I Uleåborgs trästadsområde ville man testa om det var möjligt att med modern arkitektur och nutida byggnadsteknik förverkliga ett bostadsområde som innehåller de gamla, finska trästädernas bästa egenskaper.

I Finland finns det mer skog per invånare än någon annanstans i Europa, och därför har trä varit landets viktigaste byggnadsmaterial. Den finska byggnadstraditionen är träbyggande. Det dominerande byggnadssättet har i över tusen år, ända fram till början av 1900-talet, varit knuttimring.
Användandet av timmerstockar har lett till enkla, rektangulära byggnadsformer, där timrets längd har bestämt byggnadens storlek. Typiskt för det finska träbyggandet har därmed alltid varit klara linjer och en nästan asketisk avsaknad av dekorationer. Med detta anspråkslösa byggnadssätt har man ändå uppnått fina resultat. Typiskt för det gamla byggnadssättet var att byggandet skedde steg efter steg, uppfördes för nya behov nya timmerstommar. De enkla timmerhusen bildar därmed rika och omväxlande gårdsplaner både på landet och i städerna.

Finlands träbyggartradition kulminerade i byggandet av offentliga byggnader. Gamla träkyrkor kan ses som de finaste representanterna för finsk träbyggnadskonst.
Så gott som alla finska städer har varit byggda i trä. De flesta av Finlands städer grundades mellan 1600-talet och 1800-talet. Det mest karaktäristiska för denna tid är rutnätsplanen och den systematiska uppbyggnaden i städerna. Även de äldre städerna försökte man att få enhetliga i samband med uppbyggnaden efter bränder och vid omorganisationer.

De traditionella finska trästäderna

Trästädernas hus var enkla timmerhus i en eller två våningar. Till en början hade alla hus timmerfasader, men i slutet på 1700-talet började man täcka husen med panelbrädor. Att husen fick panelade fasader var både en skyddande och en arkitektonisk lösning, som gjorde det möjligt att behandla fasaden i tidens anda. I finska trästäder har man ofta försökt att få husen att till stilen överensstämma med varandra i gatubilden, även om husens stommar har varit av olika åldrar. I Finlands trästäder syns enhetligheten tydligare än i andra städer i Norden, de finska trästäderna är sålunda särpräglade. För gamla trästäder är följande drag typiska:

– gatunätens klara, hierarkiska uppbyggnad
-terrängens höjdskillnader
-städernas olika variationer av rutplanen
-städerna är funktionella
-slutna gatuområden
-höjdskillnader på väggarna som omger gatorna
-uppläggningen av byggnadernas fasader
-byggnadernas enhetlighet
-gatornas ytor har olika beläggningar
-skyddade innergårdar

Då de traditionella trästäderna byggdes fanns inte bilar. Parkeringsplatserna i de trästäder som har bevarats har kommit till i efterhand. Därför är det typiskt för dessa städer att parkeringsplatserna är små och utspridda.

En del av de gamla trästäderna eller träbostadsområdena har bevarats fram till våra dagar. Dessa områden är idag populära och även internationellt uppskattade. De flesta av de gamla trästädernas karaktäristiska drag anses numera bidra till trivsel.
Den finska trähustraditionen bröts på 1900-talet. Stark urbanisering och övergång till att bygga i sten förändrade radikalt stadsbyggandet och hela stadsdelar i trä revs. Den nya byggnadsstilen med vida gaturum och stora byggnadvolymer gjorde att trätraditionen fick ge vika. Den industriella tidsandan och rädslan för bränder påskyndade den utveckling som ledde till att träbyggandet fick en sekundär roll i stadsplaneringen.

Träbyggnadskonstens återkomst

I Finland har statsmakten under det senaste decenniet ökat användandet av skogs- och trätillgångarna. Med dessa kan man skapa förutsättningar för ökad export och förbättrad nationalekonomi. Byggandet i trä lyfter därmed sitt huvud ur askan. Med hjälp av offentliga medel och mångsidig forskning har träbyggandet i Finland fått en ny start. Landets brandlagstiftning har omarbetats så att den tillåter byggande av stadsmässiga trähus på tre till fyra våningar. Forsknings- och utvecklingsarbete kring träbyggande i Finland har resulterat i nya flervåningshus i trä.

Uleåborgs universitets arkitekturavdelning, Trästudion, var med från början i utvecklingen av och forskningen om Finlands träbyggande. I Trästudion märkte man snart träets möjligheter vid byggandet av stadsmiljöer. Träets goda egenskaper kan man utnyttja bäst då hela omgivningen byggs i trä. I samband med detta fästes uppmärksamheten på gamla, finska trästäder och man började fundera på om man skulle kunna dra lärdom av den tradition som hade utvecklats under flera århundraden. På så sätt föddes idén om moderna trästäder. Efter detta har träbyggandets tyngdpunkt flyttats från att gälla enskilda hus till hela områden.

En modern trästad

Trästudion ville pröva tankarna på en modern trästad i praktiken. Uleåborgs stad reserverade till detta projekt ett område i stadsdelen Linnanmaa. I Uleåborgs trästadsområde ville man undersöka om det vore möjligt att med modern arkitektur och nutida byggnadsteknik förverkliga ett bostadsområde som innehåller de gamla, finska trästädernas bästa egenskaper.

Som grund för trästadsområdets planering ordnades en idétävling bland arkitekturavdelningens elever. I tävlingen fick tio elever med goda studieresultat delta. Tävlingsdeltagarna fick till uppgift att utarbeta en helhetslösning, som skulle innehålla vägnät, byggnadernas placeringar och parkeringsplatser. Juryn ansåg att tävlingen var lyckad.

De bästa förslagen gällande vägnätet grundade sig antingen på en huvudbygata eller på en rutplan med slutna kvarter. Kvarteren och gårdarna var i de flesta förslagen småskaliga och slutna. Tre av tävlingsförslagen utvecklades vidare. Det förslag som slutligen valdes att förverkligas var det som bäst tillvaratog den gamla finska träbyggartraditionen.

Områdets stadsplan gjordes i Trästudion. Vid planeringen av projektet utnyttjades de gamla trästädernas trivselfaktorer om det bara var möjligt och även de erfarenheter man hade anammat från kvarters- och gatubyggnaderna. Det är dock viktigt att inse att man inte kan flytta dessa element direkt till nybyggandet, utan varje beståndsdel måste anpassas efter dagens krav. Efter moget övervägande bestämde man följande grundmål för förverkligandet av Uleåborgs trästad:

Gatorna och gränderna:

-gatuområdena är varierande, på områdena finns gator, gränder och torg
-gator och gränder är så smala som möjligt
-gatuområdena är slutna, mot gatorna finns även byggnaders kortsidor och mellan byggnaderna finns staket
-byggnaderna är olika höga

Kvarteren:

-kvarteren är inifrån sett olika
-ingången till trapphusen sker från gården eller från gränderna
-minst 2/3 av bilarna är under tak, inga öppna, vida parkeringsplatser
-gårdarna skall även ha ingångar från andra håll, inte bara från bilparkeringen
-förråden, tvättstugorna o.d. skall vara främst i gårdsbyggnaderna

Byggnaderna:

-den bärande stommen, bjälklagen och fasaderna främst i trä
-varierande fasader och taklutningar i måttlig mängd, inte för långa enhetliga fasader
-byggnaderna har takskägg, plana tak finns inte
-eventuella loftgångar är skyddade
-byggnaderna skall vara hållbara på lång sikt

Förutom dessa grundmål beslöt man för den sociala uppbyggnadens skull att minst 1/3 av bostäderna skulle vara bostadsrätter.

Uleåborgs moderna trästadsdel täcker ett område av 12 hektar och består av två- och trevånings trähus och av småhus i trä. Alla byggnader i området har fasader av trä. Själva den bebyggda ytan är ca 20 000 m2. Det finns ca 45 bostadshus med ca 300 bostäder på området. Kvarteren är slutna och täta. Typiska drag för kvarteren är gårdarna, som inramas av huvudbyggnaderna, de täckta bilparkeringarna och de gemensamma utrymmena. Dessa byggnader är hierarkiskt sett olika. Gator och gränder är betydligt smalare än normalt. Vid huvudgatan är avståndet mellan byggnaderna 16 meter och i gränderna 8-10 meter. Som stöd för stadsplanen utarbetades detaljerade bygganvisningar, med vilka man ville säkra de olika byggnadernas och fasadernas medvetna variationer.
Byggandet på området började år 1998 och blev färdigt under år 2002.

Framtidsvisioner

Till följd av de positiva erfarenheter man har fått från Uleåborgs träbostadsområde har man startat ett nationellt projekt med namnet En modern trästad. Det är ett slags paraplyprojekt, vars mål är att skapa nya, trivsamma och funktionella bostadsmiljöer runt om i Finland. Projektets centrala mål är att främja produktionen av flerfamiljshus och småhus i täta stadsmiljöer. Det nationella projektet omfattar idag ca 30 träbyggnadsområden runt om i Finland.

Jari Heikkilä

Docent vid Institutionen för arkitektur vid Uleåborgs universitet.

2/2004