Nyligen genomfördes konserveringsåtgärder i Silvåkra kyrka i Lunds stift där mögelsanering i valven blev ett omfattande arbete. Hanna Eriksson och Ingrid Wedberg berättar om den generella mögelproblematiken som ofta förekommer i skånska kyrkor och vad man kan tänka på för att förhindra detta.

 

På Revingehed i Skåne ligger den lilla byn Silvåkra. Idag består byn bara av några få hus, som följer bäcken, men tidigare i historien har orten varit mycket mer befolkad och betydelsefull.

I byn, undangömd från alla håll reser sig den medeltida kyrkan. Sedan mitten av 1100-talet har hon vakat intill ån och sett förändringarna som skett. Själv har hon sedan 1500-talet inte genomgått några större ändringar.

Kyrkorummet idag är försett med kalkmålningar som härrör från tre olika perioder. De romanska målningarna, som finns kvar i och på triumfbågen (och även ovan valv), attribueras den sk Finjagruppen, vilka var verksamma i Skåne och på Själland mellan 1125–1175. Under mitten av 1400-talet slogs valv i långhuset, som ersatte kyrkans trätak.

Nya valvdekorationer gjordes och på 1500-talet kompletteras de vidare av den så kallade Gislövsgruppen. Målningarna är bland de finare i Skåne från denna tid och föreställer Kristus intåg i Jerusalem, De saligas intåg i Paradiset, Kristus som Majestas Domini och de mindre lyckligt lottade neddragna i Helvetet. I det västra valvet finns scener föreställande Adam och Eva samt den helige Jacob av Compostela.

Bevarandeproblematiken

Redan på 1990-talet inleddes diskussioner kring målningarnas bevarandetillstånd. Sprickbildningar hade observerats och man upplevde kyrkan som mycket smutsig. Dessutom luktade det fuktigt i byggnaden och församlingen insåg att någonting behövde göras åt det invändiga klimatet.

2012–13 gjordes en genomgripande utredning som innebar klimatstyrning och mätningar, samt byggnads-och konserveringstekniska undersökningar. Vi konservatorer gjorde en skadekartering över kalkmålningarna för att bilden skulle klarna kring vad som behövde göras för att de skulle bevaras. Det visade sig att Silvåkra kyrka, som många andra kyrkor i Skåne, hade problem med mögelangrepp på kalkmålningarna. Vid rengöringsprover försvann ytsmutsskiktet men kvar fanns enmängd mörka prickar och fläckar. Analyser visade att det rörde sig om mögel av typen Cladosporium.

Mögel och klimat

Mögel är samlingsnamn för olika snabbväxande svampar. Det finns flera typer av svampar som kan växa i byggnader och på föremål. De delas upp i två grupper, missfärgande och nedbrytande svampar. Missfärgande svampar är just mögel och blånadssvamp. Nedbrytande svampar är t ex röta och hussvamp.

Mögelsporer finns alltid i luften men hur mycket hänger ihop med årstid och väder. Det bästa är att försöka förhindra tillväxt genom att se till att miljön inte tillåter det. Mögel vill ha tillgång till fukt, näring, rätt temperatur, helst stillastående luft och rätt pH-värde för att trivas.

Klimatet inne i kyrkobyggnaden är beroende av faktorer som placering, byggnadsteknik, murverkets tjocklek, årstid och uppvärmning. Det är svårt att ge generella rekommendationer om uppvärmning och nomhusklimat.

Vi ska komma ihåg att kyrkor som är äldre än hundra år inte är byggda för en kontinuerlig uppvärmning. Dagens komfortbehov rimmar illa med kyrkobyggnadens fysik.

Nedsmutsning av kalkmålningar, torksprickor i trä inventarier och saltvandringar i murverk är ofta orsakade av en allt för effektiv uppvärmning.

Mätning av den relativa fuktigheten

För optimala bevarandeförhållanden bör den relativa fuktigheten (RF) vara den parameter som styr när kyrkan inte används. Vid förrättningar däremot kan temperaturen anpassas efter komfortvärme för besökarna.

RF uttrycker i procent hur mycket vatten luften innehåller vid en viss temperatur i förhållande till hur mycket den skulle kunna innehålla om den var mättad. Ett för lågt RF torkar ut hygroskopiska material som trä och puts och drar igång saltvandringar. Ett för högt RF (>70%) gynnar mögelpåväxt.

Att mäta RF är ganska lätt, det finns en mängd mätare att köpa, vilka ger en indikation hur hög den relativa fuktigheten är. Men i en så komplex byggnad som en kyrka är det viktigt att mäta på olika ställen i rummet där det kan bildas mikroklimat som vid golv, intill yttervägg och på orgelläktare. pH-värdet är kanske sällan något som man mäter själv, men det är en viktig faktor när det väl kommer till konserveringsåtgärder. pH anger balansen mellan surt och basiskt, mögel föredrar pH mellan 5–6, men kan även växa till i ett pH mellan 2–10.

Näring, fukt och lagom värme

Svamparna lever på att kemiskt bryta ned organiskt material och det behövs inga stora mängder. Bindemedelsrester i kalkmålningar eller en ytbehandling från tidigare konserveringsåtgärder kan innehålla tillräckligt med näring. Annan näring är damm, smuts, proteinrester och fettämnen.

Stillastående luft med högt fuktinnehåll bidrar till att mögel trivs, i ventilerad luft växer mögel sällan till. Generellt sett kan man säga att mögel föredrar temperaturer mellan 20–35°C, men flera sporer tål temperaturer betydligt lägre än så. Det vanligt förekommande svampsläktet Cladosporium (blånadssvampar) växer både in- och utomhus och tål till och med minusgrader. Det är alltså fukten som är boven i dramat.

Man ska också komma ihåg att Cladosporium inte tillhör gruppen sjukdomsframkallande svampar. Det är viktigt att poängtera att allt mögel inte är hälsofarligt. Ofta blir detta fokus när det kommer till mögelpåväxt i kyrkor. Vid klimatutredningar är det därför också nödvändigt att genomföra mögelanalyser så at man vet vad det rör sig om för svampar och därmed också vad man kan göra åt dem.

Mögel är främst ett ytproblem. Angreppen är inledningsvis runda till formen, men när angreppet etablerat sig får mögeltillväxten en mer oregelbunden form. Angreppet går oftast inte på djupet, men kan missfärga och lämna fläckar på ytor. Dessutom kan de vara mycket svåra att få bort. Färgvariationen på mögel är stor, färgerna kan skifta i grönt och rött, ljust eller mörkt.

Förebyggande åtgärder

Enkla åtgärder som kan förhindra mögel påväxt är:

• Använd byggnaden
• Vädring (helst på morgonen då RF är som lägst)
• Hjälpa ventilationen/luftgenomströmningen i rummet
• Undvika mikroklimat
• Plocka undan skräp i dolda vrår

Att använda en kyrka är det allra bästa. Då kommer de efterföljande punkterna till stor del som en naturlig följd. Silvåkra kyrka delar öde med många andra landsortskyrkor att de hålls stängda under längre perioder.

Används inte ett rum ökar ofta risken för fuktigare och mer stillastående klimat.

En vanlig grundtemperatur i kyrkor ligger ofta mellan 8–12°C.

Ofta får vi konservatorer frågan vilken temperatur som är lämplig att hålla som underhållsvärme och varje gång måste vi ge det otillfredställnade svaret att det beror helt på. Ingen byggnad är den andra lik – alla har olika förutsättningar. Det enda man kan råda till är att kontinuerligt mäta inomhusklimatet och klimatet uppe på kyrkvinden, studera kurvorna och se hur RF fluktuerar.

Misstänker man fuktproblem ska en byggnadsingenjör och konservator tillkallas för att göra en klimatutredning och ta prover på mögel och eventuella salter.

I allt fler kyrkor i Skåne installeras avfuktare, som ett led i att kontrollera RF inte bara genom temperaturregleringar. Att höja temperaturen för att sänka RF kan få stora ekonomiska konsekvenser för församlingarna. Vid installation av en avfuktare måste man komma ihåg att detta ska göras i samråd med byggnadsingenjörer, professionella installatörer, konservator och antikvarie.

Detta eftersom det är omöjligt att med säkerhet veta hur en drastisk klimatförändring påverkar färg- och putsskikt. Blir det rörelser i putsskiktet vid omställningen som gör att krackelerande skikt kan släppa från underlaget? Därför ska en justering av klimatet ske tillsammans med expertis.

Och glöm inte vindarna! Kyrkovinden är det andra stora utrymmet i byggnaden, men glöms så ofta bort. En kontinuerlig mätning av klimatet här är förutsättningen för att man ska kunna få en bra bild av klimatet i kyrkorummet och i förlängningen en hjälp till vilka åtgärder som kan behöva vidtas.

Hanna Eriksson och Ingrid Wedberg, målerikonservatorer, Skånes Målerikonservatorer, hanna@skanesmalerikonservatorer.se, ingrid@skanesmalerikonservatorer.se

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Byggnadskultur nr 3, 2019.