När Medelpads bönder under 1800-talets två första tredjedelar byggde nya och större boningshus skedde det med en delvis annan utgångspunkt än på många andra håll. Redan under 1700-talet fanns det bönder i Medelpad som hellre byggde brett än långt, ett byggnadsskick som skulle anammas av allt fler bönder och förstärkas i de många enskilda byggnader som timrades både högre och bredare. Den kubiska korsbyggningen blev ett karaktärsdrag för Medelpads byggnadskonst.

I en brant södersluttning i den gamla byn Loning vid Indalsälven uppförde bonden Jonas Jonsson Kuse år 1809 ett nytt boningshus. Det nya huset var i stora stycken modernt; timrat i två fulla våningar men också mycket bredare än de flesta andra hus i Indals socken. Det hade moderna sexdelade fönster och en enkel men omsorgsfull inklädnad av takfot och knutar. Alla rum var vackert inredda med snickeriarbeten och schablonmålade väggar. I salen och kökskammaren stod moderna kakelugnar.

Huset var på det hela taget något helt annat än gårdens gamla bostadshus, en liten låg parstuga med vardagsstuga och helgdagsstuga på ömse sidor om en smal förstuga. Den nya stora manbyggningen med det fria och öppna läget mot landsvägen torde ha gjort intryck på förbipasserande och gäster.

Under de närmaste femtio åren skulle