En ny rapport visar att det är mycket sällan som kulturvärden ges någon uppmärksamhet vid ändringar i stadsmiljön. Detta trots att många människor värnar om att bevara den äldre bebyggelsen. Malin Lernfelt beskriver en situation där missnöje leder till att nya partier bildas.
I Vaxholm finns en lång tradition av drabbningar mellan medborgare och politik. Bilden visar de så kallade »Lönnmorden« 1948, då en allé av lönnar sågades ned trots omfattande protester.
Runtom i landets kommuner står stadsutveckling ofta högt upp på agendan. Politiker vill visa handlingskraft och vinna sympatisörer genom att bana väg för massivt bostadsbyggande och nya infrastruktursatsningar. Tjänstemän och entreprenörer är dem hack i häl alternativt går före och lägger ständigt nya projekt i knät på sina demokratiska företrädare.
I grunden en god sak. På många håll råder bostadsbrist och genom att förbättra tillgängligheten och locka till sig fler kommuninvånare kan man öka skatteinkomster liksom service och attraktivitet för potentiella arbetsgivare.
Antikvarisk kompetens saknas
Problemet är dock att viljan att bygga nytt och ändra om allt för ofta krockar med skyldigheten att enligt plan- och bygglagen ta hänsyn till oersättliga kulturvärden. I en aktuell studie med namnet Kulturvärden försvinner i byggprocessen har Riksantikvarieämbetet undersökt hur 25 kommuner agerat i sammanlagt 110 byggärenden som rör byggnader eller områden med kända kulturvärden, och resultatet är nedslående.
Trots att PBL är tydlig med att ändringar i äldre bebyggelse alltid skall göras varsamt och byggnader som är särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt inte får förvanskas, sker detta gång på gång. I en majoritet av fallen som myndigheten granskat uppmärksammas inte kulturvärdena alls, och där man trots allt gjort en ursprunglig kartläggning följs denna sällan upp eller kontrolleras. Tydligt är att det inom många kommuner saknas såväl antikvarisk kompetens som förståelse för kulturmiljöer och dess unika funktioner
i staden.
»De enda som når fram till beslutsfattarna tycks vara byggbolag med vinster för ögonen
och arkitekter med drömmar om att bygga höghusmonument över sig själva.«
Tondövhet i politiken
Ett nutida exempel från Göteborg. Nedtagning av träd vid Korsvägen, till följd av Västlänkens etablering.
I sin studie påpekar Riksantikvarieämbetet hur viktigt det är för hållbar samhällsutveckling att bevarandeperspektivet inte missas. Genom att slå vakt om äldre bebyggelse skapas förståelse för platsen och attraktiviteten ökar såväl för boende som besökare. Något som knappast är en nyhet. Men det är samtidigt här det uppstår en del märkligheter. För samtidigt som det är tydligt att människor i allmänhet i allra högsta grad uppskattar att äldre miljöer bevaras, vill att hänsyn tas till kulturmiljön och inte vill se vare sig totalsanering eller aggressiv förvanskning av sitt närområde, går etablerade politiker gång på gång på tvärs med sina väljare.
Tondövheten är på många platser i det närmaste total. Det är som att man seglar med huvudet bland molnen och de enda som når fram till beslutsfattarna tycks vara byggbolag med vinster för ögonen och arkitekter med drömmar om att bygga höghusmonument över sig själva. Något som i sin tur banat väg för nya folkrörelser och partier som ser vikten av att lyssna på medborgarna och värna de för människor så viktiga kulturmiljöerna.
Att dessa nya partier etableras och dessutom gör avtryck är såklart utmärkt. Men att stadsbyggnadsprocesser gång på gång skall bli sorgebarn och slagfält är egentligen helt i onödan. Med rätt antikvarisk kompetens och tydliga rutiner i byggärenden går det att kombinera utveckling och bevarande på ett sätt som gör att våra städer kan växa utan att unika värden går förlorade. Något som vore en vinst för alla. Men dit är det uppenbarligen en bit kvar, vilket tydligt illustreras i aktuella fall som de i Karlstad, Vaxholm och Göteborg.
NY RAPPORT FRÅN RIKSANTIKVARIEÄMBETET
Det finns stora brister i hur kulturvärden hanteras vid ändring av byggnader. Det visar en undersökning som Riksantikvarieämbetet har gjort, och som har resulterat i rapporten Kulturvärden försvinner i byggprocessen.
Efter att ha gått igenom över hundra bygglovärenden i 25 kommuner, är slutsatsen att kulturvärdena i de flesta fall inte uppmärksammas alls. I de fall där hänsyn har tagits till kulturvärden, pekar man på ett par olika faktorer för framgång. En av dem är tillgång till antikvarisk kompetens, men för att den ska användas rätt krävs nya rutiner. Andra framgångsfaktorer är bygglovhandläggare med antikvarisk utbildning, byggnadsinspektörer med kunskap om kulturvärden, samt att man har gemensamma handläggarmöten där antikvarisk kompetens ingår. Det ökar chanserna till god dialog vilket också sparar tid.
Nu har Riksantikvarieämbetet fått i uppdrag av regeringen att utreda hur kulturhistoriska värden ska integreras i plan- och byggprocesser. Uppdraget ska genomföras tillsammans med Boverket, Statens centrum för arkitektur och design och Statens konstråd. Man vill undersöka hur man kan stötta kommunerna genom att ta fram rutiner för hur kulturvärden ska hanteras i bygglovprocessen, samt utveckla Boverkets utbildningar om hänsyn till kulturvärden.
NYA PARTIER
På de följande sidorna beskrivs tre fall där nya partier har startat och etablerats med avstamp i lokalt missnöje med den rådande ordningen.
Malin Lernfelt är journalist och sitter i Byggnadsvårdsföreningens styrelse, malin.lernfelt@byggnadsvard.se
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
