Du som byggnadsvårdar stöter ofta på kemikalier, inte minst i färgerna i ditt gamla hus. De finns i lagren av plastfärg som ska skrapas bort, men också i traditionella färger. Hur beter man sig för att inte få i sig farliga ämnen och för att inte sprida dem till andra? Linda Lindblad guidar i den kemiska snårskogen.

Det finns kemikalier som är så snarlika våra egna hormoner att kroppens funktioner påverkas. Idag knyter forskare vanliga åkommor som övervikt och koncentrationssvårigheter till vår exponering för just dessa kemikalier. Oavsett om man som byggnadsvårdare använder en traditionell eller modern färg, ska man vara medveten om att färgerna påverkar vår hälsa och att det inte är ofarliga ämnen man hanterar. Hur dessa ämnen påverkar kroppen är inte alltid så lätt att få en bild av. Vad innebär egentligen hormonstörande ämne? Vad betyder fettlösande, allergen eller cancerogen?

Det är abstrakta begrepp som kan vara svåra att koppla till att det kan kliar i halsen eller att man får huvudvärk när man skrapat gammal färg.
Tusentals kemikalier används i världen. Bara inom EU finns 145 000 ämnen registrerade. Många är bra och praktiska för att vi ska kunna leva våra liv, men problemet är att vi inte vet hur många av dem fungerar. En grupp av kemikalier som är speciellt uppmärksammade idag är de hormonstörande kemikalierna. Det är olika ämnen som tillsammans orsakar skador på vår ämnesomsättning, fortplantningsförmåga och vårt nervsystem. Kemikalierna lurar kroppens eget signalsystem och våra normala kroppsfunktioner påverkas. Hormonstörande ämnen finns i vår mat, våra kläder, i smink och rengöringsprodukter och inte minst i våra byggnadsmaterial.

Kunskap och reglering
De flesta av oss kan väldigt lite om de kemikalier som används. När det gäller kombinationer av ämnen, den så kallade cocktaileffekten vet vi ännu mindre. Framställningen av syntetiska kemikalier i världen har enligt EU-kommissionen ökat från 1 miljon ton 1930, till 400 miljoner ton 2001. I Sverige och EU regleras användningen av kemikalier i mycket liten omfattning. Att undersöka om de 145 000 ämnena som används inom EU är skadliga skulle ta 500 år – och då har man inte ens börjat undersöka cocktaileffekterna. Vi har med andra ord en lång väg kvar innan vi medborgare kommer att skyddas även kemikalielagstiftning. Om du vill undvika potentiellt farliga kemikalier måste du själv lära dig var de finns.

Vattenbaserad plastfärg under luppen
Vattenbaserade plastfärger har använts sedan mitten av 1900-talet. De slog igenom efter andra världskriget, bland annat för att de inte innehåller lösningsmedel. Idag tyder flera studier på att det finns stora hälsoproblem med de vattenbaserade plastfärgerna. En som forskar på dessa frågor är Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Han har undersökt sambanden mellan olika sjukdomar och kemikalieförekomsten i våra bostäder. DBH (Bostad-barn-hälsa) och SELMA (Swedish Environmental Longitudinal, Mother and child, Asthma and allergy study) är två svenska studiersom undersöker om hormonstörande ämnen i vår vardag, i byggnadsmaterial och konsumtionsprodukter, orsakar några av våra allt vanligare kroniska sjukdomar. Bland annat har ftalater, PVC, bisfenol A och nonylfenol undersökts, ämnen som finns i både byggnadsmaterial och vanlig inomhusfärg.
Den svenska DBH-studien har hittills kunnat koppla allergier hos barn med koncentrationen av ftalater i dammet under deras sängar. Dessutom kan studien visa på en koppling mellan allergi och användning av rengöringsmedel och vattenbaserade färger. Med utgångpunkt i de resultaten startades SELMA-studien. Den följer över 11 000 barn från graviditeten och under de första levnadsåren. Man analyserar blod, urin, damm och gör enkäter om hälsa och livsstil. Följ fortsättningen på www.selmastudien.se

Tungmetaller aldrig bra
I byggnadsvårdskretsar har många uppfattningen att bly inte är så farligt, det har jag själv hasplat ur mig någon gång. Sanningen är dock att bly, tillsammans med andra tungmetaller som krom, kadmium och zink, är extremt farliga ämnen både för människor och den natur vi lever i. De kan inte bara göra oss sjuka utan påverkar framförallt våra barns förmåga att få barn, deras intelligens och vitala funktioner i deras kroppar. Därutöver är de giftiga för naturen och andra levande organismer. Flera av dem finns med på PRIO-listan, Kemikalieinspektionens verktyg för den som vill minska kemikaliernas påverkan på människors hälsa och miljö (se Kemikalieinspektionens hemsida www.kemi.se).

Arvedelen
Kemikalier som är miljöskadliga eller farliga för djur kommer alltid tillbaka till oss människor i någon form. Den senaste i raden av rapporter handlar om små, små plastpartiklar i havet som attraherar tungmetallmolekyler. När plastbitarna äts upp av fiskar, som tror att det är plankton, hamnar tungmetallerna på våra köksbord. Både plasten och tungmetallerna har rest långt bort från våra sommarhus, men tyvärr hittar de tillbaka. Ämnen som vi tror försvinner för att de är så små, visar sig hamna i människan.
Inte många av oss vet vad mormor och morfar utsattes för innan de fick dina föräldrar. Men det är en skrämmande tanke att våra barnbarn kommer att påverkas av den kemikaliebelastning som vi utsatts för de senaste 30 åren. Den belastningen är mycket högre än tidigare generationers exponering.
Här följer några tips på hur man kan minska spridningen av skadliga kemikalier:

När du skrapar färg
När du tar bort gammal färg utsätter du dig för allt från tungmetaller till plastångor. Bortskrapad färg bör lämnas in som miljöfarligt avfall på avfallsstationen eftersom den i regel innehåller tungmetaller. Det är bra att täcka marken när man skrapar så att färgflagorna kan samlas upp på ett enkelt sätt.
Tänk på din egen säkerhet och använd ett riktigt inandningsskydd med dammfilter som klarar fint damm. Använd handskar för att undvika att damm hamnar överallt. Ett enkelt sätt att skydda din hälsa är att följa arbetsmiljöverkets regler när man jobbar med sitt eget hus.

När du väljer färg
Välj en bra färg och tänk på pigmenten! Ofta är nyanser viktiga för byggnadsvårdare, att hitta samma nyans som den huset en gång hade. Visst är det vackert med kromoxidgröna fönsterbågar och spännande att bryta fram färgnyanser med kulörta pigment. Men som Arja Källbom påpekar i sin artikel på sidan 19 finns det skäl att starta en miljödebatt om pigmenten och att som byggnadsvårdare tänka bredare och lite hälsosammare! Inom det traditionella måleriet finns en mängd vackra jordpigment och andra nya pigment som inte baseras på tungmetaller. Varför inte pröva?

Miljövänlig byggnadsvård
Byggnadsvårdarna är knappast de största förbrukarna av tungmetaller, men en avsevärd mängd av det som används kommer ut i naturen istället för att tas om hand på ett säkert sätt. Att vi inte är värst är ett skralt argument, när det dessutom finns alternativ.
De traditionella färgerna står för många hållbara aspekter såsom underhållbarhet och bra ingredienser: linolja, ägg, mjöl, mjölk och vatten. Det är dessa kunskaper byggnadsvården måste bli bättre på att marknadsföra. Det är på det viset vi kan bidra till ett hållbart, framtida byggande.

TIPS FÖR DIG SOM VILL VETA MER

• Baeling, Peter (2004). Linoljefärg utomhus: arbetsanvisningar, tekniska och kemiska grunder, ekonomi. Stockholm: Formas
• Smith, Rick, Lourie, Bruce & Dopp, Sarah (2010). Förgiftad: om kemikalierna i vardagen och det dolda hotet mot vår hälsa. Västerås: Ica
• Froster, Anna, Hedenmark, Magnus & Olsson, Roger (2011). Den flamsäkra katten: om kemisamhället, hälsan och miljön. Stockholm: Naturskyddsföreningen
• Sterner, Olov. (2011). Förgiftningar och miljöhot. Johanneshov: TPB
• Underkastelsen, film av Stefan Jarl från 2010
• www.kemi.se, Kemikalieinspektionens hemsida
• www.sinlist.org hemsida för The International Chemical Secretariat, en samarbetsorganisation bestående av Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Jordens vänner och Fältbiologerna som verkar för att påskynda omvandlingen till ett giftfritt samhälle

Linda Lindblad

bygghantverkare, byggnadsantikvarie och kommunikatör vid Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet

linda.lindblad@conservation.gu.se

3/2012