fbpx

Lerklining av grund och väggar i gammalt timmerhus

När man söker information om lerklining finns det många tips på recept och tillvägagångssätt, inte alltid samstämmiga. Vi har en del följdfrågor som jag hoppas få svar på för att förstå fullt ut.

1) Det står ofta att man vid blanding av lerklinen ska testa den för att utvärdera proportionerna. Vad exakt bör man utvärdera? Är det framförallt om den fäster på grunden/väggen eller även saker som torkning, torrsprickning etc.?
2) Vi har grävt upp lera från ett närliggande vattendrag, hur bedömer vi om leran är bra och passar för lerklining?
3) Det står ofta att man ska använda häst- eller kogödsel i blandningen, vad är bäst av dessa? och ska den vara färsk eller brunnen?
4) Vad är lämpligt att använda när vi blandar lerklinen? Vissa verkar använda cementblandare medan andra skriver att man absolut inte ska använda det utan istället tvångsblandare.
5) Efter att ha tagit bort tilläggsisolering samt flertalet tapetlager så har vi en hel del små tapetflagor och småspik kvar. Är det viktigt att få bort alla sådana rester eller kan det fungera att lerklina över detta vilket skulle spara mycket arbete?
6) Kan vi använda receptet för grundstockning när vi tätar grunden?

Svar:

Hur man hittar, väljer och bedömer lera är ett helt kapitel för sig och är svårt att beskriva i ord. Det finns inte generellt gällande recept för alla olika sorters lera. En mycket vanlig lera i Sverige är en havsbottenlera, även kallad blålera. Den är mycket fet och ett vanligt recept för en sån lera är en del lera, max 3 delar sand, en del hackad halm och en del gödsel, gärna färsk.  Använder man uppgrävd lera, är det nästan ett måste med en tvångsblandare. Lerpulver fungerar med tombola eller handvisp. Att bedöma leran och därmed avgör vilket recept man skall ha är något man bara kan göra när man har leran i handen. Det man kan lägga märke till när man har gjort en blandning är sprickor och vidhäftning. Vidhäftningen ska alltid vara bra, några sprickor kan man acceptera i vissa sammanhang. Dåligt vidhäftning betyder för mycket sand, för många sprickor betyder för lite sand och eller armering.
I grunden ska man generellt ha en fetare blandning, dvs man minskar andelen sand och ökar andelen gödsel. Bruk mellan stenarna och sedan övergången mellan stengrund och syll är mycket viktig att täcka med lera. Bila bort allt cementhaltigt bruk innan och tjärpapp är meningslöst i en sådan konstruktion. Underlaget för lerklining behöver inte vara perfekt, man kan lerklina på ganska svåra ytor. Förvattning behövs inte, däremot ska  blandningen vara mycket smidigt och plastisk, dvs rikligt med vatten.
Det kan vara bra att gå en kurs men det finns många som har lyckats bra ändå genom att experimentera mycket.
Frågan är besvarad av Johannes Riesterer, Eld & Lera AB
keyboard_arrow_up