fbpx

Montera faltak?

Vi har en gammal smedja av liggande timmer från 1600-talet som i dag fungerar som uthus. Vi planerar att ta bort det gamla yttertaket av betongpannor och istället montera ett faltak. När man läser om faltak så ges väldigt olika bud huruvida båda brädorna skall monteras med kärnsidan uppåt, eller endast den övre. Vilket sätt är det korrekta eller att föredra; dels för att utföra det historiskt korrekt samt även göra taket så tätt som möjligt? Undrar också om lämplig dimension på brädorna? Är inne på 28 mm tjocklek, men bredd?

Svar:

Bra fråga – vad är historiskt korrekt? Tyvärr finns det som vanligt flera svar. Hustak är den mest utsatta delen i en huskonstruktion och om det är byggt i trä så har det relativt kort livslängd. Därför finns de allra äldsta varianterna inte kvar och de varierade säkert också i olika delar av landet. I sällsynta fall kan man stöta på brädtak som bevarats eftersom de fungerat som undertak till tegel eller plåt, med vankantade och kilformade brädor, ibland med skåror i brädornas ytterkanter. Dimensioner, spårning och överlapp kan variera och på landets friluftsmuseer kan man studera olika varianter.

Brädor sväller och krymper med varierande fuktighet. Tätvuxet virke och framförallt kärnvirke rör sig mindre. Grundregeln är att man lägger den sidan av brädan som har mest kärna utåt som skydd mot väder och vind. Brädtak eller faltak läggs som regel med underbrädor med avstånd emellan och lockbrädor som täcker avstånden. Där brädorna ligger på varandra blir det ofta fuktigt vilket skulle kunna vara ett skäl att lägga lockbrädan med den mer motståndskraftiga kärnsidan nedåt men erfarenheterna av detta varierar nog. Och på moderna brädgårdar kan det vara svårt att hitta spårade under- och lockbrädor med olika kärnsidor.

Inträngande fukt där brädorna ligger på varandra är skälet att man fräser eller hyvlar skåror på sidorna i brädans längsriktning. Mest effektivt blir det om skårorna passas in mot varandra och därigenom bryter kapillärsugning och dränerar fukten. Ofta ser man brädtak där lockbrädan läggs med spåret på ovansidan vilket är mindre effektivt men enligt en del mer dekorativt.

Dimensionerna kunde variera, före sågverkstiden under andra hälften av 1800-talet var det till exempel varierande bredder och kilformade brädor som motsvarade stammens bredd. Man var sparsam med material och tjockare tiljor än runt en tum behövs inte på ett tak. Eftersom ert hus är så gammalt och taket kommer bli en viktig del av karaktären kan det vara en poäng att besöka ert närmaste friluftsmuseum eller länsmuseum och titta på lokala varianter eller exempel från deras arkiv.

keyboard_arrow_up