Tak med näver som tätskikt och torv som täckning har lång tradition i Sverige. Ännu vid 1800-talets mitt var torvtak vanliga i Syd- och Mellansverige, både på landsbygden och i städerna. Men därefter försvann de snabbt. Idag är det nästan bara på friluftsmuseer och hembygdsgårdar som de finns bevarade.

Främst har torvtak förekommit på bostadshus, men även på andra byggnader som krävt täta och isolerade tak, såsom källare och bastur. Nävern fungerade som tätskikt, medan torvens främsta uppgift var att hålla nävern på plats. Men den hade också en värmeisolerande funktion samtidigt som den skyddade den lättantändliga nävern mot eldgnistor från skorstenen. Förutom näver som tätskikt har tång använts i Blekinge och på Öland samt halm eller vass i Väster- och Östergötland.

Gröna tak på nytt och på traditionellt sätt

Intresset för »gröna tak« har ökat under senare år. I facktidningarna presenteras flera olika sätt att lägga torvtak med moderna material och tekniker. Vill man emellertid lägga ett traditionellt torvtak finns