Järnplåt är ett av våra traditionella takmaterial. I äldre tider smiddes järnplåten till en början för hand och så smångom med vattenhjulsdrivna hammare. Plåten var dyr och användes i första hand till kyrkor, slott och finare herresäten.

Under 1800-talet börjar valsverk anläggas och mot slutet av århundradet dominerar den valsade tunnplåten över den smidda. Järnplåt blir ett allt vanligare takmaterial. 1868 börjar förzinkad eller galvaniserad plåt att tillverkas i vårt land. Förzinkningen innebar att järnplåtarna doppades i ett zinkbad för att få ett bättre rostskydd. Idag är all takplåt förzinkad.

På ett plåttak är detaljerna få och därmed desto viktigare. Vid underhåll och reparation är det väsentligt att de utföres på traditionellt vis för att tidsupplevelsen och karaktären på en byggnad skall bibehållas. Många gånger innebär detta att man inte kan följa dagens byggnormer, som medför alltför grova lösningar. Det fina med gamla hus är att de själva bevisar vilka utföranden som är bra. Har en listavtäckning fungerat i trettio år så är det en bra lösning även om den inte uppfyller normkravet.

Karaktären på takytan som helhet bestäms i mycket stor utsträckning av plåtformatet och hur plåtarna sedan är falsade samman. Det vanliga plåtformatet i Sverige var tidigare 1,5 x 2 fot,