Polishuset är en Stockholms mindre kända monumentalbyggnader. Huset har trots sin byggnadsminnesförklaring tidigare utsatts för en omild behandling. Under de senaste åren har dock stora insatser gjorts för att delvis återställa det i ursprungligt skick.

År 1911 flyttade polisen i Stockholm in i ett nybyggt huskomplex på Kungsholmen. Ett helt kvarter som omfattade polishus, gymnastikhus, stall, rannsakningsfängelse och flera andra byggnader hade byggts på mark som tidigare nyttjats för handelsträdgårdar.

Skillnaden måste ha varit stor när man flyttade från de mörka trånga lokalerna på Myntgatan i Gamla stan, där polisen haft sitt huvudkvarter sedan 1852.

Under 1890-talet hade en utredning gjorts angående nya lokaler för polisen och om ett nytt rannsakningsfängelse. Det var troligen det utökade behovet av häktesplatser som ledde till att stadsfullmäktige i juni 1903 fattade beslut om byggnadsprojektet. Till arkitekt utsågs hovintendenten Gustaf Lindgren, som vid denna tid var arkitekt i överintendentsämbetet och även i Kungl. Fångvårdsstyrelsen. Gustaf Lindgren använde sig av modern konstruktionsteknik i sina byggnader och de kännetecknas av måttlighet och är väl avvägda, självständiga kompositioner på ett givet tema. Lindgrens uttrycksformer följer inte den nationalromantiska inriktningen som blev modern under 1910-talet. Polishuset mer eklektiska stil uppfattades som föråldrad i stilhänseende, särskilt när det senare kom att flankeras av det nya rådhuset, uppfört i nationalromantisk stil.

Idag upplever nog de flesta huset som mycket vacker byggnad. Huset nu har återfått sin ursprungliga ljusgula färg och stenarbetena är renoverade. Gatan mellan Polishuset och Rådhuset har tagits bort och nu finns en sammanhängande park mellan husen. På kvällarna sprider den nya fasadbelysningen sitt milda ljus över byggnaden.

Gustaf Lindgren har löst uppgiften med det långsträckta huset på ett skickligt sätt. Han har gett fasaderna rytm och goda proportioner. Trots att huset i viss mån kan betecknas som en ”maktens boning” känns det inte tungt utan verkar stilrent och harmoniskt. Det finns många små intressanta detaljer i den yttre utsmyckningen.

Byggnadshistoria

Grundarbetena på polishustomten påbörjades 1905. Kontrakten för grunden och de olika byggnaderna fördelades på flera entreprenörer. Själva polishuset påbörjades 1907. I slutet av 1910 stod det nya häktet klart och polishuset närmade sig sin fullbordan.

Enligt de ursprungliga planerna skulle polisen flytta in hösten 1910, men åtskilliga hinder hade kommit i vägen. Rådhusfrågan var den största stötestenen. För att verksamheten skulle fungera väl krävdes att häkte, polishus och rådhus placerades intill varandra i likhet med förhållandena på Myntgatan. Lagen föreskrev även att ”rannsakning av häktad skall ske inom fängelset eller i byggnad som är förenad med fängelset”. Då Rådhuset ej var klart önskade man en tillfällig lösning som bestod i att en del av rådhusrätten flyttade in i polishuset. Detta beviljades inte förrän ett år senare och först i oktober 1911 kunde inflyttningen påbörjas.

Disposition

Från början disponerades lokalerna så att Detektivavdelningen placerades i jordvåningens norra del och i den för Kungsholmens vaktdistrikt avsedda södra delen flyttade en av Rådhusrättens avdelningar tillfälligt in. Det senare var nödvändigt för att verksamheten skulle fungera fram till dess att det nya Rådhuset stod klart 1915.

I bottenvåningen fanns Detektivavdelningen i husets norra del och Ordonnansavdelningen i den södra. I den första våningen fanns Centralpolisen i den norra delen och polismästaren och Poliskammaren i den södra. Om detta vittnar de förgyllda textfälten ovan dörrarna mellan centralhallen och korridorerna. Hela översta våningen användes som logement för Centralpolisens personal. I vindsvåningen fanns signalementskontoret, fotoateljé och mörkrum. Den södra hörnpaviljongen disponerades helt för bostadsändamål. I paviljongens första och andra våning byggdes en tjänstebostad för polismästaren. Den norra paviljongen användes dels för bostäder och dels för Prostitutionsavdelningen. Den senare upphörde 1919 och lokalerna kom efter en tid att övertas av Polisdomstolen.

Dispositionen har förändrats genom åren. Logement och tjänstebostäder har försvunnit och utrymmet för administration har ökat. Fortfarande finns dock myndighetens ledning kvar i huset.

Ombyggnader

Under åren 1917–1925 skedde en del mindre ombyggnader i norra paviljongen och kring Sessionssalen. år 1938 uppfördes en ny byggnad för kriminalpolisen på Bergsgatan. På denna plats hade man planerat en särskild byggnad för polisdomstolen, men denna kom aldrig att uppföras. Kriminalpolisens nya byggnad ritades av Carl Melin. Den har klassicistiska drag och ansluter på ett bra sätt till Polishuset.

Den första rivningen av de ursprungliga byggnaderna skedde år 1955. Kriminalpolisens byggnad från 1938 hade då redan blivit för trång. Ett nytt hus byggdes på Kungsholmsgatan och portbyggnaden med anslutande stall och gymnastiksal revs.

Den nya byggnaden är typisk för 1950-talet med användning av mosaik i fasaden. Den praktfulla porten har formgivits av Bror Marklund. Det nya kriminalpolishuset blev klart 1957 och används fortfarande av länskriminalpolisen. Huset ritades av N. å. Carlberg och Nils Sterner.

Polishuset blev statligt byggnadsminne 1965. Detta kan ha berott på att byggnadens arkitektur är ganska unik i sitt slag. Den vackra centralhallen och ljusschakten i korridorerna var säkert också en bidragande orsak.

Ingrepp i byggnaden

Endast fyra år efter byggnadsminnesförklaringen gjordes en ombyggnad av centralhallen och huvudtrappan som innebar att betongbjälklag lades mellan de övre planen för att skapa utrymme för en ny sambandscentral. Vid denna ombyggnad förstördes balustrader, dörromfattningar och pilasterkapitäl. Takfönstret i centralhallen byggdes för och den yttre glaslanterninen täcktes över. Ombyggnaden innebar ett allvarligt ingrepp i byggnadens arkitekturhistoriska värde.

år 1972 började man riva häktesbyggnaderna, två angränsande byggnader och Kronprissessan Lovisas barnsjukhus väster om häktet. På platsen uppfördes tre skivhus för Rikspolisstyrelsen och för ett nytt häkte. I polishuset började man vid denna tid att sätta igen ljusschakten i korridorerna, vilket innebar att den ursprungliga idén om genomströmmande dagsljus i hela byggnaden nu var spolierad.

Andra allvarliga ingrepp som skadat byggnaden gjordes 1980 när fasaderna målades om med plastfärg och de ursprungliga fönstren byttes ut mot treglasfönster med instickskarmar och förenklade spröjsar.

Återställande

Den för huset negativa trenden bröts 1993–1996 när ett av de tre ljusschakten i varje korridor öppnades och en interiör ytskiktsrenovering gjordes. Huset har tidigare förvaltats av Kungl. Byggnadsstyrelsen. När denna myndighet upphörde 1995 övergick äganderätten till Vasakronan och därifrån till Specialfastigheter i Sverige AB 1997.

I samband med detta blev Polishuset enskilt byggnadsminne. Då fasaden befanns vara i dåligt skick efter renoveringen på 1980-talet uppdrog den nye ägaren åt Restaurator AB att utföra skadeinventering och att därefter ta fram underlag för en fasadrestaurering. Dessa undersökningar utfördes av byggnadsantikvarien Vicki Wenander.

Under åren 2001–2006 restaurerades fasaderna etappvis och huset återfick sin ursprungliga kulör. Alla stenutsmyckningar konserverades och tidigare lagningar med olämpligt material togs bort. All sandsten i den monumentala yttertrappan framför tornet byttes ut.

Nybyggnation

På den relativt stora innergården bakom Polishuset började man 2003 att uppföra ett större gårdshus för polisens nya sambandscentral och Rikspolisstyrelsens dataavdelning. Huset har även en ny personalrestaurang i bottenvåningen. Detta medförde en rivning av restaurangen vid det 1957 uppförda kriminalpolishuset. I samband med rivningen av den gamla restaurangen förstördes en större fresk av konstnären Acke Oldenburg som var utförd i stucco lustro.

Det nya huset känns för stort för gården, som nu förlorat sin vackra grönska. En mindre japanskinfluerad trädgård ritad av landskapsarkitekten Nob Takei, White arkitekter AB har utförts framför det nya gårdshuset. Den lilla trädgården är mycket vacker och förmedlar övergången mellan husen på ett bra sätt.

Gårdshusprojektet innebar även att ett ”stråk” byggdes genom kvarteret och att Polishusets huvudentré flyttades från dubbeltrappan vid tornet till en ny plats under trappan. Framför den nya ingången har en lång granitklädd mur placerats, av polishumorn döpt till ”al-Quaidamuren”. Denna mur pryder inte sin plats och styr gångtrafiken i Polishusparken tätt förbi ingången. Troligen har murens syfte varit att hindra fordon att köra in i den nya portöppningen, men en halvcirkel av pollare hade varit bättre.

Vårdprogram för Polishuset

En för Polishuset mycket god konsekvens av det nya gårdshusbygget är att man sedan sambandscentralen flyttats till sin nya plats nu har återställt centralhallen och den inre huvudtrappan i ursprungligt skick.

I samband med planerna för detta beslöt myndigheten att anställa byggnadsantikvarien åsa Eriksson, numera verksam vid länsstyrelsen i Dalarna, för att utarbeta ett vårdprogram för Polishuset. En arbetsgrupp med åsa Eriksson, representanter för myndigheten, fastighetsförvaltaren Per Sundin och den för ombyggnaden ansvarige arkitekten Anders Friberg vid AG arkitekter AB tillsattes. Vårdprogrammet upprättades som en del i kunskapsuppbyggnaden kring fastigheten då myndigheten som hyresgäst uttryckt vilja att bevara och på sikt återställa byggnaden. Centralhallen och huvudtrappan är nu återställda. Den ursprungliga färgskalan har återställts och nytillverkning av den över balustraden i centralhallen samt pilasterkapitäl och dörromfattningar i kalksten har gjorts. Stenen är bruten i samma stenbrott som den ursprungliga, Saltvik på öland. Stenarbetena har utförts av Eriksson och Fundell Stenentreprenader och har levererats av Naturstenskompaniet.

Nu pågår arbete med att återställa två förrum till Sessionssalen. Arbetet sker nu genom Specialfastigheters försorg och ingår i det ordinarie underhållet. Myndigheten och fastighetsägaren har en gemensam grundsyn som vi hoppas skall leda till att kvarstående restaureringsbehov kommer att lösas på ett bra sätt.

Kay Broman, ansvarig för byggnadsvård och kulturvård vid Polismyndigheten i Stockholms län

1/2008