fbpx

Minst en procent grönska!

I offentliga byggprojekt finns en regel som säger att en procent av projektets budget vid ny-, om- och tillbyggnader ska investeras i konstnärlig gestaltning. Den så kallade enprocentsregeln klubbades 1937 av en klok riksdag och det finns många exempel på fantastiska konstverk i de offentliga rummen som alla kan glädjas åt. Konst väcker känslor och ger utrymme för en stunds reflektion i vårt vardagsjäkt. Men är konsten det enda som kan och ska stärka vår trivsel i en allt mer rationell samhällsbyggnad?

I takt med ökad förtätning och nybyggnation blir det tydligt att den gröna kulturmiljön oftast får stryka på foten. Det byggs många nya hus i gamla parker och grönområden och offentliga grönområden används i ökad utsträckning av förskolor och skolor som inte längre har egna skolgårdar. Kvarvarande parker och grönområden blir hårt slitna och måste i vissa fall stängas av under perioder så att grönskan kan hämta sig. Om vi införde en enprocentsregel även för planteringar i alla byggprojekt skulle det få stor betydelse.

Boverket har konstaterat att vistelse i grönska leder till lägre blodtryck, minskade halter av stresshormon och att demens motverkas. Dessutom stimuleras fysisk aktivitet som i sin tur motverkar hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2, psykisk ohälsa och vissa former av cancer. För att inte tala om hur viktig naturen är i barns uppväxtmiljö, den stimulerar både lek och hälsa. Även från klimatsynpunkt är det svårt att underskatta grönskans positiva effekter, träd och buskar binder koldioxid, renar stadsluften från partiklar och pumpar ut friskt syre, minskar vindeffekter och skapar svalka när sommarvärmen blir outhärdlig. Inte nog med det – blommande grönska är viktiga för binas pollinering och i motsats till alla hårdgjorda ytor minskar planteringar även risken för översvämningar eftersom jorden tar upp stora vattenmängder vid regn.

Finns det överhuvudtaget några nackdelar? Växlighet är också förlåtande mot arkitekturen. Den tristaste fasad kan bli njutbar om den ramas in och bryts upp av grönska. Det finns till och med en klätterväxt – Bokharabinda – som kallas för »Arkitektens tröst«. Tänk er parkträd, planteringar och slingrande gångar för cyklar och gående längs tråkiga stadsgator och framför köplador och ekonomibyggnader längs infarterna till städerna!

Det finns som vanligt mycket historisk inspiration för dem som vill ta sig an frågan, de mest välplanerade stadsmiljöerna från 1900-talets första hälft visar många exempel på lyckade park- och trädgårdsanläggningar, gröna stråk mellan hus, naturliga gårdsmiljöer med bevarad topografi och inte minst de så kallade förträdgårdarna – små planteringarna mellan trottoar och fasad som förhöjer upplevelsen av vilken gata som helst. Järnvägsstationer och fabriksanläggningar med självaktning från den tiden hade parker i anslutning till byggnaderna, de flesta av dem har förvandlats till parkeringsplatser men Marabouparken i Sundbyberg är kvar – ett strålande exempel och värt ett besök.

Tänk så många gröna lungor som skulle kunna skapas om en procent av projektbudgeten skulle satsas på planteringar. Och hur bra vi skulle må!

 

 

Meny