»Inget är på förhand givet« tycks vara denne byggares inställning till yrket då man hör honom berätta. Ser man hans eget stråtäckta korsvirkeshus gissar man kanske i stället på »det var bättre förr«.

Michael Andersén fick Svenska föreningens för byggnadsvård diplom i våras »för sin förmåga att på ett kunnigt sätt använda sig av och utveckla lokala material och traditionella byggmetoder«. Nu är jag på besök hos diplommottagaren i hans hem i det lilla samhället Domsten strax norr om Helsingborg en av sommarens dallrande heta dagar.

Michael presenterar sig som bygghantverkare och berättar också att han är byggnadsingenjör efter tre år på Tycho Braheskolan i Helsingborg. Till hantverket kan man nå fram längs många vägar; i Michaels fall har två erfarenheter bidragit till att skapa hans engagemang i yrket. Det första var praktiken i gymnasiet hos pappa som är byggmästare i Norge. Han jobbade som armerare och fick eget ansvar. Det andra var mötet med Sten Nilsson i Laholm – som fick Byggnadsvårdsföreningens diplom redan på 1980-talet. Hos honom gick Michael i lära i tre år. Men dessförinnan hade han arbetat på byggfirman Göran Bengtsson i Helsingborg.