Åtta olika byggnadsvårdsläger har arrangerats runtom i landet under sommaren. Våra utsända på plats, Tomas Nyström och Gunilla Lundgren, rapporterar från två av dem, med dagar fyllda av både lärorikt arbete och trevligt umgänge. 

Årets läger erbjöd undervisning i en mängd olika material, metoder och hantverksmoment. 

På vissa platser har det arrangerats byggnadsvårdsläger under flera år, medan andra var nya i sammanhanget. På Årås fortsatte arbetet med att återge säteriet dess forna glans. Världsarvsgården Pallars erbjöd bland annat timmerarbete, fönsterunderhåll och schablonmålning. Österbybruk ordnade för tredje året i rad kalkputsläger och måleriläger. På Stora Ekholmen utanför Vaxholm inledde man restaureringen av ett växthus och nyanläggning av odlingsbäddar, och Malingsbo herrgård öppnade återigen sina portar för alla kakelugnsentusiaster. Tre av lägren fick besök av representanter för Byggnadsvårdsföreningen. Styrelseledamot Johanna Ulfsdotter besökte hälsingegården Pallars. Ord­förande Tomas Nyström och kansliets Gunilla Lundgren valde två av de andra lägren, som de berättar om här i Byggnadskultur.

Näverkärr byggnadsvårdsläger 

Längst ut på Härnäset, norr om Brofjorden där Bohuslän är som lummigast, ligger gården Näverkärr. Sedan 2014 ägs och förvaltas gården av den offentligt ägda Västkuststiftelsen efter den siste boende i den tidigare ägarfamiljen Benjour. Stiftelsen har som huvudsyfte att freda värdefulla natur­områden för allmänhetens tillträde. Inägo­markerna till Näverkärr med bergknallar och lövskog, ängar och hagar, har varit säkrade som naturreservat sedan tidigare. I kultur­miljön ingår även värdefulla byggnader att förvalta. I samarbete med Svenska byggnadsvårdsföreningen har stiftelsen därför under ett par år genomfört byggnadsvårdsläger för att efterhand ta igen flera decennier av eftersatt och försummat underhåll beträffande gårdsbyggnaderna på Näverkärr. 

Mangården består av en herrgårdsliknande karaktärsbyggnad i två våningar med fasad av vit, stående locklistpanel  och en imposant entré med pelare. Den nästan  kvadratiska grundplanen ger associationer till norska byggnader från samma tid, sent 1700-tal eller tidigt 1800-talet. 

Gårdsplanen med intilliggande uthus kunde under lägret utnyttjas för verkstad och upplag, medan måltiderna intogs på den östra trädgårdssidan.  

Stadiga ställningar och måltider

Årets läger var förstås fulltecknat, och ry­mde tio deltagare som betjänades av två ­läger­-

­­­­­­ledare, tre hantverkare och två kockar samt en aktiv ägarrepresentant. Arbetena som genomfördes den 3–8 juli ­omfattade huvudsakligen åtgärder på utsidan såsom r­eparation av fasadpanel, byte av timmer i ­yttervägg, byte och komplettering av fönsterfoder och karmstycken till fönster, ­renovering av fönsterbågar, och målning av entréfasaden mot norr. Invändigt var ett ­boningsrum på bottenvåningen föremål för lerklining, som efter torktiden kommer att utgöra grund för vidare behandling. 

Den besökande ordföranden kunde konstatera att arbetena genomfördes på bästa sätt och med god arbetsmiljö, såsom stadiga ställningar och skyddstak mot det starka ­solskenet, samt täta, goda och rikliga mål­tider. Deltagare och personal samsades om  sovplatser i karaktärsbyggnaden.

Lägerdeltagarna fick dessutom uppleva guidad visning av Curmanska villan i Lysekil och besök på Stora Kornö, samt närheten till havsbad enligt Curmans föreskrift. Det hela avrundades med en fest i ladugården nedanför mangården, med tacos och tillbehör samt ypperligt spel på dragspel och mandolin. Nöjda kunde alla deltagare lämna Näverkärr för denna säsong men det finns mycket utrymme för kommande insatser!

Tomas Nyström, styrelseordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen

Blanketorpets byggnadsvårdsläger 

Äntligen har jag fått gå på läger! Tack vare Södra Valbos hembygdsförening med ordförande Kerstin Sandell och Mats Hallersten i spetsen, blev det en vecka i Färgelanda, det första byggnadsvårdslägret i Dalsland. Hembygdsföreningen är en av de äldsta i Sverige, bildad 1906, och omfattar fyra socknar belägna i Valbo härad i sydvästra delen av Dalsland. 

Vi var nio deltagare från olika delar av ­Sverige i åldrarna 30–70 år. Handledarna Lotta och Oliver Lagerlöf inkvarterades med oss i de vackra nejderna på Stigens herrgård. 

Skiffer från Dalsland

Torpet är en så kallad Dalslandsstuga byggd 1824, som testamenterades till hembygdsföreningen på 1980-talet. 

Skiffertaket var nedplockat och försvunnet sedan länge, även om en del skifferplattor fanns bevarade. Skiffer bröts under en hundraårsperiod i Dalsland, fram till början av 1900-talet, och det finns inga brott kvar idag. Därför är det svårt att hitta tillräckligt mycket och rätt storlek för renovering. 

Föreningens dröm om att återställa taket började med att man kom över ett parti skiffer­plattor från trakten. Kerstin Sandell kontaktade då Byggnadsvårdsföreningen och länsstyrelsen, som godkände lägret. 

Och hur gick arbetet? 

Vi var några som aldrig jobbat på tak eller för den delen spikat så särskilt mycket tidigare, men viljan fanns. Det var roligt att hitta bitar som passade, det kändes som att lägga ett stort pussel. 

Innan man gick upp på taket, måste man »plinga« alla plattor för att se om de dög för återanvändning. Om hakar för spikarna saknades, hackades nya sådana. Plattorna skickades sedan upp med en hiss. Arbetet gick fort, och vi flyttade oss allt högre upp på taket. 

I slutet av veckan insåg vi att det inte fanns tillräckligt med skiffer. Ett febrilt sökande startade, men tyvärr lyckas varken handledarna eller ordföranden att få tag på några. När vi avslutade på lördagskvällen saknades fem rader på ena sidan av taket. 

Andra aktiviteter

Hela veckan lagades maten av tre vänliga ­damer i föreningen. De var fullt upptagna av att passa upp på oss lägerdeltagare, eftersom vi blev som ‘uppslukade’ av vårt arbete. 

Antikvarie Lars Bergström höll två före­läsningar, och arkitekt Lars JO Johansson berättade om Blanketorpet för ett 50-tal gäster utöver lägerfolket. 

En av kvällarna åkte vi till Fornsalen i Ödeborg där vi fick guidning av Victor Widekärr och Kurt Aronsson. En annan kväll gjorde vi en utflykt till Dals-Rostock där vi kunde studera skiffer på tak och väggar på diverse byggnader.  

Roger Myrström visade oss smedjan där vi fick göra spik och äta kolbullar En av deltagarna bjöd också på en lektion i att slå lie. 

Fredagskvällen bjöds det på grillfest utanför Stigens herrgård för alla som deltagit i arbetet. Lägerdeltagare och medlemmar i hembygdsföreningen blev då underhållna av hand­ledarna som visade sig vara musiker också!

Nya vänner

Den sista kvällen satt vi kvar länge vid vackert dukade bord med bästa porslinet och vikta servetter. På söndagen innan hemfärd gjordes en utvärdering av veckan som för alltid kommer att finnas kvar hos oss som ett varmt minne. Till och med någon tår fälldes.

Gunilla Lundgren, Svenska byggnadsvårdsföreningens kansli