Över Piteås stadskärna från 1600talet reser sig Stadsberget – ett splitter nytt parkeringshus i trä. Här finns plats för både bilar och barn, pulkaåkning och musikfestivaler. Gudrun Åström, stadsarkitekt i Piteå, berättar om ett ovanligt lyckat parkeringsprojekt.
Betongdäcket från 1967 i kvarteret Löjan, i bästa läge i Piteås stadskärna, hade tjänat ut. Här hade inte bara bilar parkerats, det hade också varit en populär spelplats för festivalen »Piteå dansar och ler« och genom åren hade tusentals människor hoppat till musiken på det gamla parkeringsdäcket.
När det nu skulle rivas och ett nytt parkeringshus byggas utlystes en arkitekttävling. Det vinnande bidraget, ritat av White Arkitekter i samarbete med Larsen Architects, tog fasta på platsen och historien och under mottot »Piteå parkerar och ler« uppfördes det nya parkeringshuset.
Idén bakom Piteås nya parkeringshus är att det ska erbjuda mer än parkering. Mot väster är det utformat med en backe med trappa, gradänger och en grässlänt upp till taket – en offentlig urban miljö för lek, vila och fester.
Fram till 1970talet var Piteås stadskärna fortfarande en trästad med rötter i 1600-talet.
Husets gestalt har sökt sin förebild i naturen. I och runt Piteå stad finns tydliga bergs knallar som alla har sin funktion. På några ligger kommunens motions och skidspår, på ett annat ridstigar, på ett tredje en skidbacke. Parkeringshuset är ett berg, ett stadsberg med utsikt över hela stan, där midnattssolens strålar dröjer kvar längst.
Ny bebyggelse planeras i den återstående halvan av kvarteret. Vid foten av backen är avsikten att skapa ett nytt torg och vintertid ska backen kunna användas för pulkaåkning.
Trä på nytt
Parkeringshuset är uppfört som ett ’råhus’ , där betongstommen bär en träfasad med stående träribbor av sibirisk lärk. Ribborna har olika djup vilket gör väggarna tydligt böljande. Byggnaden är självventilerande och har ett ljust inre där kontakten med omgivningen är god i alla riktningar tack vare ut sikten mellan ribborna.
Att parkeringshuset är klätt i trä är ingen slump. Fram till 1970talet var Piteås stads kärna på Häggholmen fortfarande en trästad med rötter i 1600talet.
Den första regleringsplanen från år 1667 består av tio kvarter på ömse sida om en längsgående Storgata och med ett kvadratiskt torg på holmens högsta punkt. Rutnätsplanen och Rådhustorget är de äldsta delarna av Piteå stad efter flytten från Öjebyn 1666 där den gamla staden grundats 1621.
Häggholmen omgavs av vatten och på höjden i norr byggdes 16841686 den nya kyrkan. År 1721, under Stora Nordiska kriget, brändes staden ned av ryssarna, men kyrkan skonades och är den äldsta träkyrkan i norra Sverige.
1819–1856 var Piteå residensstad och vid torget byggdes dagens Rådhus, det tredje på platsen, liksom landshövdingens residens (numera nedbrunnet), Trivialskola och handelsgårdar.
Bebyggelsen runt Rådhustorget avspeglar stadskärnans historia och framväxt. Torget och bebyggelsen runt om är kulturmiljö av riksintresse.
Klockstapelns träspåntak och parkeringshusets träfasad har samma kulör.
Under 1800talet växte handelsträdgårdar upp längs Storgatan, placerade med långsidan mot gatan. Husen var två våningar höga med påkostade paneler målade med ljusa oljefärger och med nyklassicistiskt inspirerade dekorationer. De var, liksom de enklare stadsgårdarna och husen vid södra hamnen, en bebyggelse helt i trä. Det mesta är försvunnet i dag, men enstaka byggnader finns kvar i anslutning till Storgatan.
Trots att det i dag endast återstår ett tiotal träbyggnader runt Rådhustorget och att den övriga trähusbebyggelsen i stort är borta ur stadskärnan, är ’den småskaliga trästaden’ fortfarande Piteås identitet och lever kvar som ett ideal hos piteborna.
P-huset gör staden tillgänglig
Det nya parkeringshuset är stort, det upptar stor del av synfältet ut vissa vinklar och bryter därmed den relativa småskaligheten i stadskärnan. Det är därför viktigt att backen, taket och torget utvecklas till de attraktiva tillägg till de offentliga uterummen i Piteå som de är tänkta att bli, så att inte kvarteret
upplevs som ensartat. Parkeringshuset gör stadskärnan tillgänglig för besökare och bidrar till att handeln i stadskärnan är levande.
I huset finns laddningsstolpar för elbilar och ett väl tilltaget cykelgarage.
Den som vet att titta efter ser också att klockstapelns träspåntak och parkeringshusets träfasad har samma kulör och gifter sig väl samman.
Så, i bästa mening bidrar Stadsberget till det som är Piteås identitet – att ha en tillgänglig, levande stadskärna och att bygga i trä.
Gudrun Åström är stadsarkitekt i Piteå. gudrun.astrom@pitea.se
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
