Politikern som ändrade sig

Carin Flemström var säker: nya bostäder behövdes på Dalarö. Som s-märkt ledamot av stadsbyggnadsnämnden var hon positiv till bygget av nio trevåningshus i betong mitt i byn, bland träbebyggelse från 1800-talet.

Men också en politiker kan ändra sig om argumenten är de rätta. Här berättar hon själv hur det gick till.

I början uppfattade jag Dalarös Vänner som bakåtsträvande »nimbys«. Jag gick
faktiskt så långt att jag samlade Fastighets ägarföreningen, Södra Skärgårdens intresseförening, Hembygdsföreningen och Hyresgästföreningen bakom ett gemensamt uttalande där vi fullständigt stödde fastighetsägarens och kommunens planering.

Det var inte bara för att jag ville ha fler flerfamiljshus på Dalarö som jag inledningsvis tog ställning för »betonghusen«. Det handlade också om mina privata erfarenheter. Innan min familj flyttade till Dalarö bodde vi i 18 år i stockholmsförorten Rinkeby. Jag tyckte – och tycker fortfarande – mycket om bebyggelsen där: vita hus omgivna av gröna ängar. När kritiken kom mot vita femvåningshus tog jag personligen åt mig, det var som man kritiserade mina barns uppväxtmiljö.

Dessutom var en del av kritikerna mycket välbeställda och inte i fokus för mina engagemang. Dalarö är inte något S-område, vi