Om man köper en gammal byggnad köper man också en mikrohistoria. En historia om den lilla världen, och om de människor som befolkat den. Anna Götlind berättar här om sin egen upptäcktsresa i en gårds historia – och ger tips till den som själv vill forska.

Den stora högen på golvet bestod av en osannolik blandning av sådant som blivit kvar efter auktionen, gamla nummer av tidningen Land, nötta långkalsonger, ett brevställ i gjutjärn. Och där, längst ner i högen under trasiga gardiner och slitna ripsmattor, låg en plastpåse med ett brunt, trasigt kuvert. Och i kuvertet över tvåhundra brev, de flesta från 1900-talets första decennier. Det är Karin Henriksson och hennes döttrar Anna och Frida, som från Stockholm skriver hem till släkten i Dalarna. Det är inga märkvärdiga brev. Knapphändiga redogörelser för vardagen i första världskrigets Stockholm, återkommande uppmaningar att skicka smör och potatis, och så de obligatoriska raderna om att ”alla har hälsan och mår godt”. Karin föddes