Vi fortsätter genomgången av tak och takmaterial. l detta nummer får vi en beskrivning av hur man går tillväga vid renovering av ett asbestcementtak, som populärt brukar gå under varunamnet eternittak. På grund av sitt asbestinnehåll råder speciella regler om hur man hanterar detta material, som för några decennier sedan var vanligt för både tak och beklädnad av ytterväggar. Arkitekt Ingela Pålsson Skarin berättar om detta material.

År 1900 tog österrikaren Ludvig Hatschek patent på en metod att framställa konstgjorda stenplattor av asbestfibrer och ett hydrauliskt bindemedel, cement. En del asbestfibrer blandades med nio delar portlandcement och formades till skivor i en pappersmaskin, ur vilka det stansades plattor till önskad storlek och form. Asbestfibrerna armerade cementen och gjorde den seg och elastisk. Man hade fatt ett skivmaterial som var böjfast, eldsäkert, bearbetningsbart, lätt, väderbeständigt och framför allt underhållsfritt.
Redan vid sekelskiftet började Sverige importera eternit i större omfattning snart förordades en svensk tillverkning. 1907 bildades Skandinaviska Eternit Aktiebolaget och samma år invigdes Eternitfabriken i skånska Lomma.

I en broschyr av år 1927 presenterar man ett sortiment av