inte ansågs påverka motiveringen till riksintresset, men att gårdens kulturhistoriska värden påverkades på ett negativt sätt. 

Trots detta beslutade bygg- och miljönämnden juni 2016 att avskriva ärendet då åtgärderna »inte bedöms vara bygglovspliktiga samt att något skäl för ingripande på ­någon annan grund inte har framkommit«. Kommunen negligerade således både varsamhetskravet och förvanskningsförbudet – av okunskap eller nonchalans. Dessutom stred byggnadsåtgärderna mot den samtidigt av kommunen framlagda kulturmiljöutredningen för Näs, som således inte alls fick något ­genomslag i praktiken. 

Ett värdefullt kulturarv borta för alltid

Det gick så långt att Riksantikvarieämbetet i november 2020 beslutade om att avstå från riksintresset för kulturmiljövården för Näs. Länsstyrelsen uttalar att »förutsättningarna för förståelsen av levnadsförhållanden och gårdens uppbyggnad har […] försämrats i ­sådan grad att Länsstyrelsen bedömer att det finns skäl för ett avstående« samt att »helhetsbilden är så pass förändrad att Läns­styrelsen bedömer utifrån syftet med riks­intresset att det inte längre är motiverat att anspråket kvarstår«. Länsstyrelsen skriver sammanfattningsvis att »Huvudmotivet för att avstå riksintresset är att riksintressets ­värdebärande egenskaper och uttryck har skadats mer än obetydligt, på ett varaktigt och irreversibelt sätt, så att miljöns riks­intressanta värde har förlorats«. 

Det råder ett stort hot mot kulturarvet om man som fastighetsägare bara kan strunta i ett riksintresse, och när man gjort tillräckligt stor skada få riksintresset upphävt utan ens en påföljd. Det är anmärkningsvärt att Norrtälje kommun som myndighet inte levt upp till sitt ansvar att värna kulturmiljövärden enligt lagkraven, trots att kommunen haft full kännedom om förstörelsen. Det är hög tid att få till stånd en insikt hos besluts­fattare, tjänstemän, fastighetsägare och ­andra aktörer att vårt kulturarv är en ändlig resurs som det är vår skyldighet att värna för kommande generationer och som är en viktig del av ett långsiktigt hållbart samhälle. Så här får det inte gå till!

Kristina Berglund, Arkitekt SAR/MSA, Adjungerad styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen