I Århuskonventionen anges inte några begränsningar i arten av ärenden, att exempelvis rivningslov skulle undantas. Länsstyrelsen anger också i sitt beslut att det är “inte otänkbart att beslut om beviljade rivningslov kan omfattas av Århuskonventionens rätt till prövning. Rivning av en byggnad har dessutom, typiskt sett, en betydligt större påverkan på kulturmiljön än exempelvis en ändring av en byggnad, där klagorätt i vissa fall har ansetts föreligga”. Trots detta uttalande avvisar länsstyrelsens Svenska byggnadsvårdsföreningens (SBF) överklagande.
Det är anmärkningsvärt att Stockholms kommun genom sitt beslut om rivningslov inte tar intryck av kommunens egna expertinstanser, exempelvis Stadsmuseet i Stockholm och Skönhetsrådet. Badet är grönklassificerat av stadsmuseet, nivån under byggnadsminne. Skönhetsrådet har tidigare i samband med en motion om att byggnadsminnesförklara Liljeholmsbadet påtalat att Liljeholmsbadet borde få någon form av kulturskydd. En rivning innebär således en stor och irreversibel negativ påverkan på kulturmiljön.
SBF anser därför att det beslutade rivningslovet aktualiserar hänsynstaganden som är tydligt relaterade till miljöskyddet varför artikel 9.3 i Århuskonventionen ska beaktas. SBF hävdar således klagorätt med hänvisning till Århuskonventionen och ovan redovisade rättsfall.
Överklagandet samt SBF:s tidigare skrivelser i ärendet hittar du här