Frågeställare: Martin Wik
Jag har nyligen fått ärva ett vackert hus från 1890-talet i Småland. Väggarna är byggda av ca 12 cm tjockt timmer. Originalpanelen sitter kvar på utsidan, spikad direkt på timret. På 80-talet isolerades alla ytterväggar inifrån med 95 mm regelverk, glasull, plast och gipsskivor. Bakom detta sitter originalpappen kvar (spikad direkt på timret) med ett eller flera lager tapet. På väggarna mellan rummen sitter gipskivor direkt på tapeterna. Nu vill jag restaurera huset så mycket som det går och därmed ta bort tilläggsisoleringen. Frågan är vad man gör med väggarna istället. Behöver man verkligen isolera? Huset har två stora murstockar och rörspisar/öppna spisar/kaminer i varje rum. Jag har varit inne på att lerklina men då kan ju inte originalpappen och tapeterna vara kvar. Ur en byggnadsvårdssynpunkt, är det ok att ta bort pappen och lerklina även om väggarna mest troligt inte varit lerklinade, eller ska man strunta i det och behålla pappen och tapeterna så mycket som det går? Ett alternativ är att bara lerklina vissa rum. I nuläget vet jag inte hur mycket drag det är genom väggana eller hur inomhusklimatet skulle vara utan isoleringen.
Svar:
Detta är en ofta förekommande fråga för antikvarier och egentligen handlar det om autenticitet. Om huset är skyddat, eller om du själv tycker att det kulturhistoriska värdet är viktigt att slå vakt om, så är originalutförandet med spännpapp och tapeter alternativet. Om du däremot är mest intresserad av att använda tidstypisk teknik för att uppnå bäst möjliga tekniska funktion så kanske lerklining är mer intressant. Om du står och väger kan du alltid börja med att riva ut den sentida tilläggsisoleringen och se i vilket skick underliggande väggbeklädnad befinner sig. Antagligen blir beslutet enklare då.
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
