Nock av tegel eller nocklåda? Vad är rätt på just mitt hus? Här ett försök till sammanfattning av Anders Franzén.
I Materialhörnan i Byggnadskultur nr 3 1998 fick vi flera goda lösningar på hur tegeltaket kan avslutas nedtill och mot gavlarna. Men hur ska nocken se ut, för att passa ihop med husets ålder eller stil?
Det finns två huvudalternativ: nock av tegel eller nocklåda.
Den enklaste tegelnocken fanns på tak som var understrukna, dvs. tätade med kalkbruk. Sådana tak förknippar vi kanske med Skåne, men de har förekommit i stora delar av landet. I stället för särskilda nockpannor sköts de två översta pannraderna ihop, och gliporna fylldes med bruk.
Ungefär vid 1800-talets mitt introducerades enkla nockpannor som också de fogströks. De var helt släta och böjda. De lades med överlapp, och var därför något smalare i ena änden.
De tvåkupiga pannorna började användas kring 1900, och de var mestadels maskintillverkade. De kombinerades med maskingjorda nockpannor, med olika form beroende på taklutningen. Förutom de två på bilden finns det också en slät panna med en tunn falsning i var ände, för flacka tak. På 1950-talet gjordes även en bred nockpanna med platt ovansida, ett s. k. nockbryggetegel, som gick att gå på. Det förekommer främst på hus med tre våningar eller fler.
Nocklådor hittar man dels på de enklaste husen, dels på de gamla husen med enkupiga handslagna pannor. De utfördes oftast i trä, vare sig det var på bostad eller uthus. På ett valmat tak blev nocklådorna något av ett blickfång. På förnämare bostäder gjordes de av svartplåt, dvs. hamrad eller valsad järnplåt, som målades med linoljefärg i svart eller rött.
Vad passar bäst på en liten vedbod som man tänkt lägga nytt tvåkupigt tegel på? Följ traditionen! Förr kostade man inte på nockpannor på ett sådant uthus. Teglet var då säkerligen av andra eller tredje sortering, och nocken gjordes på enklaste sätt, dvs. i trä. Antagligen valdes kådrik kärnfura med finsågad yta och kärnan utåt, men utan färg eller tjärning. I dag skulle jag gå ett steg längre och välja hyvlad yta för att underlätta för vattnet att rinna av, och därmed öka livslängden på träet.
Denna stuga byggdes omkring 1900. På taket ligger åldrade men i huvudsak hela tvåkupiga pannor, avslutade men nocklåda i trä. På verandan ligger tjärpapp.
När huset rustades upp skulle allt vara nytt, utom skorstenen som »gamlades« till med puts. Takets patina gick förlorad och de påkostade nockpannorna gör huset »för fint«.
På en gammal bryggstuga kan det med fördel se ut så här. Många handslagna enkupiga pannor från 1800-talet och omålat virke i nocklåda, vattbräder och vindskivor.
Två typer av maskintillverkade nockpannor från 1900-talets början, tillverkade av Horns tegelbruk i Västergötland. Den vänstra typen används vid måttliga taklutningar. Den högra, med de elegant formade sidorna, används på branta tak. Samma nockpannor används till enkupigt och tvåkupigt tegel.
Anders Franzén
2/2000
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
