Samuel A Berg berättar här om konstruktionsbetongens fantastiska utveckling – från otympliga grundkonstruktioner via det monolitiska byggnadsverket till smäckert svävande broar och torn. Kunskapen kom söderifrån via Danmark med tyngdpunkten i Österrike, Tyskland och Frankrike. Exemplen är i de flesta fall hämtade från hans kommande avhandling, History of reinforced concrete.

Ordet betong, från franskans beton, har sitt ursprung i det latinska bitumen (jordbeck). Enligt språkforskaren G Bergman är ordet beton, som användes en bit in på 1900-talet, belagt i svenska språket sedan 1665. Med betong avses ett kompositmaterial bestående av cement, sand, sten-grus och vatten. Förutsättningen var ett starkt lim, som kunde hålla ihop ballasten i kompositen. En formidabel jakt efter ett starkt bindemedel inleddes under 1800-talets första hälft, då Europas alla kanalbyggen krävde ett vattenfast lim.
Den hydrauliska kalken, vars råmaterial återfanns i naturliga märglar (finkornig kalkhaltig jordart), tillverkades genom bränning och släckning. Genom fransmannens Vicats och tysken Fuchs ihärdiga kemiska försök på 1810-talet föddes så kunskapen om
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.