fbpx

Materialhörnan – Eternittak

Vi fortsätter genomgången av tak och takmaterial. l detta nummer får vi en beskrivning av hur man går tillväga vid renovering av ett asbestcementtak, som populärt brukar gå under varunamnet eternittak. På grund av sitt asbestinnehåll råder speciella regler om hur man hanterar detta material, som för några decennier sedan var vanligt för både tak och beklädnad av ytterväggar. Arkitekt Ingela Pålsson Skarin berättar om detta material.

Att ersätta eternittak med Cembonit kan ge taket ett helt nytt utseende. Alriksgården Kulturens Östarp.

År 1900 tog österrikaren Ludvig Hatschek patent på en metod att framställa konstgjorda stenplattor av asbestfibrer och ett hydrauliskt bindemedel, cement. En del asbestfibrer blandades med nio delar portlandcement och formades till skivor i en pappersmaskin, ur vilka det stansades plattor till önskad storlek och form. Asbestfibrerna armerade cementen och gjorde den seg och elastisk. Man hade fatt ett skivmaterial som var böjfast, eldsäkert, bearbetningsbart, lätt, väderbeständigt och framför allt underhållsfritt.
Redan vid sekelskiftet började Sverige importera eternit i större omfattning snart förordades en svensk tillverkning. 1907 bildades Skandinaviska Eternit Aktiebolaget och samma år invigdes Eternitfabriken i skånska Lomma.

I en broschyr av år 1927 presenterar man ett sortiment av Sju olika format av plana plattor som tillverkades i tre kulörer: den ofärgade ljusgrå, en mörkgrå samt en tegelfärgad platta, vilka infärgades med kimrök och j ärnsulfat vid tillverkningen. Vid taktäckning av väl luftade tak och kallvindar föreslår tillverkaren en enkel täckning med diagonal- eller fasettplattan med avskuren spets. Diagonalplattan ”..gifver ett lätt, eldsäkert och hållbart tak för billigt pris”. Då kunden önskade ett absolut tätt tak, föreslog tillverkaren en ”dubbeltäckning” av stora eller små rektangelplattor, kvadratplattor eller fjällplattor. Vid läggning av stora rektangulärplattor kunde underlagspappen uteslutas och plattorna istället kittas.

Plattorna började läggas från takfoten vilken kunde utföras på tre olika sätt: dubbel takfot vid hängränna, enkel takfot vid stående vattenränna samt förstärkt takfot då vattenränna saknades.

Diagonal- och fasettplattan var ett billigt alternativ då man ville ersätta de uttjänta gamla spån-, halm och papptaken på 1930-talet. Eternit kostade mindre än hälften av ett tegeltak per kvadratmeter, det krävde ingen förstärkning av den befintliga takstolen. Då ”Sidi-plattan” kom på 1950-talet, en rektangulär fasadplatta, slår Lomma Eternit sina tidigare försäljningsrekord. Villafasader, putsade som träfasader kläddes in i denna dräkt. Malmexplattan monterades utan undantag på de nya förortsområdena runt storstäderna såsom i Vällingby och Gullheden. Olika infärgningsmetoder utvecklades under denna tid såsom brännlackering av ytan eller genom att keramikkross av olika kulörer som pressades fast. Tack vare att plattan var diffusionsöppen d.v.s. att inkommande fukt kunde diffundera ut, har denna drastiska metod trots allt konserverat byggnaders fasader genom åren.

Asbestos

Asbest är ett samlingsnamn på en fibrös silikatmineral som bryts bl.a. i Ryssland och Turkiet. I början av 70-talet kunde läkare finna ett samband mellan sjukdomar som angriper lungorna med dödlig utgång, som asbestos och lungcancer, hos personer som varit anställda vid tillverkningen av asbestcementskivor. Med omedelbar verkan förbjöds import av asbestsorten krokidolit 1976 och i och med detta avslutades tillverkningen av asbestcementskivor i Lomma.

Fabrikens anställda fick dock fram ett ersättningsmaterial, en fibercementprodukt bestående av cellulosafibrer, flygaska och cement. Den nya plattan, Cembonit, tillverkas av Dansk eternit. Plattorna finns i ofärgad ljusgrå samt i svart. Det finns även plattor, Cembonit P6 och P8, som tillverkas av mald sand, cellulosafibrer och cement. De plattorna finns även i färgerna brunröd och tegelröd. Infärgningen görs av akrylpigment som förseglas med ett akrylskikt.

Gamla tak

Alla cementprodukter har dock en begränsad livslängd och de påverkas och m. Trots att bryts ner av svavelhaltigt rep, asbestcementplattorna blir skörare med åren, förblir asbestfibrerna i plattan oförändrade. På 30-talet lade SJ tak av asbestcement på sina stationshus utmed järnvägssträckan Kiruna-Narvik och trots att 60 år förflutit är de fortfarande i gott skick.

Om man som privatperson önskar att bibehålla sitt befintliga eternittak kan man rengöra det från mossa och smuts, genom att först försiktigt borsta det med en peasavakvast. Därefter tvättas det lätt med en högtryckstvätt utan att ytorna på plattorna ”ruggas upp”. Då taket torkat och plattorna håller en temperatur av 10-15 grader kan man måla taket med en oljebaserad trägrund för att slutstryka det med en oljealkydfärg för utomhus. Om ett byggföretag anlitas träder Arbetarskyddstyrelsens föreskrifter in. Huvudregeln är att asbest och asbesthaltiga material inte får användas, bearbetas eller behandlas. Undantag från denna regel är om arbetet pågår i mindre än en mantimme. Vid rengöring, reparationer eller rivning av eternit ska en ansökan lämnas in till Yrkesinspektionen. Arbetet skall utföras av utbildad personal med skyddskläder och andningsmasker. Då asbestcement demonteras utomhus i hela skivor krävs inget tillstånd. Rengöring tillåts i slutet system och bl.a. ett danskt patent har utvecklat denna metod. Eternit är farligt när asbestdamm frigörs, särskilt inomhus. Ett yttertak som är tätt finns ingen anledning att sanera« asbest utsätter människor för onödig fara och rivningsmaterialet bygger på våra sopberg.

Ingela Pålsson Skarin

Arkitekt och doktorand vid arkitektskolan i Lund.

1/1998

keyboard_arrow_up