Arvet efter Le Corbusier må fortfarande väga blytungt, men det finns tecken på att andra arkitektoniska ideal är på väg. Michael Diamant visar goda exempel och hoppas att det nyväckta intresset för klassisk tradition snart också ska ge plats för nya stilar.

Sedan andra världskriget har den västerländska arkitekturen i hög grad dominerats av den arkitekturideologi som benämns som modernismen. En hörnsten i denna ideologi är att förkasta all tidigare tradition och kunskap om hur en byggnad ska gestaltas. Som ett tvång måste all arkitektur vridas ett varv till då förändringen i sig är det som värderas när en byggnad ska bedömas.
En motreaktion inleddes blygsamt under 1970-talet då några få arkitekter återgick till den klassiska traditionen. Klassisk tradition är inte en stil utan ett regelverk och en filosofi för hur byggnader ska gestaltas. Rötterna återfinns i antiken och har