Under vinjetten Materialhörnan tar Byggnadskultur upp olika material och byggnadsdetaljer, som är viktiga vid restaurering av gamla hus. l föregående nummer behandlades fönsterglas, fönsterbeslag och fönstersnickerier. Här tar vi särskilt upp fönstervirket och dess stora betydelse för hållbara fönster. Fönsterhantverkarna Hans och Sonja Allbäck berättar här om fönstervirke i fur.

Genom vårt arbete med gamla fönster de senaste 20 åren har vi funnit stora skillnader i val av virke för fönstersnickerier. Under 1700 och 1800-talet fram till cirka 1950 kan vi spåra en medvetenhet i val av material och sammanfogningstekniker, som hela tiden bygger på månghundraårig tradition om virkeshantering. De senaste 30 årens utveckling på området vill vi snarare beteckna som avveckling. Det är allmänt känt att fönstersnickerier från 1970- och 80-talet i många fall måste ersättas med nytt efter 15-20 år, medan gamla fönstersnickerier fortfarande är väl fungerande fönster efter 100- 150 år. Med materialet i våra händer och framför våra ögon måste vi ställa oss frågorna: Hur har detta kunnat hända? Vilka faktorer har styrt denna s.k. utveckling?

Det är uppenbart för oss som dagligen arbetar med byggnadsvård att kvalitetstänkandet fått ge vika för industriella, kortsiktiga ekonomiska intressen.

Hög kådhalt

Redan 1984 konstaterade dåvarande Kungl. Byggnadsstyrelsen att vi måste återgå till 1937