Vi har en gammal smedja av liggande timmer från 1600-talet som i dag fungerar som uthus. Vi planerar att ta bort det gamla yttertaket av betongpannor och istället montera ett faltak. När man läser om faltak så ges väldigt olika bud huruvida båda brädorna skall monteras med kärnsidan uppåt, eller endast den övre. Vilket sätt är det korrekta eller att föredra; dels för att utföra det historiskt korrekt samt även göra taket så tätt som möjligt? Undrar också om lämplig dimension på brädorna? Är inne på 28 mm tjocklek, men bredd?

Svar:

Bra fråga – vad är historiskt korrekt? Tyvärr finns det som vanligt flera svar. Hustak är den mest utsatta delen i en huskonstruktion och om det är byggt i trä så har det relativt kort livslängd. Därför finns de allra äldsta varianterna inte kvar och de varierade säkert också i olika delar av landet. I sällsynta fall kan man stöta på brädtak som bevarats eftersom de fungerat som undertak till tegel eller plåt, med vankantade och kilformade brädor, ibland med skåror i brädornas ytterkanter. Dimensioner, spårning och överlapp kan variera och på landets friluftsmuseer kan man studera olika varianter.

Brädor sväller och krymper med varierande fuktighet. Tätvuxet virke och framförallt kärnvirke