Frågeställare: Bo
Jag har ett äldre bostadshus utanför Halmstad med torpargrund, som drabbats av hussvamp i bottenvåningens bjälklag. Hussvampen har sanerats genom att jord under bottenbjälklaget, som helt rivits, har sugits bort till ett djup av ca 0,5, varefter Boracol 20 sprutats ut och bränning skett. Borstavar har dessutom borrats in i träsyllarna som är upplagda på natursten. Återställandet är tänkt att göras genom att gjuta en betongplatta lagd på singel o frigolit. Frågan är hur man avskiljer träskallarna från betongen, som innehåller kalk och som främjar hussvamp. Golvvärme skall gjutas in i betongbjälklaget. Är detta en lämplig konstruktion? MVH Bo Larsson
Svar:
Konstruktionen du beskriver är inte traditionell och från byggnadsvårds- och miljösynpunkt brukar man vara skeptisk till framför allt cellplast men även golvvärme i äldre hus. I förhållande till de äldre husen som ofta är flera hundra år gamla är cellplast tekniskt ett relativt oprövat material med avseende på långvarig fukt- och tryckbelastning, helt frånsett dess dåliga miljöegenskaper. Även golvvärme har en kortare livslängd än dessa hundraårsperspektiv. Om ditt hus är kulturhistoriskt värdefullt och du vill att det skall stå kvar under lång tid kanske du bör överväga mer lågteknologiska lösningar som har ett känt åldrande? Om du ändå väljer den moderna konstruktionen rekommenderas att du rådgör med en erfaren konsult/byggare som kan gå i god för konstruktionen.
Beträffande hussvampen verkar du ju ha gjort ett gediget saneringsarbete och risken för nya angrepp är nog inte större än på vilket hus som helst. Så länge golvvärmen är i drift och därmed håller betongplattan torr, är risken för tillväxt minimal eftersom alla svampar behöver fuktig miljö. Men det är alltid bra med ett spärrskikt mellan trä och grund, förr använde man näver, idag är det vanligt med asfaltspapp/takpapp.
Stephan har det övergripande ansvaret för föreningens förvaltning och arbetar nära styrelsen, redaktionskommitté och externa samarbetspartners.
