Tegeltaken behöver sina plåtbeslag, men de skall helst inte synas. För att göra dessa estetiskt och tekniskt riktigt krävs samverkan mellan olika yrkesgrupper i byprocessen.

Plåtarbetena och övriga tätskikt av överläggsplattor på tegel- och papptak heter på fackspråk plåtgarnering. Arkitekten måste tidigt i ritningsarbetet välja typ av taktegel, så att det täckande måttet kan avpassas till uppbyggnaderna på taket, som takkupor, ventilationshuvar, skorstenar och avloppsluftare.

Sedan måste de olika yrkesmännens insatser samordnas så att arkitekt, vvs-konstruktör, byggmästare, ventilations-, rör och plåtentreprenörer kan placera in takdetaljerna rätt. Först då kan vattnet ledas bort på rätt sätt över takpannorna, och då kan plåtbeslagen göras små och nätta och åstadkomma symmetri mellan olika sidor av takkupor och gavlar.

Alltför ofta ser man fult utförda plåtgarneringar där osymmetriska och mycket breda beslag utgör en stor del av tegeltakets takyta. Lika ofta möter man avloppsluftare som placerats i skarven mellan fyra takpannor i stället för i en takpanna, vilket medför att plåtytan i stosen blir fyra gånger så stor som nödvändigt.

Något som försummas i dag