Målarmästarens längtan

Också linoljefärgen, den mest traditionella av färger, har förändrats genom åren. Kokprocessen har ändrats, pigment har bytts ut, kokt linolja har ersatts av rå. Men blev färgen bättre? Det tyckte inte MålarEskil, målarmästaren som inspirerade Kerstin Lyckman Gevert att leta sig tillbaka till ursprunget.

Alltsammans började med en lärlingsplats hos en äldre målarmästare, MålarEskil. Han var målare i femte generationen och arbetade för det lokala museet i den stad jag bodde.

MålarEskil rörde ihop färgen själv. Han gjorde linoljefärg, limfärg och äggoljetempera med kokt linolja, pigment, animaliskt lim och ägg från höns som sprang fritt i hans trädgård.

Själv var jag en vilsen konstnärssjäl som ännu inte hittat rätt, men hos MålarEskil fanns plats för en sådan som jag. Han visste nämligen ALLT! Tvärsäkert svarade han på de flesta av mina och andras frågor. Det kunde visserligen hända att han inte säkert visste, men likt Karlsson på taket fick han mig att förstå att just dessa frågor inte var så viktiga och att jag borde nöja mig med