
I Byggnadskultur nr 3/2008 skrev Karina Ekstrand om hur engagerade personer stoppade rivningen av kvarteret Oktanten i Göteborg. Men vad hände sedan? Hur såg vägen till återbruk ut? Antikvarie Martin Lindholm berättar här att den var både lång och svår.
På en hörnfastighet i stadsdelen Majorna i Göteborg ligger ett landshövdingehus där rivning eller bevarande var föremål för diskussion i över ett decenium. Adressen är Karl Johansgatan 13–17 men i folkmun kallas det för kvarteret Oktanten. När jag första gången kom i kontakt med huset i slutet av 2001 var det sedan flera år helt tömt på hyresgäster. De »boende« var bostadslösa som till och från bröt sig in i för att få tak över huvudet. I övrigt erbjöd huset inga av de bekvämligheter som förknippas med en bostad såsom el, värme, sanitetsutrymmen eller kök. Utöver de tillfälliga övernattarna hade också andra brutit sig in, men då med syfte att vandalisera. Fönstren var sönderslagna och sedan flera år igensatta med plywoodskivor.

Men först lite om hur Oktanten kom till. Landshövdingehuset uppfördes år 1883. Hustypen är vanligt förekommande i Göteborg, främst i de då nya arbetarstadsdelarna Haga, Majorna, Landala, Olivedal, Gamlestaden m fl. Det var en tid av snabb befolkningsökning i städerna och i Göteborg ökade befolkningen från 12 500 invånare i början av 1800-talet till 130 000 vid sekelskiftet 1900. Behovet av nya flerfamiljsbyggnader vid hamnarna, varven och fabrikerna var stort. Då Göteborg drabbats av flera stora bränder var det dock förbjudet att uppföra trähus med fler än två våningar. »Landshövdingehusen« kom till när länsstyrelsen (egentligen landshövdingen) upphävde byggnadsnämndens avslag på en förfrågan om att få bygga med en första våning i sten/tegel och över det två våningar i träkonstruktion. Det blev fritt fram och genomslaget för de nya trevåningshusen blev stort.
Byggmästare för kv Oktanten var Johannes Andersson, född 1837 i Rollsby utanför Kungälv. Han började arbeta redan som sjuåring och blev med tiden snickare och senare timmerman till sjöss. Efter att ha gått i land byggde han segelfartyg på skeppsvarven i Majorna. År 1881 började han bygga landshövdingehus i Majorna vid sidan av sitt arbete på varvet. J Andersson uppförde ett trettiotal landshövdingehus, bekämpade därmed »bostadbresta« och blev något av småfolkets storbyggmästare. När Oktanten stod klart flyttade J Andersson in med sin familj och av alla de hus han byggde är detta det enda som finns kvar. hösten 2001 hade Oktanten stått utan underhåll i flera årtionden. Enda åtgärden var att man inför VM i friidrott 1995 högtryckstvättade och oljade in gatufasaden. Syftet lär ha varit att »fräscha upp« den om den skulle synas i TV i samband med maratonloppet… Inne i huset var det inte så fräscht. Jag fick kliva runt bland gamla kläder, tidningar och möbler som lämnats kvar av de tidigare hyresgästerna. I trapphusen var samtliga lägenhetsdörrar sönderslagna, vedspisar och kakelugnar var helt eller delvis stulna. Sammanfattningsvis var Oktanten ett hus med kraftigt eftersatt underhåll. Utöver detta fanns angrepp av äkta hussvamp och grundläggningsproblem.
Vårt uppdrag var att i en varsamhetsplan definiera vad som var viktigt att bevara och ta hänsyn till vid ett framtida bevarande. Uppdragsgivare var JM-Bygg AB som haft intentionen att riva men som efter diskussioner bestämt sig för att Oktanten skulle bevaras. Under arbetets gång stod det klart för oss att huset trots en dålig status var synnerligen oförändrat sedan uppförandet. Det enda värmesystem som funnits var kakelugnar och vedspisar. Elinstallationen var enkel och ålderdomlig och enda möjligheten till toalettbesök var på de gemensamma wc som på 30-talet installerades i trapphusen.
Varsamhetsplanen var klar i början av 2002. Då vidtog detaljplaneringen för att säkerställa bevarandet och ge ramarna för nybyggnationen på de intilliggande tomterna, som efter brand stod obebyggda. Som så ofta blev detaljplaneprocessen mycket långdragen och det gamla huset blev stående flera år till utan underhåll, men det stod i alla fall under uppsikt. Antikvarie Staffan Sedenmalm, som bodde i omådet, höll hela tiden ett vakande öga på huset och påpekade när stuprör läckte eller takluckor blåst upp. För att kakelugnar och vedspisar m m inte skulle stjälas eller vandaliseras tog JM beslutet att försiktigt demontera, märka och magasinera dessa tills huset var i sådant skick att de kunde återmonteras. När renoveringen äntligen kunde påbörjas var huset i ett oroväckande skick och arbetet kom att pågå i över två år.
Under ett par millimeter gråträ var fasaden med undantag för ytorna kring balkongerna i ett fantastiskt skick och det blev uppenbart att skeppsbyggaren Johannes Andersson valt en panel av sällan skådad kvalitet.
Renoveringen blev en balansgång mellan bevarande, återanvändning, utbyte och nytillverkning. Utöver de skador som huset hade tillkom Planoch bygglagens tekniska krav på brandsäkerhet, ljudreduktion och tillgänglighet med mera. Dessutom skulle bostäderna på ett varsamt sätt förses med kök av modern standard och varje lägenhet med badrum och wc. Före ombyggnaden saknades wc i lägenheterna och köken bestod av skafferi och vedspis. Det var viktigt att ha en klar målsättning och strategi för den mängd av frågor vi skulle ställas inför. Ett projekt som Oktanten hade annars lätt kunnat bli ett exempel på att man river huset och bygger upp en kopia med det gamla som förlaga.
Den övergripande och överenskomna strategin mellan mig som sakkunnig avseende varsamhet och beställaren var kortfattat följande:
-Fasaden ska bevaras med originalmaterial. Kompletteringar ska göras med material lika original.
-Interiört ska alla trapphus bevaras lika original. Originalfärgsättningarna tas fram och rekonstrueras med traditionella färgtyper. Materialkompletteringar ska utföras lika original.
-I lägenheterna bevaras alla golv utom där åtgärder p g a hussvampangrepp är nödvändiga. I dessa delar läggs nya trägolv lika original.
-Äldre skåpinredning i kök bevaras i de större lägenheterna.
-Samtliga kakelugnar återmonteras och görs eldningsbara.
-I de större lägenheterna återmonteras de renoverade vedspisarna eftersom det här finns plats för såväl en befintlig vedspis som en ny elspis.
-Alla originalsnickerierna bevaras i hörnlägenhetena och i övrigt i möjligaste mån. Alla kompletteringar av snickerier ska utföras med profiler lika original.
Den utvändiga renoveringen påbörjades tidigt i projektet. Huset som har timmerstomme är mot gatan klätt med en liggande bred pärlspontpanel med »dubbelperla«. Övriga dekorationer i fasaden är profilerade fönsteromfattningar, solbänkar och överstycken av trä samt friser och figursågade takfötter. Fasaden mot gården är klädd i motsvarande panel men med enklare och färre dekorationer. Fasaderna var i det närmaste helt intakta sedan uppförandet 1883. Undantaget var balkongerna som utöver undersidan med ursprungligt spegelfält var helt förändrade. När ställningen rests väcktes flera frågor: Kan man behålla originalpanelen? Vilket skick är den i och hur målar man en fasad som är helt täckt av gråträ (gammalt trä där UV-ljuset löst upp hållfastheten mellan träfibrerna)? Hur har fasaden varit färgsatt? Finns det några färgrester kvar efter rengöringen 1995? Panelen som stått utan färg under lång tid var anmärkningsvärt hård och utan rötskador. Efter en inledande diskussion för och emot panelens bevarande beslutades om en separat teknisk utredning för att hitta en metod att göra den ursprungliga panelen målningsbar. Som specialistkonsult för att utreda frågan anlitades restaureringsarkitekt Per Arne Ivarsson. Att gråträt måste bort för ett hållbart måleri stod helt klart, men hur? Ivarsson tog fram specialverktyg för att kunna slipa fasaden utan att profiler i pärlsponten skadades. När gråträet togs bort var resultatet häpnadsväckande. Under ett par millimeter gråträ var fasaden med undantag för ytorna kring balkongerna i ett fantastiskt skick och det blev uppenbart att skeppsbyggaren Johannes Andersson valt en panel av sällan skådad kvalitet. Några stora ytor med originalfärgsättning hittades inte, men småpartier i skyddade lägen gav en tydlig indikation på kulören. Efter provstrykningar målades huset åter med linoljefärg i en färgsättning som sannolikt ligger mycket nära den ursprungliga.
På övriga utvändiga delar lades ny svart takpapp lika original. Samtliga skorstenar demonterades och återmurades med originalteglet kompletterat med nytt handslaget tegel. Balkongerna rekonstruerades efter ritningar av antikvarie Staffan Sedenmalm. Sockelvåningens tegel rengjordes från övermålning samt kompletterades med nytt tegel lika originalteglet. Samtliga fönster var sönderslagna och kraftigt skadade. Nya tvåglasfönster, ej kopplade, lika originalen tillverkades. Likaså nytillverkades samtliga portar och entrépartier då de i flera fall saknades eller var kraftigt skadade.
Interiört var frågeställningarna ännu fler. Helt klart var att en stor del av foder, socklar, taklister, dörrar m m skulle behöva nytillverkas. För att kunna fastställa omfattningen och de olika typerna dokumenterades alla snickerier i skala 1:1 rumsvis. Syftet var att vid kompletteringar kunna hålla fast vid de val som gjorts när Oktanten uppfördes. För att klara ljudkraven var vi tvungna att göra något åt bjälklagen. Vi valde att sänka taken, då dessa till stor del var förändrade, i motsatts till golven som till stor del var intakta. Vi visste att man i taken använt sig av en takrosett i tjock, pressad pappersmassa medan taken i övrigt var pappspända med en taklist av trä. Nya tak utfördes gipsade med hänsyn till brand- och ljudkraven. Takrosetten gjöts i gips medan taklisten utfördes i trä som en kopia av originallisten. I köken vände vi på steken. Här behölls taken som var av pärlspontpanel medan golven, som ofta var rötskadade, byttes ut mot nya trägolv. I köken bevarades och kompletterades även väggpanelen och i de större köken bevarades också de ursprungliga köksskåpen. I samtliga lägenheter återmurades de ursprungliga kakelugnarna och befintliga murstockar renoverades till eldningsbart skick. I de större köken återmonterades de ursprungliga och renoverade vedspisarna. Hela huset försågs med nytt vatten och avlopp samt nytt vattenburet värmesystem. Då sådana inte funnits i huset behövde vi hitta lämpliga schakt och kanaler för att dra fram installationerna.
Trapphusen är liksom fasaderna starka karaktärsbärare för en byggnad och har alltid haft en särställning avseende estetisk ambition och uttryck. Här stod vi inför kraftigt vandaliserade trapphus där alla lägenhetsdörrar blivit sönderslagna. Utöver detta förekom kraftiga hussvampsangrepp i bottenvåningens trästomme, som bar första våningens trapplopp av kalksten. Alla trappsteg av kalksten demonterades, ny bärande stomme byggdes och de ursprungliga trappstegen lagades och återmonterades. I samtliga trapphus undersöktes de äldre färgsättningarna. Därefter valde vi att måla trapphusen i originalfärgsättningen samt i den jugendstil de målats i ca 1900. Det är täckande målning som med ett fåtal pigment varieras i ljusare och mörkare toner samt avgränsas med linjer. Jugendfärgsättningen är utförd med enkla schablonerade blomrankor på väggen samt ådringsmålade dörrsnickerier. Alla färger är linoljebaserade lika original. I trapphusen ställdes krav på sprinkler och entrédörrar för att uppfylla brandskydd. Generellt är det inga problem att komplettera befintliga dörrar för att uppnå brandskyddsklassning, men i detta fall då alla dörrar var sönderslagna var det mer motiverat att nytillverka för att också få inbrottsskydd.
Sammanfattar man den långa resan fram till år 2009 när Oktanten stod färdigrenoverat kan man konstatera att ett till synes utslaget hus åter fick en framtid. Viktigt är att flera väsentliga delar kunnat återanvändas och att de många kompletteringarna gick att utföra med hänsyn till husets villkor och förutsättningar. Det krävande arbete som lagts ner för att rädda ett av Göteborgs äldsta, mest originella och minst förändrade landshövdingehus kommer aldrig att upplevas som onödigt. Projektet visar att det aldrig är för sent att ta tillvara den typ av oersättliga miljöer och kvalitéer som Oktanten representerar.
Martin Lindholm
Byggnadsantikvarie med egen verksamhet.
Artikeln finns i…{product_snapshot:id=99}
martin@lindholm-restaurering.se
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.