Italien klarar inte av att ta hand om alla sina monument. Detta har lett till renoveringar som finansieras av privata aktörer. Maria Mellgren rapporterar från Rom som står i centrum för utvecklingen.

En kväll i slutet av maj i år samlades inbjudna gäster vid den antika Janus-bågen på Forum Boarium, platsen för boskapsmarknaden i antikens Rom. Det fanns två anledningar att fira: monumentets nyligen påbörjade restaurering skulle presen-teras och 20 års samarbete mellan American Express, World Monuments Fund och Roms kulturvårdande myndighet Soprintendenza speciale di Roma, skulle högtidlighållas.

Kvällen till ära belystes de antika ruinerna av de redan färdigrestaurerade Herkules Vic-tors tempel och Portunustemplet tvärs över gatan med blått ljus mot den mörka natthimlen. En spektakulär syn som fick förbipasserande trafikanter att stanna sina bilar och ta fram kameran.

Kreditkortsföretaget American Express har bekostat iordningställandet av samtliga tre monument och detta är bara ett exempel på den uppmärksamhet kulturarvet kan få när näringslivet öppnar plånboken i dagens krisdrabbade Italien.

Modeindustrin visar vägen

Italiens kulturarv är så omfattande att det saknar motstycke, men landet mäktar inte på långa vägar med att ta hand om det. Avsaknaden av ekonomiska resurser är konstant och har lett till en utveckling där vård och underhåll av en mängd historiska byggnader och monument finansieras av privata aktörer.

Italiens kulturminister Dario Franceschini har medvetet uppmuntrat näringslivet att donera pengar för att bättre kunna förvalta kulturarvet. Regeringen införde 2014 vad som kallas Art bonus, ett skatteavdrag på 65 procent för italienska företag som skänker pengar till förvaltning av kulturarvet. Det är en politik som både hyllas och kritiseras.

De stora modehusen har hittills hört till de mest generösa sponsorerna, där Fendi, Bulgari och Tod’s finns bland de största välgörarna i Rom. Först ut var modehuset Laura Biagiotti som 1998 stod för restaureringen av Michelangelos monumentala trappa upp till Kapitolium. Samma företag betalade 2007 för restaureringen av de båda fontänerna på piazza Farnese. Tio år senare har en lång rad monument restaurerats med privata medel och fler står på tur.

Fendi, fontänerna och ett nytt huvudkontor

Trevifontänen har sedan 1732 markerat slutpunkten på den antika akvedukten Vergine och räknas som en av Roms mest kända symboler.

När stenar lossnade från fontänen 2012 gick modehuset Fendi in med 2 miljoner euro för att täcka en kostsam restaurering. Samtidigt donerade man 320 000 euro till fontänkomplexet Quattro fontane i gatukorsningen vid Borrominis barockkyrka San Carlo.

Ytterligare fyra fontäner fick under 2016 en välbehövlig ansiktslyftning på företagets bekostnad genom projektet Fendi for fountains.

Samtidigt som Fendi har engagerat sig i stadens fontäner har man ställt i ordning en av Roms modernistiska märkesbyggnader
i EUR i södra Rom, Palazzo della Civiltà Ita-liana, även känt som Colosseo Quadrato, det fyrkantiga Colosseum.

Efter att byggnaden stått övergiven i 73 år fick Fendi lov att genom ombyggnad och restaurering iordningställa den för att använda den som sitt nya huvudkontor. En händelse som inte passerade obemärkt och som risades och rosades i tidningarna.

Hyreskontraktet skrevs på 15 år och inbegriper att bottenvåningen ska inrymma utställningslokaler och därmed vara tillgänglig för allmänheten.

Mecenaten i vitt och Cestiuspyramiden

Det är inte enbart stora företag och koncer-ner som stöttat Roms kulturarv. Lika skinande vit som för 2000 år sedan lyser nu marmorn på den antika Cestius-pryramiden, där den ligger insprängd i den aurelianska stadsmuren vid protestantiska kyrkogården. Den som gjorde restaureringen av Gaius Cestius gravmonument möjlig heter Yuzo Yagi och leder ett japanskt företag som importerar italienska tyger. Yagi donerade 2 miljoner euro utan att förvänta sig någon-ting tillbaka, varken sitt namn på byggnads-ställningarna eller reklam för sina produkter.

Yagi kallas med rätta »mecenaten i vitt« då han alltid bär vita kläder och dessutom lyckades med konststycket att få pyramiden vit igen. Restaureringen tilldelades 2017 års Europa Nostra Awards.

Samarbete mellan offentligt och privat: Augustus mausoleum

Ett nyligen påbörjat större projekt med delvis privat finansiering är restaureringen av det väldiga gravmonumentet kejsar Augustus mausoleum som de senaste 70 åren stått helt förfallet.

I det här fallet bidrar kulturministeriet och kommunen med drygt 4 miljoner euro medan det stora telekombolaget Fondazione TIM donerat 6 miljoner. Vid en presskonferens underströk borgmästaren Virginia Raggi att staden nu inleder ett klokt samarbete mellan offentligt och privat som man hoppas kan utgöra en modell för framtiden.

Fördelar och risker

De privata aktörernas engagemang både uppskattas och kritiseras. Då det inte finns några statliga pengar att tillgå är valet lätt för de kulturvårdande myndigheterna. Kritikerna menar att detta visar att staten inte kan skydda landets kulturarv. Från politiken är det förstås en balansgång och frågan om kulturarvets finansiering hanteras på hög nivå.

Fendi arrangerade en mode-visning vid Trevifontänen genom att lägga plexiglas-skivor på den stora bassängen så att den för en kväll
förvandlades till catwalk.

Colosseum är det hittills största restaureringsprojektet av alla, både avseende monumentets storlek och beloppet på 25 miljoner euro från skoföretaget Tod’s. När restaureringens första etapp avslutades skedde det i närvaro av dåvarande statsministern Matteo Renzi.

Uppskattningen är stor från medborgarna i Rom som börjar se skillnad på gator och torg. Fendis generositet har uppmärksammats och man talar om »Il mecenatismo di Fendi«, Fendis mecenatskap.

Även om företaget har avstått från att sätta upp reklam så finns det andra sätt att dra fördelar. För att fira sitt 90-årsjubileum 2016 arrangerade Fendi en storslagen modevisning vid Trevifontänen genom att lägga plexiglasskivor på den stora bassängen så att den för en kväll förvandlades till catwalk med staden som scen och kuliss för företagets produkter.

Det finns också farhågor om att privatise-ring riskerar att leda till sämre tillgänglighet. Frågan aktualiserades i samband med att Bulgari nyligen bekostade Spanska trappans restaurering. Efter sommaren 2016 lyste travertinen återigen lika vit som 1726 då trappan var ny.

Röster höjdes för att stänga den nattetid för att förhindra nedskräpning och slitage, men svaret blev att trappan fortsatt ska vara öppen men att ökad bevakning ska förhindra framtida förfall. Hittills är det de mest kända och ikoniska monumenten och byggnadsverken som kommit ifråga för privata donationer och sponsorsamarbeten. Många hoppas att de privata bidragen kan frigöra medel för renovering också av det mindre kända och mer perifert belägna kulturarvet.

Maria Mellgren, bebyggelseantikvarie.
maria_i_rom@hotmail.com