När trädgårdsodlingen kom till Norrland

Vid 1800-talets mitt ville myndigheterna att svenska folket skulle börja odla grönsaker, frukt och bär för att öka självförsörjningen. Kunskap spreds till allmogen och trädgårdsodlingen satte fart – åtminstone i södra Sverige. Men norrlänningarna nappade inte på den statliga propagandan, eftersom odlingsråden inte var anpassade till det kalla klimatet. Till sist slog odlandet ändå igenom även i norr – mycket tack vare hushållningssällskapen.

Trädgårdens form och struktur liksom dess kulturväxter är en viktig del av vårt kulturarv. Men trädgårdar formas olika av naturliga förutsättningar såsom klimat, jordmån och möjligheten att få tag på växter, vilket innebär att de regionala skillnaderna kan vara stora. Närheten till gods och större trädgårdar eller parker, belägenhet i stad eller på landsbygd, vid kust eller i inland, i skogsbygd eller slättbygd har också påverkat trädgårdens utseende och innehåll. Ju längre tillbaka i tiden man går desto större blir skillnaderna.

I Norrland där det var långt mellan gårdarna och i de skogrika trakterna med sämre odlingsjord fanns förr ofta inte mycket till trädgård. Detta var tydligare ju längre norrut man kom. Först efter det laga skiftet då byarna sprängdes och gårdarna flyttades ut började man anlägga riktiga trädgårdar. Dessförinnan användes gårdstomten mest som arbetsyta. I norra Norrland var