Det får bli ett generellt svar då vi inte varit på plats och sett alla förutsättningar. I samband med att material blir varma så expanderar dessa, ju större värme desto större rörelser, och man försöker att välja ett mur- och putsbruk som kan följa dessa rörelser.
Ju ”starkare” bruk som man använder desto mindre rörelser kan de ta upp utan att spricka, lerbruk är det mest flexibla, sen kommer kalkbruk och sist kommer cementbruken.
Det bruk som du har använt är hälften kalk och hälften cement, dvs ett bruk som faktiskt kan ta vissa rörelser.
Mitt förslag är att du låter det bruk som du redan använt sitta kvar men använder ett svagare bruk till resten av arbetet, som du beskriver ligger närmare värmekällan. Förslagsvis ett luftkalkbruk.
Lycka till.
Jag är murare sedan 30 år tillbaka med egen verksamhet och det är som murare jag hittade kärleken till gamla hus. När jag jobbat i några år fick jag upp ögonen för saker man kunde ställas inför när man arbetade i gamla hus: Varför fungerade inte de nya produkterna som översvämmade byggmarknaden? Varför var husen byggda på liknande vis, fast de inte låg i närheten av varandra?
Snart insåg jag att för att närma mig husbyggnadsprinciperna fick jag leta i helheten under den period som husen byggdes. Hur levde folk och vad levde de av? Vilka material fanns att tillgå?
Jag är aktiv i ett flertal lokala föreningsnätverk och inser att de lokala skillnaderna som finns i landet är viktiga. Länsombud i Svenska byggnadsvårdsföreningen är viktiga av just den anledningen. Vi kan hjälpa till med ett av de första och bästa hjälpmedlen för att åstakomma bättring – studiet av vår egen lokala/regionala byggnadskonst.
