fbpx

Om frånvaron av skönhet i byggandet

En byggnad bör vara ändamålsenlig, hållbar och vacker, det menade redan Vitruvius var god byggnadskonst. I dagens byggande är det många som på goda grunder ifrågasätter hållbarheten. Om byggnader är vackra diskuteras också, även om vi är mer försiktiga då. Per Arne Ivarsson menar dock att det är dags att på allvar diskutera fulheten i dagens byggande!

Skulle Vitruvius ha använt CAD-program? Vi kan utgå från att han som arkitekt säkert velat använda programmens exempel-lösa kapacitet att hantera komplicerade måttsättningar.

Med sin väl omskrivna känsla för proportioner och detaljernas betydelse för helheten skulle han däremot ha varit mycket försiktig med programmens frestande möjligheter att skapa kopior, inte bara av byggnadsdelar, utan även av hela byggnader och byggnadsgrupper. Vi kan anta att Vitruvius skulle satt sig framför datorn först när han i en traditionell process, med penna på papper, skissat byggnadens huvudproportioner.

Den här artikeln vill visa att vår tids kortsiktiga ekonomiska värderingar, helt skilda från ordets ursprungliga betydelse av hushållning, och en bristande känsla för proportioner är huvudorsakerna till fulheten i byggandet. Fulheten är satt i system, dels då den kortsiktiga ekonomin är allenarådande, dels genom att CAD-programmen fått ersätta kunskap och känsla för proportioner.

Vi antar att arkitekten av idag behärskar såväl proportioneringskonsten som CAD-programmen. Arkitekten kan då skapa en vision av hur byggnaden kommer att se ut och hur funktioner, rumssamband, volymer etc behandlas. Anta vidare att byggnaden redan i datorn verkar kunna uppfylla Vitruvius definition av god byggnadskonst, nämligen att byggnaden ska vara hållbar, ändamålsenlig och vacker. Vilka hinder finns då för att en sådan byggnad verkligen uppförs?

I första hand tillåts ekonomiska förhållanden styra i alltför hög grad vilket förklarar varför byggandet hamnar långt ifrån god byggnadskonst. Problemet är här att ekonomin ser helt olika ut beroende på vem som bygger – och åt vem. Den byggherre som bygger för egen förvaltning har en betydligt långsiktigare syn på ekonomi än den som bygger för att sälja eller för någon annan att förvalta, vilket är det vanliga idag.

Sker byggandet i form av en totalentreprenad är dessutom arkitekten anlitad av och underställd entreprenören. I ett sådant förhållande kan den mest välproportionerade byggnadsdel, t ex ett fönster, lätt få stryka på foten för ett dito med fula proportioner.

Motivet är ofta produktionsekonomiskt. Entreprenören kanske hade avtal med en fönstertillverkare, som saknade just de fönstermåtten eller något liknande kompromissbetingat argument.

CAD-programmen i datorn bör betraktas som ett av flera verktyg i arkitektens arbete. Programmen innehåller inga anvisningar för proportionering eller varningar för stereotypa upprepningar. Inte heller larmar programmen när yttermåtten hos programmens virtuella byggdelar ändras utan att profiler och former ändras. Sådant måste arkitekten själv svara för.

I sina »Tio böcker om byggnadskonst« anger Vitruvius verktygen för arkitekten i första bokens första kapitel. Arkitekten, alltså dåtidens byggmästare, måste behärska tecknandet men även ha grundläggande kunskaper inom geometri, optik(!), aritmetik, historia, filosofi, musik, medicin och lagstiftning/ekonomi samt slutligen ha kunskap om himlakropparnas rörelser och astrologi.

Vitruvius motiverar ingående varför dessa kunskaper är viktiga för arkitekten/byggmästaren. Dagens arkitekter och deras uppdragsgivare kanske överskattar CAD-projekteringens möjligheter? Kanske har arkitekterna även bristande kunskaper om proportionering och de lagar som styr denna? Lagarna har alltsedan antiken varit relativt oföränderliga och trendmässiga avvikelser har ganska snabbt anpassats till det sedan länge vedertagna.

Vidare måste arkitekten ha kunskaper inom byggteknik och byggnadskonstruktion och låta dessa kunskaper förenas med känsla för proportioner för att kunna undvika att skapa fula byggnader.

Att proportioner hos en byggnads helhet och dess delar har med delning av sträckor och ytor att göra är uppenbart och följer av själva ordet proportion. Mindre uppenbart är att arkitekturens olika volymer,
byggnadskroppar, också står i proportion till varandra. I stadsbilden kan volymmässigt osköna proportioner ge ett tillfälligt intryck.

Grunden för proportioneringen ligger inte i CAD-programmen utan i arkitektens öga och »inre« syn. Det är ju inte pennan som skapar proportionerna och i den meningen skiljer sig inte CAD-programmen som verktyg från arkitektens penna.

I den klassiska arkitektutbildningen var studier i egyptisk och framförallt grekisk byggnadskonst självklar. Varken greker eller egyptier har lämnat efter sig dokument över hur och varför man använde olika byggnadssätt. I viss mån studerade romarna detta och med sin suveräna förmåga att organisera och systematisera förde de grekisk byggnadskonst vidare. Dessutom bidrog romarnas egna innovationer inom byggnadstekniken, exempelvis betongkonstruktioner, komplicerade valv med mera, till att ytterligare bredda vår kunskapsbas inom byggnadskonsten.

Två välbekanta romare bör nämnas, nämligen Plinius d ä med sin »Naturalis Historia« och framförallt Vitruvius, som i böckerna 2, 3 och 4 av »De Architectura Libri Decem« har visat, att såväl egyptier som greker använde människans mått och proportioner som utgångspunkt för sina måttsystem. Leonardo da Vincis bild av människan, med måttenheter efter Vitruvius, visar hur systemet var uppbyggt.

Studier av måttsystem har i alla tider varit viktiga inom utbildningen av olika kategorier bygghantverkare, arkitekter och konstnärer. I arkitektutbildningens klassiska utformning lades även stor vikt vid studier i geometri och aritmetik. Vesica Piscis, som betyder fiskblåsa och är en gammal kristen symbol, kan tjäna som exempel på detta.

Formen på denna symbol fick man genom att dra två cirklar genom varandras mittpunkter Den geometriska och aritmetiska leken kan fortsätta tills vi definierat Sectio Aurea, eller som vi säger, gyllene snittet. Det exakta uttrycket för gyllene snittet är (u221a5–1)/2, en god approximation är 5/8.

Gyllene snittet kallas även ett harmoniskt delningsförhållande. Om detta beror på att vi av vår kultur lärt oss detta är inte klarlagt. Hur som helst kan det sägas vara arketypiskt då vi i tusentals år i byggnadssammanhang använt oss av gyllene snittet som mått på harmoniska förhållanden mellan sträckor, ytor och volymer.

Inom musiken tycks det också vara så att vi upplever arketypiska stämningar som sorgsenhet, glädje, lugn, spänning etc. Försök har visat att detta är oberoende av vilken kultursfär vi kommer ifrån. Alldeles som för musikern är det för arkitekten grundläggande kunskaper och ständig övning, som borgar för ett bra resultat.

Proportioneringsövningarna kan inte genomföras i datorns CAD-program. De måste göras i den mycket subtila process, som kännetecknar arkitektens skissande med penna på papper. I det intuitiva och kreativa skissandet är hand, öga och hjärna oupplösligt kopplade, just som vi är skapade. Det är i skissandet arkitekten kan få byggnaden att sjunga och det är just det de gamla grekerna menade, när de liknade arkitektur vid frusen musik.

Det ligger utanför denna artikels räckvidd att utveckla varför den kortsiktiga ekonomin tillåts styra byggandet i negativ riktning – att den gör det och att bristen på proportioner leder till fulhet i byggandet står däremot helt klart.

Foto: Per Arne Ivarsson. Utan de enskilda husens fina skala och balanserade variation i detaljer och kulörer hade även dessa varit barackliknande.

Foto: Per Arne Ivarsson. Det enskilda huset är projekterat och kopierat i datorn för att uppföras i en lång barackliknande rad.

Foto: Per Arne Ivarsson. Inte nog med fasadens sällsynt obalanserade proportioner, vardagsrummet innanför upplevs snarast som en butik

Foto: Per Arne Ivarsson. Hållbar? Underhållsaspekten på »palissaden« inger tveksamhet. Ändamålsenligt? Förhoppningsvis. Vackert? Kanske som solitär byggnad, då naturen i stället hade fått spegla sig i glaset.

Per Arne Ivarsson

Restaureringsarkitekt och styrelseledamot i Byggnadsvårdsföreningen.

pa@idomenico.se

4/2010