fbpx

Lerbaserade byggnadsmaterial i våtrum

»Går det att använda lerputs i badrum?«, undrade en kursdeltagare när Johannes Riesterer hade jobbat med lera i ett par år. »Nej, där går gränsen«, svarade han, av okunskap och osäkerhet. Idag, efter många år av experiment och diskussioner, vet han bättre. Alla lösningar som presenteras i artikeln har han utvecklat och sett fungera i verkligheten.

Att lerbaserade byggnadsmaterial har en mycket positiv effekt på inomhusklimatet är allmänt känt. Visserligen har man, historisk sett, kanske bara anat hur bra det egentligen fungerar. Men ny forskning om lerans egenskaper och hur det samarbetar med organiska material som exempelvis trä, visar tydligt dess överlägsenhet mot gips och kalkputs, för att inte nämna cementbaserade putsblandningar.

En av lerans mest intressanta egenskaper är dess hygroskopiska egenskaper, det vill säga att den binder och avger fukt. En misstolkning av en forskningsrapport från Kassel i Tyskland ledde till påståendet att till exempel lerputs kan kontrollera (!) luftfuktigheten i ett rum och hålla den mer eller mindre konstant runt 65 %, vilket betraktas idealt för vårt välbefinnande. Så bra är det inte.

Det som ändå gör lera till ett utmärkt byggmaterial är framför allt två egenskaper: en extrem låg fuktkvot (klart under 3%) och en enormt snabb förmåga att absorbera stora mängder fukt – och här menas den kondens fukt som eventuellt kan slå sig ner på kalla ytor och därmed kunna orsaka mögelproblem.

Den intressanta frågan är dock hur en lerputs fungerar i ett badrum, som av naturliga skäl har en hög fuktbelastning? Att titta på byggnormer, branschrekommendationer eller försäkringsbolagsregler hjälper inte. Lera som byggmaterial ignoreras, misstolkas eller beskrivs rentav som olämpligt, kanske till och med farligt.

För att fritt kunna titta på de möjligheter som materialet ger, förbiser jag här alla regler, normer och föreskrifter och hamnar därmed inte heller i en diskussion om dem. Jag vill hellre debattera lerans fysikaliska egenskaper.

Det finns i stort sett två möjligheter eller bättre uttryckt, två attityder att tillämpa om man vill använda sig av lera i ett fuktbelastat rum som ett badrum: Antingen litar man helt på lerans fukthanterande egenskaper och använder inte fuktspärrande material. Eller så väljer man att kombinera lera med konventionella material och teknik. Den sistnämnda attityden är relativt enkel att anlägga.

Ett badrum kan då byggas efter alla konstens regler, på ett konventionellt sätt med exempelvis ett gjutet, cementbaserat fundament och väggar med reglar och plattor avsedda för sitt ändamål. Alla ytor som är tänkta att kaklas, såsom golv, sockel, dusch och badkar, beläggs med fuktspärrande material. Efter kakling kan alla resterande ytor putsas med en cirka 10 mm tjock lerputs. Mineritplattor och badrumsgips är bra och lämpliga ytor att putsa direkt på. Andra ytor, så som vanliga gipsplattor, kan målas med grundfärg som innehåller sandkorn vilka gör det lättare att fästa putsen. Lerputsen kan målas med en lämplig, fuktgenomsläpplig färg såsom lerfärg eller temperafärg, dock inte linoljefärg.

Fördelen här är att man har skapat en situation där en hantverkare kan jobba med sina vanliga rutiner och utföra sitt arbete på sitt sedvanliga sätt, med enda skillnaden av lerputsen på slutet.

Intressant blir det, om man vill pröva denna lösning i ett timmerhus. Här rekommenderar jag att man sätter upp reglar varpå lämpliga badrumsskivor monteras. Utrymme mellan reglarna ska fyllas med lerputs. Det kan handla om mer än 10 centimeter puts i vissa fall. Viktigt är här att allt utrymme bakom skivorna är fyllt med en lerblandning för att säkerställa att kondensfukt inte kan uppstå.

Mycket spännande är det om man helt litar på lerans förmåga att hantera fukt och överger idén att använda fukttäta material. Jag utgår här från att badrummet ska kunna användas som ett modernt badrum och att dess konstruktion inte ska bidra till hälsofarliga situationer såsom för höga fukthalter i byggmaterialet. Det är en förhållandevis liten grupp av byggmaterial som lämpar sig, samtliga med hygroskopiska egenskaper, det vill säga exempelvis lera, trä, tegel etc. Golvet i ett sådant badrum kan vara ett oljat lergolv eller tegelgolv i lerbruk på ett lager av lös lera eller foamglas. Teglet läggs då i lerbruk med fogning fylld med lerbruk, slipas därefter lätt och oljas. Observera att gammal tegelsten är mycket tacksam att använda här. Väggarna kan vara lerklinade/lerputsade. Enbart ytorna runt duschen kaklas, direkt på lerputsen, vilken kan förbehandlas genom att måla silikatfärg. Eftersom det inte fungerar med ett lergolv i en dusch rekommenderas här ett duschkar.

För båda lösningar gäller följande: Vad gäller fukthantering är det yttersta lagret av två till fyra centimeter mest aktivt, men bara en centimeter gör en tydlig skillnad. Fukthanteringen har som en följd att rummet inte behövas ventileras lika mycket som ett badrum med en konventionell lösning, och det innebär mindre värmeförluster.

Johannes Riesterer,

arbetar med att bygga jordhus, mura ugnar och göra lerkliningsjobb i företaget Svenska Jordhus som han startade 1998

svenskajordhus@telia.com

4/2013

Meny