Vilken isolering ska jag välja? Den miljömedvetne byggnadsvårdaren har många faktorer att ta hänsyn till beroende på material och tillverkningsprocess, husets uppbyggnad och vilken byggnadsdel som ska isoleras. Varis Bokalders beskriver isoleringsmaterialens inneboende egenskaper och miljöpåverkan.
I traditionellt byggande isolerade man med det som fanns att tillgå, till exempel sågspån, kutterspån eller torv. Det var ofta material som kunde ta upp, fördela och ge ifrån sig fukt. På samma sätt som en ylletröja jämnade materialen ut den relativa luftfuktigheten och gav ett behagligt inomhusklimat. Husen hade konstruktioner där fukten kunde vandra från den varmare insidan till den kallare utsidan och vädras bort.
Det utvecklas ständigt nya isoleringsmaterial, men fortfarande är de mest använda materialen mineralull och cellplast. De brukar kallas för »döda material«, eftersom de varken kan lagra värme eller buffra fukt.
Isoleringsmaterial kan delas in i kategorierna vanlig icke fukttålig isolering, fukttålig isolering och bärande isoleringsmaterial.
»Vilken isolering man väljer bör i första hand styras av huruvida det är våta eller torra byggnadsdelar som ska isoleras och beroende på vad som finns tillgängligt i närområdet.«
Icke fukttålig
Isolermaterialen i väggar och tak är vanligtvis icke fukttåliga, det vill säga de ska skyddas mot fukt. De kan också ha en fuktbuffrande förmåga. De ekologiska består i regel av fiber från växtriket, såsom cellulosafiber, träfiber, linfiber eller hampafiber, eller kommer från djurriket såsom ull.
För att dra nytta av denna fuktbuffrande förmåga och för att skapa en jämnare luftfuktighet inomhus får fuktvandringen inte hindras av en diffusionsspärr, exempelvis en plastfolie, plasttapet eller en plastfärg. I stället kan en så kallad diffusionsbroms användas. Denna kan antingen vara en folie, en papp eller en skiva. Det ska alltid vara lättare för fukten att komma ut från väggen än in i väggen. Därför ska inomhussidan av väggen alltid vara fukttätare än den yttre sidan.
Fukttålig isolering
De fukttåliga materialen är oftast mineraliska, till exempel cellglas, skumglasgrus, lättklinker, isolerande håltegel (vaxkaketegel), eller perlit. De används mest i grunder och källarväggar där huset isoleras mot fuktig mark, eller i våtrum.
Bärande material
De bärande isolermaterialen gör det möjligt att bygga välisolerade hus med väggar av homogena material. Väggarna byggs med block eller element av lättbetong, lättklinker, vaxkaketegel eller träullscement. De har å ena sidan ofta sämre isolervärde och kräver något tjockare väggar för att uppnå god isolerförmåga. Å andra sidan har de en tyngre massa och kan därför hjälpa till att jämna ut inomhustemperaturen.
»Naturmaterial passar oftast bäst vid renovering av gamla hus,
där nya material ska fungera ihop med traditionell byggteknik.«
Naturmaterial till byggnadsvårdaren
I »ekohus« undviker man mineralull och cellplast eftersom de innehåller giftiga kemikalier och varken kan lagra värme eller buffra fukt. Naturmaterial passar också oftast bäst vid renovering av gamla hus, där nya material ska fungera ihop med traditionell byggteknik.
I väggar och tak används vanligtvis isolering av naturfiber, eftersom konstruktioner med fuktbuffrande material och diffusionsbroms tillåter fuktvandring. Dessutom är organiska fibrer inte alls lika irriterande för huden som mineraliska fibrer.
I grunden väljer man ofta mineraliska isoleringsmaterial som cellglasskivor, skumglas, perlit eller lättklinker. De tål fukt, innehåller inga kemiska tillsatser och brinner inte. Mineraliska isoleringsmaterial och cellplast kräver mer energi i tillverkningsprocessen och orsakar större ekologiska fotavtryck än isoleringsmaterial av naturfiber.
Många aspekter på miljöpåverkan
För att kunna göra en bedömning av vilken miljöpåverkan ett material har, finns det flera olika aspekter att ta hänsyn till.
Tillverkas isoleringen av ändliga råvaror, av icke förnybara råvaror som det finns gott om, av förnybara material, eller använder man avfall som råvara till produkten?
Är tillverkningen energikrävande, hur mycket koldioxid (CO2) släpps ut, hur lång livslängd har materialet, kan det återanvändas, var tillverkas materialet och hur långt måste det transporteras?
Innehåller isoleringen syntetmaterial eller finns det tillsatser för att hålla ihop det, hämma brand, binda damm eller hindra mögeltillväxt? Alla dessa kemiska ämnen bör miljöbedömas. Särskilt bör man undvika så kallade CMR-ämnen (Cancerogena, Mutagena, eller Reproduktionsstörande) samt allergiframkallande ämnen. Många alternativa isoleringsmaterial innehåller borsalter, borsyra eller borax, som både är brand- och mögelhämmare. Borsyra och borax är upptagna på Europeiska kommissionens prioriteringslista över hormonstörande ämnen i kategori ett, vilket innebär att det finns vetenskapliga bevis för hormonstörande effekt. Dock råder det delade meningar om hur farliga dessa är.
Vissa fiberstorlekar är hälsofarliga, en del material avger radon, andra dammar mycket. En del produkter är brandfarliga, mögelkänsliga eller attraktiva för insekter och möss. Vissa material kan, genom sin tyngd och fuktbuffrande förmåga, förbättra inomhusklimatet genom att jämna ut temperatur och luftfuktighet inomhus över dygnet.
Vad ska man välja?
Vilken isolering man väljer bör i första hand styras av huruvida det är våta eller torra byggnadsdelar som ska isoleras och beroende på vad som finns tillgängligt i närområdet.
Isoleringar med naturfiber kan fördela fukt och kräver inte sårbara plastfolier. Det ger robustare konstruktioner än de med mineralfiber.
Lösfyllning med träfiber eller cellulosafiber är ett beprövat och bra sätt att isolera väggar och takkonstruktioner, men de som innehåller borsalter bör undvikas. Värmekapaciteten är relativt stor och den fuktbuffrande egenskapen ger ett bra inomhusklimat.
Isoleringsmaterial i form av skivor har ofta tillsatser för att hålla samman skivorna. De utan limmer är naturligtvis att föredra, men skivor limmade med majsstärkelse är bättre av miljöskäl än sådana med polyolefinfibrer.
Hampafibermattor är ett bra isoleringsmaterial utan tillsatser och hampa odlas oftast utan pesticider och konstgödsel.
När det gäller grundmurar är lättklinkerblock eller skumglasblock bra material.
I grunder kan man använda lösfyllning av skumglas, ett nytt material som kan ersätta cellplasten.
Behöver isoleringen vara bärande är de dyrare cellglasskivorna ett bra alternativ. Träullscementskivor är ett bra material om man vill putsa på isoleringen. Perlit består av lösa kulor och kan användas som isolerande fyllning i skalmurar av tegel.
Vill man vara ännu trognare originalet är naturligtvis kutterspån, tång och torv traditionella isoleringsmaterial som fungerar utmärkt även idag.
MER OM ISOLERING
En längre artikel av Varis Bokalders finns publicerad i Energiboken. Energieffektivisering för småhusägare som Byggnadsvårdsföreningen gav ut 2011. Där finns en lista över en lång rad isoleringsmaterial, deras egenskaper och användning. Läs även artikeln »Isoleringsmaterial från A till W« som publicerades i Byggnadskultur nr 1 2011.
Varis Bokalders, arkitekt och författare, varis@ekokultur.nu
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
