NCS-systemet i byggnadsvården

NCS-kartan är mycket användbar inom den vardagliga antikvariska byggnadsvården. Dock tillgodoser den inte alla behov, trots de 1 750 kulörerna. Vad är det som brister? Här en antikvaries kritiska synpunkter.

1. De bleka nyanserna ligger för glest.

Om man dokumenterar ursprungliga färger kan man få problem när man lämnar sektorn med bleka gråtoner. Intervallet 0500-n till 1002=xxx är väl täckt, men när kulörtheten ökar något saknas många traditionella nyanser. En hel del återfinns dessbättre i Målaremästarnas ljusgrå block från 1960-talet, och med översättningslistan från MF till NCS så kan man uttrycka sig exakt.

Som amatör på färgteori anar jag att ögats känslighet för nyansskillnader är mycket hög vid bleka färger, men betydligt lägre vid mättade kulörer. Ett anspråkslöst förslag: inför ett 15-procentssteg för kulörthet, och kombinera den 15-procentig gråheten med kulörer som är starkare än 2 procent. Jag längtar så efter 1505-y30r och 1515-y60r!

2. Många kulörstarka nyanser saknas.

Tyvärr har Färginstitutet visat liten förståelse för byggnadsantikvariens vanligaste användning av NCS, nämligen som dokumentationsverktyg. Vid 1995 års revidering till NCS Edition 2 utgick 46 gamla nyanser, samtliga med hög kulörthet i kombination med stor gråhet. Vissa kulörer är svårt drabbade, t. ex. r10b och g70y. För att kunna avläsa sådana färger använder jag i dag