fbpx

Radikala PBL-förslag – kan ge effektivare k-märkning!

Det händer en hel del nu. I bostadsbristens spår är debatten om samhällsplaneringen brännhet. Alla verkar överens om att planering och byggande är krångligt och går långsamt, »idag kan det ta 10 år från idé till att spaden kommer i jorden«, klagas det. Nyss kritiserades regeringen av Sveriges Arkitekter som menar att dagens byggpolitik dessutom gör Sverige fulare (DN debatt 2013.05.05). De har granskat det 20-tal utredningar som regeringen initierat sedan 2010 och funnit att ordet arkitektur inte nämns en enda gång. Jag misstänker att ordet kultur inte heller nämns särskilt ofta och frågan är: Hur klarar sig kulturhistoriska värden i dagens debattklimat?

I början av maj kom skrällen. Då fick bostadsminister Stefan Attefall utredningen En enklare plan- och bygglovsprocess SOU 2013:34. I utredningen föreslås stora förändringar av den bara två år gamla, nya (!) plan- och bygglagen. Det räckte med valda delar av de 461 sidorna för att inse att här frustar effektiviteten och här räds vi inte de stora tagen.

I korthet går det ut på att införa ett nytt planinstrument – områdesplan – i nivån mellan översiktsplan och detaljplan. Områdesplanen ska vara ett förtydligande av översiktsplanen och när det finns områdesplan ska ett byggprojekt bara prövas med antingen detaljplan eller bygglov, aldrig både och. Eftersom detaljplaner idag oftast tas fram för ett visst projekt är de så detaljerade att det är onödigt med efterföljande bygglovsprövning. Omvänt gäller att enklare projekt kan ges bygglov utan att föregås av detaljplan. Med områdesplaner finns möjligheter till ökat medborgarinflytande eftersom de, till skillnad från detaljplanerna, inte är knutna till särskilda projekt.

Kan då kulturvärdena klara detta klimat? Javisst! Vi som arbetar med frågorna har kanske de starkaste motiven till förändringar i PBL och vi har också bra lösningar. Är det något som varit ineffektivt är det tillvaratagandet av bebyggelsens kulturvärden, trots PBLs paragrafer och fina lydelser. Det vi måste förespråka i remissvaret är att områdesplanerna används för att enklare och snabbare än med nuvarande detaljplaneförfarande ge tydliga signaler om var det finns kulturvärden. Erfarenheterna från kommuner med sådana signalsystem talar sitt tydliga språk. Vi vet att fastighetsägare och planerare önskar denna förutsägbarhet. Vi vet att medborgarna vill vara delaktiga i vad som bevaras och utvecklas. Delaktigheten i den diskussionen ökar med områdesplanerna. I likhet med utredningens förslag bör bevarandefrågorna behandlas i ett tidigare skede än då ett byggprojekt initieras. Enkla kulturmiljöanalyser kan vara tillräckliga, det handlar i detta skede bara om att signalera att det finns ett kulturvärde. Detaljfrågorna behöver bara fördjupas om och när ett byggprojekt ger upphov till prövning i detaljplan eller bygglov.

Även för detta skede har vi ett utmärkt instrument, den antikvariska förundersökningen. Denna brukar vara en riktig ögonöppnare för samtliga inblandade vad gäller byggnadens egenskaper och kvaliteter. Den är billig i förhållande till övriga kostnader och ofta mycket användbar i den fortsatta projekteringen. En antikvarisk förundersökning bör därför krävas i inledningen av en detaljplane- eller bygglovsprocess, om den sker i en områdesplan där det finns kulturvärden. Detta är mina förslag till Stefan Attefall när det gäller en enklare plan- och bygglovspro- cess. Bäst av allt är att byggnadsvården inte behöver någon ställtid; detta kan vi göra redan idag och inom nuvarande system. Och till skillnad från övriga byggsektorn har vi ingen brist på certifierade sakkunniga.

Läs gärna också Riksintressenas revansch av samma författare, (införd i BK 1/13).

Denna artikel finns också att läsa i Byggnadskultur nr 2/13.
Paul Hansson är byggnadsantikvarie på Tyréns och tidigare redaktör för Byggnadskultur (paul.hansson@tyrens.se)

keyboard_arrow_up