”Spannamurare behöver ingen byggnadsställning. De kan stå på spillbruket!” Så lyder ett elakt talesätt om lärlingar och amatörer som ger sig i kast med putsen. Murade och putsade konstruktioner som byggnadsvårdaren måste underhålla finns i stort sett i alla hus. Men vad kan man göra själv och vad ska man lämna till muraren? Henrik Nilsson, murare och länsombud i Svenska byggnadsvårdsföreningen, ger här några enkla men viktiga råd.

Det såg så enkelt ut att få det lösa bruket att bli en del av väggen. Att med lätt hand och en liten knyck i handleden låta det nästan mjölkvita bruket lämna sleven och med klistrets egenskaper fastna på den lätt fuktade väggen. Sedan stryka ut putsen till rätt tjocklek och när den läderhudsliknande ytan uppkommit skapa en sammetslen yta för att bjuda in kalkmjölkens djupa, gnistrande färg.

Men nu står man här, med svidande ögon och torra händer, med det mesta av bruket på marken och resten på kroppen. Den yrkesskicklige hantverkaren ler, där han står som handledare på betryggande stänkavstånd.

Mur- och putsarbeten öppnar för många frågor. är det något som man ska ta itu med själv eller ska man lämna det i hantverkarnas händer? Kan man ändå hålla nere kostnaderna för husets underhåll när det gäller mureriarbeten? Varför blev resultatet inte det man förväntade sig, trots att man beskrev sin önskan med all tänkbar tydlighet? Två hantverkare som tittade på samma jobb, varför blev deras offertpris och åtgärdsförslag så olika?

Kalkbrukets historia

En tillbakablick behövs för att vi ska kunna gå framåt i vår historia. Byggnadskalken kom till vårt av träbyggnader fyllda Norden med de medeltida kyrkobyggena. Kunskap och hantverkare hämta- des ifrån kontinenten. De tidigaste murade byggnaderna var byggda av natursten och murade med kalkbruk, tegel kom först på 1200-talet.

Kalkbruk har traditionellt framställts på byggplatsen av lokalt bruten kalk, sand och vatten. Dess styrka och egenskaper har varierat kraftigt med kalkråvaran, ballasten och eventuella tillsatser.

Fram till början av 1900-talet murades nya byggnader med kalkbruk, därefter kom kalken som bindemedel att trängas undan av cement eller blandningar av cement/kalk. Inte för att kalken var sämre utan för att den inte passade in i den nya tidens snabba byggprocess. Förr var materialet det dyraste, med följden att allt material togs tillvara. Den växande marknaden i efterkrigstidens Sverige gjorde arbetskostnaderna till den största kostnaden och för att minska den togs nya produkter fram för att effektivisera arbetet. Kunskapskedjan och traditionerna bröts. De flesta som har en byggnad att vårda står därför ofta med ett hus som har både gamla och nyare material att ta hänsyn till.

Sydväst och gummistövlar

Tar vi en tur genom ett sådant hus kan vi börja med att tänka på sydväst och gummistövlar. Vatten är nämligen den största faran för de flesta hus och de ställen som fukten har lättast att komma åt huset är ovanifrån och underifrån. Det enklaste och billigaste sättet att undvika skador är ett löpande underhåll och en fungerande vattenavrinning, men likväl, och troligen, står man där med en skada som behöver åtgärdas.

Skorstenen

Vi har i detta fall en skorsten som under 70-talet med de glada elpriserna förlorade sin funktion och nu faller sönder. När funktionen upphörde för- svann också de förutsättningar som behövdes för att skorstenen skulle kunna ta hand om den fukt som den utsattes för. Med eldningen och ventilationen från huset så var skorstenen oftast varm och motståndskraftig mot frost. Men sedan eldningen upphört och kanalerna satts igen kom frostsprängningarna som ett brev på posten.

Är skorstenen något som man själv kan mura om? Jag kan inte rekommendera en lekman att utan hjälp ge sig i kast med ett sådant projekt. Inte för att själva arbetet är särskilt kunskapskrävande, det är tvärtom ett ganska klassiskt murjobb som de flesta kan klara av, men det är olämpligt placerat.

Allt takarbete är farligt och erfarna yrkesmän vet hur ställningen ska se ut samt har den utrustning som krävs. Kan du få handledning om detta så kan det vara ett ”gör det själv-projekt”. Annars kan du hålla kostnaderna nere genom att lägga tid på att via annonser eller på byggåtervinningar leta upp det begagnade tegel som behövs, forsla bort byggavfall, städa med mera.

Ytterväggarna

Vi fortsätter vår tur och kommer till de putsade ytterväggarna. även väggarnas värsta fiende är fukten. De flesta skador kommer inte ifrån det regn som ”normalt” slår på väggen utan om det av någon anledning kommer extra mycket på en liten yta.

Ett klassiskt exempel är trasiga stuprör. Väggen klarar inte av att transportera bort den vattenpåfrestningen tillräckligt fort – en frostsprängning är att vänta. Om det är en liten skada som man upptäcker i tid kan detta vara ett arbete man kan göra själv, även om man bara gör en egen provisorisk lagning så kan detta rädda väggen i många år.

Små putslagningar på en ytterfasad är alltså ett arbete som man kan göra själv med gott resultat. är en större delen av fasaden skadad så bör yrkesmän ta vid. Detta då ytan är så stor att en lekman inte hinner arbeta på det sätt som materialen kräver för att ge ett bra resultat. Kostnaderna kan hållas nere genom att du gör en del förarbete, som att efter anvisningar själv knacka ner den dåliga putsen och forsla bort den. Dina egna arbeten bör du göra efter överenskommelse med hantverkaren, gärna i samband med upphandlingen.

Grunden

Grunden, gummistövlarna, är nästa anhalt på vår resa. Här är det fuktigt och många skador uppstår. Fukten kommer oftast kapillärt, den sugs upp underifrån, och måste andas ut i grunden innan den når längre upp i väggen. Har fuktens förutsättningar att andas bort försämrats, exempelvis genom att man har målat grunden med tät färg eller om kraftiga buskar står för nära, så får man problem med frostsprängningar. Löpande underhåll är återigen viktigt, men skador uppstår ändå. Små lagningar kan – och bör – man göra själv, men större arbeten bör lämnas till yrkesmän.

Innerväggarna

Finns det då ingenstans där man kan göra ett större jobb själv utan att riskera sin egen och husets hälsa? Jodå, innerväggarna är bra att prova sina färdigheter på och få utlopp för sina ”Ernst-drömmar”. Missförstå mig rätt, det är lika viktigt med materialval och utförande som utvändigt, men vi kan styra de yttre förutsättningarna lättare, alltså rummets temperatur. Innerväggarna är inte så utsatta som ytterfasaden, får du inte putsen 100 % frostsäker, så har det ingen betydelse.

Den viktiga kunskapen

Vad kan man göra för att samarbetet med de hantverkare man valt ska fungera för båda parter? Hur kan man se till att arbetet blir det man förväntar sig och utförs på ett sätt som är i samklang med huset? Det viktigaste är kunskap, inte främst hantverkarens utan din egen. Den ger dig som beställare möjlighet att ”tala samma språk” som hantverkaren.

De flesta hantverkare är stolta över sitt yrke och vill göra ett bra jobb, men bristen på ömsesidig kunskap leder inte sällan till missförstånd mellan beställare och hantverkare. Hantverkaren har naturligtvis ett stort ansvar att välja rätt material och rätt utförande samt informera beställaren om för- och nackdelar med olika tillvägagångssätt. Ibland kan missförstånd smyga sig in, hantverkaren vill kanske hålla nere kostnaderna och väljer ett billigare material i tron att kunden förstår de nackdelar när det gäller kvalitén detta medför, eller väljer ett modernare material med kortare torktid utan att informera kunden om riskerna i detta.

Missförstånden kan leda till stora skillnader i de offerter och åtgärdsförslag som ni får. Jag menar inte att ni som beställare måste vara yrkesmän, men att läsa på om de material och byggnadssätt som gäller för just er byggnad ger en bättre grund att stå på som beställare. Långsiktigt är det marknaden som styr, ökar efterfrågan på äldre material och kunskaperna kring dessa så kommer fler hantverkare att skaffa sig dem.

Gå på kurs

Hur får man kunskap om äldre material och byggnadssätt? Det första har du redan hittat – Svenska byggnadsvårdsföreningen. Föreningen anordnar nationellt, men också lokalt, kurser och föreläsningar och det är ett bra sätt att få kunskap. Länsmuseer och lokala föreningar ordnar också utmärkta kurser på de flesta orter.

De praktiska kursernas stora fördel är att man får prova på olika material och utföranden, och man blir oftast förvånad hur snabbt man lär sig grunderna. Kurserna ger den viktiga kunskap som gör att man har modet att ifrågasätta och be om förklaringar när man inte förstår eller tycker lika som hantverkaren eller materialförsäljaren.

Denna artikel är inget försök till att ge en helhetsbild över de många olika skador som en byggnad kan drabbas av, inte heller över de material som finns eller borde funnits på marknaden. Det den däremot vill förmedla är ett av många sätt att bli en bättre beställare, hålla nere kostnaderna och lättare lyckas med sitt byggprojekt.

Henrik Nilsson, länsombud i Skåne för Svenska byggnadsvårdsföreningen och murare med egen verksamhet

3/2009